Av ingen vidare anledning går jag vidare i livet. Men inte så långt, utan bara bort till frökenboris.blogg.se!

Samma grej, samma skit. Det är där det händer, denna bloggen kommer dock finnas kvar eftersom den innehåller så mycket minnen. Men det kommer inte längre skrivas här.

Så gå in på frökenboris.blogg.se och följ mitt meningslösa skrivande där istället!

KÜSS!

Jag träffar Sophia alldeles för sällan!
Idag har vi strosat runt på stan i Jönköping och småshoppat på mellandagsrean.
När det var dags att åka hem insåg jag hur mycket jag ogillar att vi träffas så sällan. Vissa kompisar är såna som vill ha nära, som man vill kunna träffa hur ofta man vill.
Det är tur det finns telefon och internet iallafall.

Nu ikväll var det egentligen tänkt att jag skulle gå på bio med William och några av hans kompisar men jag kom hem för sent så jag fick strunta i bion.
Kanske lika bra det för jag har börjat må illa så jag ska kura upp mig i soffan med lite te och hoppas på att det gör susen!
Myskväll!

Jag har hittat världens fulsnyggaste lampskärm. Lampan är jätteliten och söt och kostade bara 30 kronor på second hand! Rena fyndet! Dock kommer jag nog byta ut lampskärmen. Men den är så ful och mysig att jag på nåt sätt vill ha den ändå.
Hmm...

Efter en dag fylld med borrande och skruvande kom Ida, Theo och Millan förbi med fika, så vi drack te och mös och tjejsnackade en stund (närmare 6 timmar, tiden går fort när man har trevligt) och under tiden fick jag upp gardiner och lyktor i fönstrerna.
Det är helt otroligt vilken stor skillnad gardiner gör på ett rum, hela lägenheten känns mycket bättre och ju mer jag blir färdig, desto mer känner jag verkligen att jag hittat hem. Jag fullkomligt älskar den här lägenheten.

Mellandagsledigt.
När jag såg fram emot den här veckan innebar den just det. Mellandagsledigt.
En möjlighet för återhämtning, lugn och ro.
Det var vad jag trodde.
Det är så mycket jag vill hinna färdigt med, mycket jag vill passa på att få gjort och så många människor jag vill träffa att det känns som att jag skulle behöva en semester efter den här veckan.
Idag är det extra segt, igår var jag hos Daniel och hade myskväll med tacos, vin och glögg. Självklart en fantastisk kväll som alltid och vi såg filmer som vi sett tillsammans förut och då älskat så mycket att vi ville se dem igen!
Det bästa med det var att det inte gjorde något att vi pratade hela tiden för vi var inte tvugna att hänga med så mycket i filmerna då!

Det hela slutade med blott fem timmars sömn innan jag var tvungen att stiga upp för att hinna med tåget hem och efter att jag väl kommit hem kunde jag inte somna utan höll igång direkt med alla mina måsten för att bli av med dem. Det har blivit många långa promenader i kylan för att få hem det jag behöver få hem och det har tärt något fruktansvärt på min bröstkorg så det blir inte lätt att somna inatt.
Speciellt inte eftersom jag inte kan ta mina värktabletter eftersom jag drack alkohol igår.
Jag borde skaffa bil.

Men ändå känner jag mig nöjd, jag finner resultat och gillar det jag ser. Imorgon är det upp tidigt igen som gäller för att få färdigt allting innan lekstund med Ida, saker ska upp på väggar, och fyllas med det som hittills fått vistas i kartonger och därefter ska jag städa undan röran som jag räknar med kommer bli.
Även en IKEAmöbel ska sättas ihop, men jag börjar ju bli proffs nu så det ska nog inte ta så lång tid ändå.

Ordning och reda. Det är vad jag strävar efter.
Inte bara skulle jag behöva det i min lägenhet utan även i mitt liv för övrigt.
Men vad fan. Jag startar med att få ordning på mina skor så får vi se vart det slutar.

HO HO HO!

Annandagen spenderades bakis i soffan med Heroes of might and magic 3. En fantastiskt julhelg med andra ord.

Julaftonsmorgon.

