satir

Man kan skratta, leva livet och ha allt man någonsin drömt om, men så länge man har sina tankar hos någon som inte är med så är det inte det ultimata. Man kommer aldrig känna att det är till 100%.
Därav kan man fundera på andras beteende, andras handlingar och vad det är för tanke som egentligen ligger bakom.
Oftast är det tanken på någon.

Pålitlighet, finns verkligen det och kan man finna det emellan människor?
En vän till mig har blivit sårad efter att ha litat för mycket på någon som hon inte skulle ha litat på.
Mina ord till denne är att min vän ska hålla sig borta ifrån den personen som uppenbarligen inte förtjänar någon tillit överhuvudtaget, och jag tycker att det är konstigt att min vän överhuvudtaget vill ha kvar personen i sitt liv.
Men så ser jag tillbaka till mig själv, mina egna val, min egna naivitet i min historia. Jag minns vänners varnande ord, vänners åsikter men när man är i smeten så ser man inte klart.
Hur många chanser är en människa värd? Och kan man verkligen lita på att personen alltid är ärlig?
Jag ger alltid folk för många chanser, och jag inser det först när jag ser vänner göra samma sak mot andra som inte förtjänar det.
Men man vet alltid bäst själv vad man vill göra, vem man vill få tillit till, och vem man vågar chansa på.
Ibland måste man bara ta chansen.
Frågan är bara hur många gånger det ska ta innan man aldrig mer vågar ta den chansen.

Nu har jag sansat mig lite efter min förvåning a´la Dolph o Wolff.
Men vill fortfarande se klippet igen eftersom jag knappt hörde nåt från tvn på festen.
Inatt när jag publicerade mitt senaste inälgg o tog med min statusrad på facebook hade jag med kommentarerna med, något som jag valde att ändra nu på morgonen.
Det var Ida som kommenterat och som tror att jag blev alldeles till mig för att jag är kåt på Dolph Lundgren och Rikard Wolff. Hon tror man är kåt så fort man tycker om nånting i princip och jag vill bara poängtera; Jag är inte kåt på nån av dem. Dolph Lundgren är jag inte så intresserad av överhuvudtaget, det är mer att han på sistone har fått ta del av några interna skämt, då jag insett att man verkligen borde ha en man som han till att försörja o försvara en.
Och grejen med Rikard Wolff är att jag gillar hans stämma och en del av hans låtar, något som jag nyligen "upptäckte". Och ja... Han verkar vara en väldigt spirituell person.

Nog om det.

Jag hade, som tidigare skrivet, jätteroligt igår, men är tacksam att jag valde att åka tidigt, det är alltid skönast att vakna i sin egna säng!
Det var tänkt att jag skulle gå ut på Zaragon men höll mig till hemmafesten då jag tyckte den var roligare.
Hanna följde mig sedan till tåget och vi pratade mycket, om allt som skett på sistone, allt vi hoppas på ska ske och så det gamla vanliga; frågeställningen till varför vi faktiskt inte umgås mer med varann.
Men det ska vi nog försöka få ändring på nu! På riktigt.

För övrigt är jag bekymrad över mina egna nattliga drömmar. På sistone har jag drömt om katastrofer som tett sig på olika sätt och inatt drömde jag om mord. Inte bara ett, utan flera. Hade drömmen haft en titel hade den hetat "100 tips på hur du mördar någon brutalt".
Det var otäckt, och jag funderar på vart det kan komma ifrån att man drömmer en sån dröm. Jag såg ju ingen skräckfilm igår...?

Jag är hemma efter äventyr ute i stora staden jönköping!
Först mötte jag Sophia för en kaffe och foccacia på Coffehouse by George och därefter bussade vi iväg till Hannanosen!
Där blev det vin tillsammans med både nya o gamla bekantskaper, allihop mycket trevliga och kvällen var i sitt esse.
Vi hade melodifestivalen på i bakgrunden och jag började propagera om Dolph Lundgren.
Jag berättade för en kille på festen att jag ville gifta mig med Dolphie, för då skulle han kunna försörja mig, försvara mig och sjunga för mig. Fantastiskt! Han diskuterade då Dolphies hårda yttre och jag konstaterade att man måste ha ett hårt yttre ibland för att försvara sitt mjuka inre. Precis som läderbögar med mustacher. Hårt yttre. Mjukt inre.
Därefter insåg jag att Dolphie skulle bara perfekt som just en sådan!
Bara en kort stund efter att jag sagt detta dyker han, inte helt oväntat, upp på tvn. Nåt som dock var oväntat var att han faktiskt var läderbög! Och han hade en mustach! En blond mustach! Ännu mer otippat!
Just som jag tror att det inte kan bli bättre så dyker HAN upp.
Mannen, bögen, konceptet - Rikard Wolff.
Jag bara gapade o pekade, struntade i att det var så många människor på festen som inte kände mig och som förmodligen inte förstod min reaktion.
Dolphie o Wolffie. Tillsammans på tv.