Jag kommer ihåg hur det var när jag var barn. Jag hade alltid så svårt att sova natten innan julafton och när jag vaknade på morgonen så brukade det pirra i hela kroppen.
Jag brukade lyssna efter rörelser i huset, försökte höra om någon var vaken.
Efter att ha legat kvar en stund och bara lyssnat brukade jag tassa upp och ta mig fram till granen för ett litet paket. Vi har som tradition i vår familj att alla får nåt litet, ofta en pysselbok eller tidning, direkt på morgonen av "granen".
Det paketet var till för att underhålla oss barn under dagen så vi hade mer tålamod till den riktiga julklappsutdelningen.
Oftast var det omänskligt tidigt jag kom upp och efter att ha underhållit mig med min tidning eller bok brukade jag "spara" på den till senare och satte mig oftast istället och spelade tvspel utan ljud för att inte väcka någon.
Oftast tillsammans med yngste storebror Boris eftersom han också brukade vara tidigt uppe när vi var små.

Vi har inte firat jul i Vrigstad på fem år, utav olika anledningar utan är nuförtiden hos Hanzi i Falköping.
Det brukar bli jättemysigt hos honom. Vi kommer dit runt tolv för grötlunch, får även nuförtiden en liten klapp av "granen" och sedan brukar vi hamna i soffan och bara umgås och ha roligt tillsammans. Framåt tre brukar jag ta mig ut till köket tillsammans med mammi för att förbereda middagen med allt stök som det innebär medan alla andra tittar på Kalles Jul.

I år blir det lite annorlunda, i år ska jag vara tomte för Kevin. Det ska bli spännande att se hur jag ska lyckas dölja mitt sanna tryne och lyckas låta som en gammal gubbe. Men det ska nog gå bra, jag älskar skådespel!

Nu när jag ser tillbaka på alla jular jag upplevt så fylls jag med kärlek och glädje.
Ja om man då bortser från julen för fem år sedan, den var bara hemsk och den vill jag helst glömma.
Men ändå inser jag hur fruktansvärt lyckligt lottad jag är som fått en sån fantastisk familj!
Visst grälade jag och mina bröder på varann in i det oändliga när vi var yngre men det gör nog alla syskon någon gång i livet.
Men idag är jag så uppfylld av förväntan och glädje. Julkänsla var det ja. Där har vi rätt ord.
För första gången på flera år är jag uppfylld av äkta julkänsla.

Äntligen är alla klappar inslagna och alla julklappsrim på plats!

Köttbullarna är stekta och disken är diskad.

Nu återstår bara att gå och lägga sig så man kan vakna upp i ljuv julaftonsanda! Det första jag ska göra är att öppna julklappen jag fått av Ida och Adam, jag hade tänkt byta julklappar med dem på lördag men Ida kom förbi med julklappen innan. Nyfiken? JAG?

Men jag kan behärska mig tills jag vaknar imorgon.

Nu blir det mys i sängen med lite film innan jag somnar.

Det har för övrigt varit en sån där fruktansvärt bra dag.

Jag gillar dagar som den här.

Nu börjar otåligheten komma krypande, julen närmar sig med stormsteg och nu är det bara en och en halv arbetsdag kvar.
Därefter 9 dagars ledighet!

Jag har mycket att se fram emot denna julen, för en gångs skull ser jag faktiskt fram mot julen.
Jag brukar inte göra det, det brukar vara en känsla av ångest, rädsla och konstig trötthet som överfaller mig så här års.
En känsla så kompakt att jag nästan kunnat röra vid den.
Även om spår av den där känslan finns med mig nu så känner jag ändå att det kommer bli en riktigt bra jul!
Ska erkännas att jag är livrädd för jultrafiken och jag vet att jag inte kommer slappna av förräns min familj firat färdigt julen och överlevt den hetsiga jultrafiken.
För är det någonting jag inte längre tar för givet så är det att den som finns med mig idag ska finnas med mig imorgon. På ett klick kan allt förändras och det påminns jag alltför mycket om i juletid.

Det enda jag verkligen jag önskar mig i jul är att alla jag älskar och håller kär får det bra och slipper olyckor.
Slår den önskan in vet jag att det kommer bli en fantastisk jul, med bra fester, härliga återseenden och mycket julmys.
Och åååh, så skönt att få vara lite ledig några dagar!

Ida och jag är tjockisar. I lördags hade vi total tjejmyskväll (med ett visst pojkigt inslag av världens underbaraste Theo). Vi lagade mumsig grönsakswok, drack cider och kollade på HOOK. Dock blev det mer snack än filmtittande.
Ida kom på den briljanta iden att vi borde göra en tårta, sagt och gjort, vi ställde oss i köket och drog fram diverse ingredienser och började stöka.
Ungefär en timme senare satt jag i soffan med en tom tallrik, en mugg glögg och ont i magen. Det var nog den godaste tårtan någonsin, trots att det inte var nåt märvärdigt på den utan bara ingredienser som fanns för tillfället.
En helt fantastisk kväll som följdes av en mysig söndag med julmarknad och mys på Elsies.
Dock avslutade jag söndagen med migrän och lade mig klockan sju, men det innebar bara att jag vaknade utvilad och pigg idag så idag har det varit en bra måndag.