Den som känner mig känner också till min besatthet kring Rikard Wolff som växt fram på sistone och den som känner mig vet också att jag blev lite småkär i Dolph Lundgren efter hans första framträdande i melodifestivalen.
Därav deras betydelsefulla karaktärer i det som jag skulle kalla min egna stat enligt ett tidigare inlägg.
Jag berättar inte så mycket om det där, men ändå..
Det tog jättelång tid för mig att släppa det där med Dolphie och Wolffie tillsammans och jag har fortfarande inte riktigt släppt det. Det var fantastiskt.
Jag hoppas verkligen att det kommer komma upp på youtube, för jag vill se det igen.


Det har varit en fantastisk kväll trots att jag valde att avsluta den tidigt o ta tolvtåget hem. Men det gjorde den nästan ännu bättre. Man ska ju trots allt sluta när det är som bäst.

Sen klockan halv sex imorse har jag vaknat tre gånger fram till klockan nio då jag valde att inte försöka somna om igen.
Varje gång jag vaknat har jag vaknat med en klump i magen. Med en känsla av att något är väldigt fel.
Jag minns inte vad jag drömde och vet inte vad det kan vara som är fel.
Har jag glömt nåt viktigt? Eller har det hänt nåt?
Om det nu är en befogad klump i magen så får jag nog reda på vad det är innan dagens slut.
Men förhoppningsvis är det bara träningsvärken i ryggen som ger mig klumpen i magen.
Den och det faktum att jag inte har en aning om vad jag ska ha på mig ikväll. Jag behöver nya kläder!

Vilka bekymmer man kan ha...

Vad trött man kan vara trots att man varit ledig hela dagen...

Jag sov till halv tio idag, bra mycket längre än jag brukar, var dock uppe halv sju o dammsög en meter sen somnade jag igen.
Idag har jag ränt på bokrea o törstat efter en del historieböcker o biografier, har dock bara köpt en bok än sålänge. Eftersom jag inte har råd att köpa alla böcker som jag vill ha så såg jag över utbudet och överväger nu vilka böcker jag ska köpa.

Var en sväng på gymet idag med och uppskattade verkligen koppen kaffe jag tog efteråt.
Det är toppen med en kaffeautomat på gymet. Och han... Som jag inte minns namnet på var jättetrevlig.
Jag gillar trevliga människor, de lyser verkligen upp min dag. Lika mycket som otrevliga människor mörkar den.
Dock har jag klarat mig undan otrevliga människor idag och förmodligen är det därför jag sitter här, munter men trött.

Jag har dock under veckan blivit besviken på hur vissa människor hanterar olika lägen och egentligen är jag inte förvånad. Mest bara trött på att jag ska var så naiv att jag alltid litar blint på människors ord.
Jag behöver ta mig i kragen, skaffa skinn på näsan och försöka lära mig att inte tro på allt jag hör eller läser.

Vad jag just nu lyssnar på


Es sind Länder voller Leiden, das sind Tränen die wir meiden
Meine Seele war besessen und dein Geist hat es vergessen
Alle wurden wir geboren und das muss auch wohl so sein
Alle werden wir auch sterben, nur bist du`s, bin ich allein

Jag är fortfarande bitter över det där med bonusen.
Men känner ändå ett svagt  - vad fan. äsch. orka. jag fick ut jävligt bra ändå. Lite extra fint eftersom jag jobbat över.
Jag funderar dock på att skippa att jobba över på fredag, dels för att jag inte känner mig road att ställa upp, och dels för att jag tror jag behöver fredagen till mig själv. Men det handlar om mycket pengar så...

Jag ska sova på saken.

Nu under kvällen har jag bakat o donat i mitt hem, och därefter slukat några avsnitt av Sex and the city.
Nu ska jag nog sova. Jag känner att jag kommer sova gott.
Det kan behövas.

Itab Shop Concept - företaget jag arbetar på, har ett bonussystem.
Enligt bonussystemet får vi en viss summa om vi uppfyller vissa mål som företaget har satt upp.
En annan del av det är att vi får 1,50 för varje arbetad timme under förra året. Nice tänker man såhär i februari när bonusen ska betalas ut - en bonus som jag räknat med ska ligga på runt 5000 kronor för min del.

Men den besvikelse som mötte mig idag i mitt lönebesked hade inga gränser.
Jag har inte fått ta del av bonusen. Förmodligen för att jag är visstidsanställd.
Men jag har jobbat hela året, och jobbat över, kämpat för att uppfylla målen till skillnad från vissa andra på företaget och jag håller tiderna på rasterna bättre än nästan alla andra.
Förtjänar inte jag en slant? Åtminstone den för varje arbetad timme?
Har de verkligen rätt att hoppa över mig bara för att de är för snåla för att ge mig en fast anställning?

I ett och ett halvt år har jag jobbat, och accepterat att få skriva kontrakt på ett par månader i taget, och jobbat över nästan varje gång jag blivit tillbedd. Jag har jobbat med kvalitetskänsla och gjort mitt jobb så bra jag kunnat.
Ändå får jag ingen bonus.

Jag var lycklig idag. Jag var på bra humör, och nu när solen är framme så tänkte jag passa på att ta en promenad o njuta av det vackra vädret. Men nu är jag så besviken att jag vill släcka solen o gå o lägga mig.
Kommer kännas lagom roligt att gå till jobbet imorrn, då alla kommer vara muntra över bonusen.

Varför är mitt liv så orättvist?
Jag trodde en gång på karma. Om man gör gott, får man gott.
Men den där karman kan dra åt helvete för det stämmer ju uppenbarligen inte. Den insikten baseras inte bara på att jag går utan bonus utan även på en hel del annat som hänt på sistone som bara kört ner mig längre o längre ner i avgrunden.