Jag är förresten världens mest glömska människa. Jag glömmer alltid min mobilladdare på jobbet när jag har med den, något som ibland inte gör så mycket för att strömmen ibland räcker på mobilen, men dagar som idag, då jag knappt har någon ström trots att jag hade med laddaren till jobbet, så är det lite värre med det där. Min Iphone är mitt allt, min kontakt med omvärlden, mina spel, min väckarklocka, mitt allt!
Jag hade tre val
1: Leva utan min Iphone tills imorgon. (yeah, right, like thats gonna happen?)
2: Gå till jobbet och hämta laddaren
3: Ränna ner till teliabutiken och lägga pengar på en ny laddare.

Det blev det sistnämnda, jag har insett att det kan vara bra med en reserv så jag gick ner och härjade, fick två karlar till att ränna runt bland hyllorna för att få fram olika alternativ på laddare, valde det billigaste alternativet (som innebar en laddare till bilen också och det behöver ju jag! NOT) och gick sedan hem, nöjd över att få spela på min Iphone innan jag somnar.

Så nu ska jag gå och lägga mig med min Iphone och spela mig trött.

Gute Nacht!

Första tavlan är uppe!
Enda tavlan jag vetat var jag ska ha den har fått komma upp på väggen idag, de andra kommer upp senare anpassat efter hyllorna.
Jag älskar tavlan, den är en av mina favoriter! När jag fann den i en inredningsbutik köpte jag flera stycken, en till var och en i familjen och slog in som en spontan present! Alla blev såklart jätteglada, Laban, våran hund, är ju allas lilla älskling.

Nu ska jag sluta mumsa skumtomtar i soffan och bege mig bort till Ida för myskväll! Det gillas!

Igår när jag kom hem från jobbet var jag den tröttaste rumpnissen på denna jord. Jag orkade inte göra någonting, jag ville inte göra någonting och jag tänkte inte göra någonting.
Men så kom hon. Ja, Ida alltså. Det är lustigt vad ett par timmars tjejsnack med bästaste vän kan göra skillnad för hur man mår!
Efter ett par timmars häng ringde även Mammi, Hanzi och Kevin på med kassar fulla med mat och de avlöste Ida som en stund senare åkte hem.
Mammi ställde sig i köket och lagade mat och det var meningen att Hanzi och jag skulle sätta dit grejer på väggarna, men han glömde sin borr så vi gjorde inte så mycket. Eller jo, jag hjälpte mammi lite med potatisen för jag tyckte synd om henne där hon slet alena i köket trots att hon propsade på att få göra det själv eftersom jag hade ont.

Min inplanerade sitta-ensam-i-soffan-och-göra-ingenting-vid-dator-och-tv-knaprandes-på-en-pizza-fredag blev inte som jag hade tänkt, men den blev fruktansvärt bra ändå.
Glad men trött efter en körig vecka och allt besök lade jag mig vid halv tio och somnade nog i samma sekund jag lade huvudet på kudden.
Ljuva säng.

Imorse var jag däremot inte så glad på mig själv.
Vem är så korkad att hon bokar tvätt-tid på en lördagsmorgon!?

Jag älskar musikhjälpen!
Inte nog med att de drar in så fruktansvärt mycket pengar för att hjälpa alla dessa barn, de skapar en härlig varm stämning med!
Imorse hade jag en extra lång mysstund i soffan innan jobbet eftersom Marcus försovit sig och det var verkligen mysigt att sitta med sitt kaffe och kolla på musikhjälpen.
Det har blivit en liten jultradition och jag hoppas att traditionen fortsätter i all framtid. Varje år, varje december!

Jag önskar att alla tog tummen ur och skänkte åtminstone en femtiolapp. Det är inte mycket pengar, men det gör skillnad!
Jag har skickat iväg flertalet sms och önskat låtar, dock har jag inte fått höra någon bli spelad men det är ju så många som skickar in så chansen är inte så hög. Ändå går man på helspänn och hoppas på att få höra Rikard Wolffs (såklart) ljuva stämma. För ja, jag har bara önskat hans låtar.
Wolffkär som jag är.

Det irriterar mig dock att det finns de som kan gå och skryta om allt de skaffar sig, all onödig lyx och skit de köper sig för flera tusen, men som sedan står och säger "om jag bidragit till musikhjälpen? Nej jag har inte råd, jag är så fattig ju."
Det sticker som nålar i mig när någon är sån, för minsta bidrag gör skillnad och jag förstår inte hur man kan skryta om allt onödigt man spenderar pengar på hela tiden när man inte ens vill avvara en ynka femtiolapp till välgörenhet.