Jag ville verkligen ha de där pengarna. Jag behövde dem.
Imorgon ska jag ta ett snack med chefen. Åtminstone fråga varför jag utesluts.
Och om han säger att det är för att jag är visstidare... Så vet jag inte vad jag tar mig till.

Åh, snart har Tim Burtons Alice i underlandet premiär!
Ända sedan jag hörde att han skulle göra filmen har jag längtat efter den.
Jag älskar Tim Burton, han är ett geni, en sann konstnär när det gäller att göra bra filmer. Liksom i de flesta andra filmer av honom spelar Helena Bonham Carter och Johnny Depp. Denna trio som de utgör är oslagbar! Det blir alltid bra film!

Alice i underlandet är en film som jag måste se på bio.
Jag vet att den kommer vara fantastisk, jag är inte rädd att mina förhoppningar ska vara för höga.
Tim Burton lyckas alltid slå mig med häpnad.

Vad det är mysigt när man hör snön knarra under fötterna!
Jag gillar denna vintern, rent vädermässigt iallafall.
Det är ju så här en vinter ska se ut!
När vädret är som det var i lördags och man var tvungen att ligga i 60 på 90väg för att det var så svårt väder att köra i så är det ju förstås lite jobbigt. När det stormar till, såsom det så gärna gör här på höglandet och vinden biter sig tag i en så är det inte så skönt ute.
Men när det är som det är nu, bara massor av snö men inga vilda vindar som gnor in i ansiktet så fort man går utanför porten så tycker jag att det är fantastiskt.
Jag önskar att varje vinter ska vara så här. Det är kanske lite väl mycket snö, med tanke på hus som rasar in och det faktum att min mamma inte längre vet vart hon ska göra av snön när hon skottar där hemma, eftersom hela trädgården blivit till en snövall och hon inte längre når till att skyffla upp snön till toppen.
Stackars lilla mammi.
Men ändå, så här mycket snö är fantastiskt. Och jag vill verkligen ut och leka i den, kasta mig i den och vandra i den, dock verkar det som att majoriteten av de kompisar jag har till bus bara tyckte snö var roligt de första två veckorna för nu vill de bara stanna inne.
Men jag funderar starkt på att kasta mig ut själv, nerför min balkong o se hur mjukt det är att landa i allt det där vita. Kan förmodligen göra ont, men skulle nog vara rätt kul med. Jag måste nog testa...

Jag tycker det är lite konstigt med de som klagar - jag kan förstå att de tycker det är jobbigt att skotta o skrapa bilen och såna saker, men att de ändå klagar på denna vintern... Är inte detta bättre än det slask som vi vanligtvis trampar runt i på vintern?
Att man klagar när det kommer mycket snö på en gång och vägar o tåg blir insnöade är en sak. Då gnäller jag med lite.
Men en vinter ska vara vit, och jag gillar den, trots att jag inte känner att jag kan njuta av den till fullo.

Vissa längtar till sommaren, jag vill nog ha vinter en månad till. Faktiskt.

Im not done with this winter just yet.





Men vissa har ju fått nog...

Jag är avundsjuk på två kompisar som i helgen var o såg ett av mina absoluta favoritband.
När jag tänker efter så tror jag nog att Rammstein faktiskt är nummer ett på min lista.
Jag älskar dem.

Här är bland annat en låt som är en av världens vackraste för mig.




Jag måste se Rammstein live nån gång. Jag måste.

Vilka fördomar jag har.
I lördags såg jag bara lite snabba klipp från melodifestivalen när jag var hos Ida.
Såg Darin såklart eftersom Ida älskar honom och sedan kollade vi in Crucified Barbara och Timotej.
Jag ansåg att Crucified Barbara var ett sånt där typiskt rockband alá melodifestival, precis som The Poodles och Heat och jag kände bara... Olust? Hmm, ja olust är nog rätt ord. Det känns bara så fånigt, låten var inte direkt bra (men det är ju förstås en smaksak) och allt var så där typisk pudelrockigt, och man sitter där och vet att dem kommer gå vidare för det är så många som röstar på dem för att det är häftigt. Rock/metal i melodifestivalen! Fy fan vad jag är rocknroll som röstar på dem!
Men det känns ju bara.. fel? Likt alla de som röstade på Lordi i Eurovision. Jag vet många som inte tyckte att de var särskilt bra men som röstade på dem eftersom det var nice med sån musik i melodifestivalen.
Jag ska vara ärlig o säga att jag faktiskt lyssnade på Lordi innan de var med, men bara lite grann. Jag tyckte de var rätt okej men var inte överförtjust i deras Hard Rock Halleluja eller deras medverkan i melodifestivalen. Jag tyckte inte det var någon big deal.
Ska för övrig tilläggas att det säkert fanns de som tyckte att CB var bra på riktigt... Sen att jag inte förstår de människorna är en annan femma.

Jag vet inte hur det gick för Crucified Barbara, men kan tänka mig att de kom till andra chansen eller nåt sånt.
Men så såg vi ju det där bandet Timotej med. Jag såg bara lite kort, förvånades över deras usla klädval (något som är vanligt förekommande i melodifestivalssammanhang) och kommer ihåg att jag tänkte att de nog var såna där kompismammor, som vanligtvis sitter o hejar på sina söners fotbollslag i någon mindre stad/by någonstans som sedan slagit sig ihop för att ha lite kul sådär i trettioårskrisen och därmed startat ett band.
Denna slutsatsen drog jag efter att ha lagt öga på deras utseende. Jag tyckte de såg ut att vara 30+, kanske mest på grund utav deras stil. Fördomsfulla jag. Jag som brukar försöka vara fördomsfri när det gäller det mesta. Men när det kommer till sammanhang som jag inte är så förtjust i, som melodifestivalen, så antar jag att jag har bittra fördomar om det mesta.
Imorse så ringde Mix Megapol upp en av tjejerna i Timotej och det visade sig då att hon var 18 år och gick på nåt musikgymnasium nånstans och att det var på den skolan som hon blivit sammansvetsad med de andra tjejerna.
Alltså inga "fotbollsmammor" i trettioårskris eller liknande.

Vilka fördomar jag har. Och vad felaktiga de kan vara.

Fy mej. Nu ska jag ta mitt fördomsfulla arsle o placera det i sängen, för nu har jag fått hem senaste avsnittet av Desperate Housewives! Som jag har längtat!

So long!

Ljuva söndag.
Jag har kommit hem efter ett par timmars hård och intensiv träning. Det var precis vad jag behövde.
Den där känslan när musklerna skriker och mjölksyran slår in och man får stöna sig fram med svetten rinnandes nerför ryggraden är obeskrivlig. Det är så skönt att få utlopp för allt, svettas ut alla demoner och känna kroppens reaktion på alla övningar.
Jag gjorde inga ryggövningar, eftersom jag är rädd att ryggen ska bli värre, men det känns i den ändå. Men det är nästintill omöjligt att träna utan att ryggen tar del av vad man gör.
Även om jag kommer få skitont i ryggen nu så var det värt det, jag har haft sån otrolig träningsabstinens!

Dock upptäckte jag att man kanske inte ska se något alltför roligt på den lilla tvn när man står o trampar på crosstrainern.
Det var Family Guy på tv och jag fick ibland hålla igen mina skratt rejält, ibland har jag så lätt för att börja skratta.
Jag märkte att det inte var särskilt lätt att skratta medan man stod o trampade, man blev en aning ofokuserad.
Det måste dessutom ha sett roligt ut för de andra, när jag står där o svettas o trampar o kämpar och helt plötsligt börjar skratta. Känns inte som att det är en vanlig företeelse.

Nu tänker jag unna mig varm choklad och soffläge.
Ljuva söndagskväll. Synd bara att man spenderar den ensam.

Jag funderar på att skippa festival helt o hållet.
Spara pengarna till en mer vettig resa. Jag vill se världen.
Hellre se en del av världen än att se Rammstein.
På Metaltown får man bara trängas med massa andra för att få en glimt av fagra Till Lindemann.

Jag vill resa men har ingen att resa med. Min resekompanjon som jag faktiskt helst skulle resa någonstans med är på smällen. Tjockis!
Men hon är fin. Hon är inne på en helt egen, mycket större resa.

Men vem vill resa med mig genom världen? Det är så mycket jag vill se innan jag dör.
Så mycket jag vill uppleva...

Jag är kluven.

Metaltown eller Peace and Love i sommar?
Det ultimata hade ju varit att gå på bägge, men det har jag inte råd med.
Så vad väljer man.
Metaltown har två av världens bästa band: Rammstein och In Flames.
Men Peace and Love har lite smått o gott.
Inget som får mig att tänka "ååååh fy fan vad bra!" men en hel del som kan vara trevligt.
Dessutom: en festival för mig handlar mer om stämningen än banden.
Men med dragplåster som Rammstein och In Flames...
Hade ju faktiskt varit roligt att se Finntroll med...

Prisskillnaden mellan festivalerna är inte märkvärd, men däremot är det nog skillnad på resekostnaden.
Tar dessutom längre tid att åka till Borlänge, och det är ju så förbaskat jobbigt dagen efter festivalen när man bara vill hem.
Men Peace and Love har en festivalcamping, vilket ger mycket mer festivalkänsla. Men spelar det egentligen någon roll? Att bo på ett närliggande vandrarhem eller hemma hos någon under festivalen är nästan bättre, så man slipper se ut som fan i tre dagar och kan duscha av sig all öl o bajs.

Jag tror jag har bestämt mig för Metaltown. Är dock inte säker än..

Metaltown 2010 -  who is with me?