Det kunde vara ens eget barn. Det kunde vara du, det kunde vara jag.
Som en person sade; det känns hopplöst för det kommer alltid finnas, vi kan ju inte stoppa handeln med barn helt!
Vi kan kanske inte hjälpa alla men vi kan hjälpa många!

Varje liten slant har betydelse, därför anser jag att alla vi som går med jobb och bostad och trygga liv kan avvara en slant för att hjälpa de som behöver hjälpen!
Alla borde skicka ett sms till 72999, börja smset med 50, 100 eller 200 (beroende på hur mycket man vill skänka) och skriva vilken låt man vill höra. Eller gå in på Musikhjälpen och se vad man kan göra för att bidra!
Just do it.

...bästa: vakna lite tidigare än vanligt = morgonmys. (nattens bästa var att vakna och tro att klockan är halv fyra när den bara är tio på kvällen!)
...sämsta: Smärtan har kommit tillbaka.
...mumsigaste: Kyckling&broccolipajen ala Felix. Så god att jag inte får nog!
...framtidsutsikt: fått mycket positivt besked om min vardag.
...grej: Julklapp från jobbet idag. Nyfiken i en strut öppnar direkt och den var fin!
...färg: Grrrå.
...happening: strömavbrott på jobbet. Mörkt och mysigt!
...känsla: sänglängtan.
...låt: Lou Reeds Take a walk on the wild side
...oväntade låt: Blümchens Heut is mein tag! Gilla när gammal musik önskas i musikhjälpen!
...besvikelse: ingen av mina låtönskningar i musikhjälpen har spelats. Men det gör egentligen inte så mycket så länge pengarna kommer fram till de som behöver dem!
...håriga: golvet. Movitz hårar ner som en hel buffelarme.
...slag för jämlikheten: storebror Boris och hans pappa-barnförening. Bra där!

Det sägs att frosseri är en dödssynd, en sägen som jag kan förstå med tanke på alla dessa rika människor som förr i tiden dog av "välstånd".
Det sker fortfarande men i vår tid kallar man det fetma, och det är inte längre bara rika människor som har råd med att äta hela dagarna som dör i det, utan nuförtiden tror jag nästan att det är vanligare i de lägre klasserna.
En dödssynd.
Jag är en syndare, livet är för kort för att inte äta, något som kanske syns på mitt stussmått att jag tycker.
Denna syndaren inom mig tittar framförallt fram när jag tycker synd om mig själv, ja jag kanske kan kallas tröstätare.

Inatt vaknade jag flertalet gånger både av Movitz som förde oväsen men också av feberfrossa. Den där feberfrossan har hållit i sig hela dagen och jag har mått så dåligt att jag flera gånger övervägt att gå hem ifrån jobbet. Enda anledningen till att jag inte gjorde det är att jag börjar tycka att det är pinsamt. Min frånvaro har blivit lite väl hög på sistone.
Så envist höll jag mig kvar på jobbet med tanken att "så illa är det inte. Jag har ju mått värre."  Därav belönar jag mig nu med godisfrossa.

Karlsson på taket var ingen favorit för mig som barn men en sak minns jag ifrån honom; Kuckelimuckmedicinen.

Därför lägger jag mig nu i min säng för att frossa kuckelimuckmedicinen och dricka varmt citronvatten tills jag somnar. Förhoppningsvis gör det susen för mig så jag mår bättre imorgon.

Hela dagen har spenderats i Jönköping, med Ikeamys och julshopping på A6.
Jag fick så otroligt mycket köpt, många nödvändigheter och lite saker som jag ville ha bara för att det var så fint!
Efter dryga 3000 kronors utgifter kom jag hem med ny matta till hallen, blommor, krukor och många nya lampor.
Jag får det bara finare och finare i mitt mysiga hem.
Dagens bästa köp är ändå en ask jag hittade på IEMS. Jag föll för den direkt och den passar perfekt på mitt sängbord.

Vi passade även på att åka ner till stan för att njuta av Primas salladsbar och jag köpte då också med mig en sallad hem som jag ska ha till jobbet imorgon. Även det var ett bra köp för den salladen är så god att jag längtar till jobbet!

Att så små saker som askar och sallader kan skapa sådan lycka!

Ett annat bidrag till lyckan är att jag inte alls har så ont som jag trodde att jag skulle ha efter fredagens bravader! Kanske börjar jag bli frisk?

One can only hope.