Min rygg tillhör en tant.
Igår, sista timmen på jobbet, så sträckte jag höger sida av ryggen nåt så fruktansvärt! Efter det gör varje rörelse ont i just den delen av ryggen.
Jag kände mig verkligen som en gammal tant då, jag skulle bara skjuta undan en bit på linan, det är ju inget jobbigt.
Inte om man jämför med Anja Pärsson som faller 60 meter i hög hastighet och sedan reser sig upp igen, med orden "jag är lite stel"
Jag har inte bara en rygg som egentligen tillhör en gammal tant, jag har också blivit gnällig över det.
Ty igår när jag tänkte bege mig ut på byn så halkade jag. Jag föll inte eller så, men medan jag lekte bambi på hal is, och mina armar o ben fladdrade till höger o vänster så sträckte jag ryggen, på samma ställe som tidigare på jobbet. Men på andra sidan. Jag struntade då i att ta mig ner till byn för det gjorde för ont att gå, så vände hem och lade mig i min säng och förbannade smärtan och tyckte nog lite synd om mig själv.
Jag somnade vid sjutiden igår, och steg upp vid nio idag.
Det var skönt att sova länge, idag är sängen min bästa vän. Men jag har fortfarande ont i ryggen så när jag springer upp o ner till tvättstugan med tvätt så gör det skitont.
Blir nog inget gym för mig idag. Får se, jag hoppas nog på att ryggen ska vara bättre tills imorrn, så kan jag träna då istället.

Morgondagen är en dag som jag för övrigt sett fram emot hela veckan.
I lördags fick jag ett sms av Ida. Hon skrev att hon konstaterat att hon är närmre 30 än 17. Ångestfyllt, hon är ju bara ett halvår äldre än jag.
Så jag bestämde att vi måste bli tonåringar igen för en dag. Och vi bestämde att den dagen skulle vara morgondagen.
Hur det blir med hela tonårstemat vet jag inte riktigt, men det kommer bli kul hur det än blir. Det är alltid kul med Ida. Vad jag förstått så är Adam ledig med, och så kanske Thomas o Helena kommer med. Jag har bara träffat dem några gånger så jag tycker det ska bli kul om de kommer! Jag har fått goda intryck av dem!
Tonårstider.... Huga vad länge sen det var man var 15 år o trodde man visste allt o tyckte man var sååå vuxen!
Oh my god. Stackars mina föräldrar. Jag gjorde det inte lätt för dem.

Sophias statusrad på facebook svepte idag med mig 4 år bakåt i tiden. Sommaren då jag var 19 år och Sophia och jag åkte runt i hennes snyggobil och en låt med Audio Bullys etsade sig fast.
Det var en fantastisk sommar, jag träffade mycket nytt folk, o hamnade på många nya platser.
Det är mycket ifrån den sommaren som jag aldrig kommer glömma.
Tack Fian Dao för alla de ljuva minnena!



Texten jag skrev till henne är från låten "If you want my love" med Audio Bullys.
En låt som jag inte gillade första gången jag hörde den men som etsade sig fast. En låt som jag numera älskar. Kanske mest på grund av alla minnen jag har kopplade till den. Det är den enda låten jag tycker om med Audio Bullys.
Fantastiskt text, de orden beskriver verkligen den där känslan när man funnit nån.

Det är många lyriker man träffar på som verkligen kan beskriva en situation. Man tänker "det är ju mina ord".
Man känner igen sig så pass i texten, eller så kan texten få en att tänka på någon speciell.
Melissa Horn är en sån som vid flera tillfällen lyckats sätta ord på just vad jag går o bär på inom mig.
Jag gillar inte henne som sångerska, jag gillar inte hennes röst. Men det övriga.
Jag tror att jag för snart ett år sen länkade till en låt med henne som heter New York och som just då fick mig att hajja till.
Nu har hon en låt som heter "Jag kan inte skilja på".

"Och jag kan inte skilja på om jag vill vinna dig
och jag kan inte skilja på om jag vill va med dig
och jag kan inte skilja på om jag vill bli av med dig
och jag kan inte skilja på om jag vill skada dig
men DU OM NÅN BORDE FÖRSTÅ ATT MAN INTE GÖR SÅHÄR MOT MIG"

När jag först hörde den låten på radio så var den träffsäker.



Det finns så många låtar vars texter får mig att hajja till. Se tillbaka till gammal lycka, gammal smärta och gamla ögonblick.
Det finns även låttexter som får mig att se till mitt nu, min framtid och mitt hopp.
Jag skriver ofta själv texter. Texter som jag inte publicerar utan har för mig själv. Mitt egna ordbajsande.
Dikter kanske man kallar det. Prosa.
Jag gillar att skriva av mig, men på jobbet, när jag går med lurarna på så sjunger jag gärna av mig med andras texter. Oftast när ingen hör. Det är tur att mina medarbetare har hörlurar på sig dem med, annars hade de nog tyckt att arbetsdagarna var än mer plågsamma än vad de redan är!

Jag har lagat lasagne. Lasagne är riktigt goodygoody och idag när jag stod och jobbade så funderade jag på vad jag skulle laga för mat när jag kom hem. För jag var tvungen att laga mat idag, så jag kan ha matlådor på jobbet. (Vuxenpoäng till mig!)
Jag kom fram till att lasagne var det perfekta valet. Det är smidigt och gott och perfekt som matlåda, dessutom var det evigheter sen sist jag åt det.
Jag blev mer o mer sugen på den där lasagnen och nu står den där. Nyuttagen från ugnen, doftar ljuvligt och ser så fantastisk ut!
Dock lyser aptit och matlust med sin frånvaro nu när jag ser den där. Jag vill äta den men jag antar att det gått för lång tid sen jag åt senast. Ibland blir det ju så att när man varit hungrig länge så försvinner känslan. Jag är bombsäker på att jag, om jag börjar äta lite, kommer få tillbaka min hunger. Så kanske tar jag en tugga sen. Ja. Nu blev jag sugen på den.

Idag kom jag på mig själv med att önska att jag var någon annan. Eller inte någon annan för jag tycker hemskt mycket om att jag är jag. Med mina interna små skämt som jag har för mig själv som bara jag förstår. Vad knäppt om jag hade varit nån annan o inte förstått den personens tankar o egna interna skämt? Det skulle ju bara vara konstigt.
Nej inte att jag önskade att jag var någon annan utan mer att jag levde annorlunda.
Kolla på tjejerna i Sex and the city. De är fyra tjejer som alltid kan luta sig tillbaka på varann, som träffas o äter frukost ute, eller skålar i skumpa, eller nåt annat liknande supertrevligt varje dag!
Jag vill med ha det så. Träffa bästisarna varje dag, skratta, skvallra och dela med mig om allt.
Men verkligheten är inte sån. Jag bor i nässjö, och jobbar elva timmar om dagen. Jag träffar mina bästisar så otroligt sällan och finner mig i det. Det är så verkligheten är.
Men ibland så önskar jag att jag var en sån kvinna, med ett självständigt skribentjobb, som bor i en storstad och som kan trippa runt i snygga skor varje dag. Äta frukost på en uteservering med de jag tycker mest om och njuta av livet och skratten.
Ja, ibland önskar jag att jag var mig själv, men i ett annat liv.
Men gör jag nåt åt det?
NÄ!
Fan vad tråkig jag är.
Ta tag i ditt liv o dina drömmar Heidi!

Lättja - en dödssynd. Har jag hört.
Likförbannat ligger jag nu i min säng med datorn och planerar faktiskt inte att röra på mig mycket mer idag.
Dagen har varit riktigt bra, jag flög upp likt en fjäder i vårvinden imorse och med ett glatt humör tog jag mig an dagens arbete med en inre känsla av förhoppning. Vad jag hoppas på vet jag inte. Att den svåra tiden ska vara över snart?
Det blir lättare för varje dag.

Efter jobbet idag åkte jag runt i stan och fick gjort allt jag ville få gjort, tack vare Marcus som skjutsade runt mig hit o dit. Han drog också nytta av det för jag skulle hämta nya arbetsskor och drog med honom in så han med fick nya. Dessutom köpte jag mjölk till honom. Generöst!
Det är bra när man har vänner med bil som kan sitta o skjutsa en överallt. Allt går ju tio gånger så fort när man får skjuts.

Nu ikväll hade jag egentligen tänkt fiffla med en del grejer som innefattar en del telefontid med mina bägge bröder. Men jag orkar inte. Funderade på att dra till gymet, det lockar mer, där behöver jag inte tänka, bara kämpa.
Men nej. Jag ligger i min säng, lyssnar på Spotify. Just nu Rikard Wolffs översättning av Edith Piaffs La vie en Rose. Två favoriter i en. Jag gillar wolffie, men han gör nog inte Edith riktigt rättvisa. Funderar på om det finns nån som kan det... Jag tror inte det. Det finns bara en sparv av den sorten.
Snart ringer Sophia. Det gillas. Efter att ha pratat med henne tänker jag erövra ännu en värld i Heroes of might and magic 3.
Jag hade inte en sysslolös kväll på hela förra veckan, så det kompenserar jag nu.
Lättja. Jag har hört att det är en dödssynd. Men det sägs så mycket nu för tiden.


Dagens stora glädjeämne var ett sms från fjärran.
Värme i vårat kalla februari.

Ibland kan jag ångra att jag skaffade katter. Hade jag inte haft dem så hade jag förmodligen inte bott här nu. Jag hade förmodligen bott i en stor stad, kanske stockholm, kanske London, kanske Berlin. Kanske New York!
Ibland är jag så sugen på att bara dra. Sälja allt o lägga pengarna på en flygbiljett som tar mig nånstans där jag tar första bästa jobb för att klara mig för stunden o sedan jobba mig framåt.
Bara för att uppleva saker.

Men så infinner sig stunder som denna då den lilla grå kryper upp i famnen, o myser på det sätt bara han kan.
Dessa stunder då man känner utbytet av kärlek, och man bara vill gosa honom så hårt det bara går, då är det värt att jag är låst här.
Jag älskar dem verkligen.

En annan sak jag älskar är att jag i fredags såg till att städa hela lägenheten och bädda rena nya lakan i sängen. Så snart när jag går o lägger mig där så kommer jag få lägga mig emellan dessa underbara sköna lakan o njuta av doften av vanilj och orkidé. Små saker i vardagen som förgyller.


Jag kom nyss på att det är alla hjärtans dag idag. Något som jag knappt haft en tanke på. Något som jag tycker att man borde slopa. Tänk på alla de stackarna som har ångest över att vara singlar idag. Eller de som haft ångest i flera dagar för att de tror att deras respektive förväntar sig någon storslagen kärleksgest idag.
När jag älskar någon, när jag är kär och har någon att visa kärlek så gör jag det så ofta jag kan. Det är oftast i den vanliga tråkiga vardagen det betyder mest. När man inte förväntar sig det.
En ärligt stulen iornalle som bär på ett kärleksbudskap som finns där på kudden när du kommer för att lägga dig. En 1000kronors-gåva som ligger som en överraskning på bordet när du kommer hem från jobbet. En liten ask med kakor, bara för att muntra upp när du har det jobbigt. Eller ett nytt härligt BHset som sätter lite extra fart på allt. En extra puss, ett extra ord, en extra tanke som ligger bakom, lite då och då istället för bara en dag om året. Det är det jag satsar på när jag väl har någon.

Jag tycker synd om alla de som lider av ångest såna här dagar, jag har själv varit där. När jag som tonåring varje år lovade mig själv att nästa år skulle jag minsann inte sitta ensam på alla hjärtans dag. Men likförbannat var jag ensam varje gång under hela min tonårstid och kände mig misslyckad och undrade vad det var för fel på mig.

Nu är jag så pass trygg i mig själv att jag inte får ångest idag när jag är singel. Inte mer än de andra dagarna iallafall.
Det är bara ett namn på en dag som är till för att företag ska kunna tjäna mer pengar.
Både förra året och förrförra året hade jag någon. Men inte kändes det som nåt speciellt på alla hjärtans dag för det...

Tacka vet jag kärlek i vardagen.

Home sweet home.
Jag är återigen hemma i min lägenhet i tråknässjö, efter att ha spenderat en helg i Vrigstad med min fina familj!
Mammis 60årsdag var kanon, hela helgen var kanon! Min mammi är finast i världen!
Igår fick hon massor av gåvor som gjorde henne så glad, och jag hade även sett till att det skulle komma ett blomsterbud till henne under dagen. Ty min mamma brukar alltid köpa nåt till oss andra vid födelsedagar o jul som är ifrån våra husdjur. I julas fick jag till exempel grytlappar av Fredman o Movitz! Därför ville jag att mammi skulle få nåt av sina husdjur hon med och därför sändes hon en fantastiskt fin kreation i en hög kruka, med ett kort där det stod "Till vår kära matte på hennes 60årsdag" och därefter stod var o ett av djurens namn.
Mammi blev så glad att hon började gråta. Fina mammi!
Ida tyckte visst vi var töntiga men jag tycker det är fint med gåvor från djuren!:)

Igårkväll drog vi med mammi till Mäster Gudmunds Källare där vi bokat in bord för en trerättersmiddag!
Jag såg mycket fram emot det, det är lite speciellt att äta extra fin trerätters. Dock blev jag lite besviken för på internet har jag läst en enastående meny, och tänkte att det verkligen fanns mycket gott som passar alla men när vi kom till restaurangen så möttes vi av orden "vi har en begränsad meny idag" varpå vi sedan räcktes varsitt a4papper med 2 stycken 3-rättersmenyer på. Dessa var de enda man fick välja av och man fick inte blanda dem. Man kunde tillexempel inte ta förrätten från meny 1 och huvudrätten från meny 2. Detta tyckte jag var mycket tråkigt, alla fick ju inte det de helst ville ha utan fick bara finna sig i det o ta det som bjöds. Men ärligt talat, när man bokar bord på en sån restaurang och lägger 400 - 500 kronor på mat per person, borde man inte få lite mer valfrihet då? Borde inte personalen säga nåt om den begränsade menyn när man ringer o bokar bordet?
Det var en besvikelse. Likaså var servicen usel. Hela grejen med att beställa alla rätter på en gång är väl att man ska slippa vänta en halvtimme mellan varje rätt?
Jag tänker aldrig mer gå dit. Det hade varit bättre om jag lagat 3rätters hemma istället.

Dock är den besvikelsen bara en svart liten prick på en stor vit vägg. I övrigt var helgen verkligen toppen!
Det är tråkigt att den är slut.
Men kanske är det bra med för det har varit mycket god mat, kakor, och annat gott. Det har varit en rejäl tjockishelg, så det var tur att jag unnade mig ett träningspass i fredags, trots att jag egentligen inte kände att jag hade tid för det. Jag behöver nog hälsa på gymet varje dag under nästkommande vecka om jag ska bränna helgens överflöd av kalorier.
Hujedamej!

Jag sitter i Vrigstad hos min kära mor.
Hela familjen är samlad och hittills är det en jättebra dag, dock känner jag för ensamhetens trygga vrå och drog mig stillsamt o försiktigt till datorn.
Ikväll ska vi iväg till Jönköping o äta god trerätters på Mäster Gudmunds källare, det ser vi fram emot!


För övrigt så kan det ibland roa mig att man så tydligt kan se andra människors vanor i vad de poängterar o inte poängterar. Vissa gör en sån stor grej av att de är nyktra en fredag.
Det kanske är jag som är tråkig torrboll som inte festar varje helg, men helt ärligt - när man dricker alkohol så ofta, går ut till samma ställe så ofta - blir inte hela grejen med att festa lite avslagen då?
Jag brukar ofta ha roligare utan de där uteställena. Hemmafester is the shit. Goda bra vänners umgänge är det bästa vare sig man är nykter eller berusad.
Det handlar bara om att umgås med rätt människor. Ibland tar jag med till ölen o tycker det är jättekul. Men att dricka varje helg...

Kan kanske ha o göra med att jag jobbar så hårt hela veckan att jag inte orkar vara bakfull en hel helg. Vad vet jag.


Idag kommer jag förresten på mig själv med att sakna ovanligt mycket. Varför vet jag inte.

Fredag. Äntligen.
Vaknade halv sju imorse med överskottsenergi. Jag blev lite putt över att vakna så tidigt en fredag, så av ren princip låg jag kvar i sängen till sju och spelade Worms på min iphone. Jag vill aldrig vara utan min iphone.

När jag väl kommit upp o ätit frukost så dammsög o moppade jag min lägenhet, något som verkligen behövdes då jag inte orkat göra det på över en vecka. Därefter knatade jag ner till gymet, tränade så svetten rann och nu sitter jag nyduschad och fylld av energi. Det är tur att jag har energi idag, jag har så mycket att göra. Eller ja, det blir ju vad man gör det till. Jag har mycket jag VILL göra.
Ska göra mig fin nu och därefter ränna runt på stan med fröken Q o fixa massa ärenden. Ikväll kommer mammi o mina bröder farandes med röda faran som är hel igen efter förra helgens äventyr och sen bär det av till Vrigstad.
Jag har en bra helg framför mig!

Idag efter jobbet hämtade jag ut paket på posten. Däri fann jag mitt efterlängtade sängöverkast, en ny träningsväska och en hund. Ingen riktig hund förstås utan en som var i materialet sett väldigt lik den hunden katterna hade innan.
Jag såg den när jag beställde överkastet till sängen och tyckte att den var självklar till katterna!
Hulda, som jag döpt den till, är benvit med burriga kinder o en rödvitrutig rosett runt halsen. Både katterna och jag älskar Hulda.
Jag tog en del bilder innan men orkar inte fippla med sånt nu, så bild på Hulda kommer visas en annan gång.

Nu är jag trött. Har planerat inför helgen hela kvällen och hjärnan har fått gå på högvarv. Jag var redan trött när jag åkte från jobbet. Vissa dagar när jag är trött är jag tjurig, tyst o tillbakadragen på jobbet.
Andra dagar när jag är trött är som idag.
Strax innan fyra, medan vi höll på att plocka isär maskinen så lyssnade jag på Christer i P3, där en av radiopratarna berättade om sina två barn och nån mer som hade filosoferat kring hur Gud ser ut. Förmodligen skulle han vara svart, ha vitt hår och skägg och en vit penis. Vit penis. Där började jag fnissa. Jag hörde dem nämna den vita penisen igen och fnisset övergick till våldsamt fnitter. Därefter sprutade tårarna när jag fnittrade hejdlöst åt tanken på en Morgan Freeman med vit penis. För det var så jag såg det framför mig. Just så kan jag sätta igång o fnittra när jag är trött.
Moget

Likaså fnittrade jag lite imorse när jag o Ida konstaterade att jag borde ha en egen stat så jag kan dra in pengar på skatter o sånt. Jag skulle ha en som Vatikanstaten med en egen religion så jag skulle kunna vara som påven. Då skulle jag kunna få bära en lustig hatt o ha en drottningsspira. Det hade varit trevligt. Just det. Jag skulle ju ha Dolph Lundgren som min egna vakt som vaktade mig o min stat. Han skulle även få sjunga för mig i sängkammaren när jag kände för det. Hmm.. nu när jag tänker efter så slänger jag nog in Rikard Wolff på ett hörn med. Han får stå för godnattsagorna.

Nu ska jag nog sova. Jag känner att min fantasi sätter igång igen. Bäst att somna innan hjärnan går på alltför mycket högvarv.

Godnatt.

Jag sitter o tänker tillbaka.
Idag pratades om saker som påminde mig om svunna tider, en förnimmelse av en låt på radion återgav en glömd känsla. En sommar, ett skratt, ett par jeans, ett hopp.
En vän, en tid, en längtan. Vad tiden har gått fort. Jag var femton då och nu är jag 23.
Jag minns vissa dofter, vissa blickar, vissa ögonblick. Jag minns den kvällen. Och ja, jag minns den andra kvällen med. Jag minns ord, frisyrer, hat o kärlek.
Jag minns ångest varvat med hopp o längtan. Jag minns saknaden.
Jag minns doften. Stegen jag tog, ställen jag sprang till, ställen jag sprang ifrån.
Jag minns den känslan. Åh vad jag har vuxit upp. Lilla Tulle.
Jag minns den flickan. Flickan som bar den känslan, den längtan, det hoppet. Jag minns hon som finns kvar djupt inne i mig.
Och jag minns första gången jag blev kär. Jag var 15 då och nu är jag 23.
Vad tiden har gått fort.
En sommar, ett skratt, ett par jeans, ett hopp.
En vän, en tid, en längtan.

Redan söndagkväll. IGEN!!
Ge mig en lördagsmorgon!

Helgen har varit rätt okej. Några minus några plus, men ska jag vara ärlig så har allt varit så bra det bara hade kunnat bli. Det är min inställning till allt just nu som det är fel på. Jag måste sluta vara en sån bitterfi*ta.
Jag är på god väg dock. Var ute i fredags o igår spenderade jag en timme på Thimons med Qamilla och efter det kollade jag in det nyöppnade gymet. Jag är till 99% inne på att byta gym nu. Det verkar kanon där borta på stationen. Dessutom kan jag träna med fröken Q där! Kommer bli mycket roligare att träna där.
Efter att ha tagit en titt på gymet o hållit låda med ägaren så satte jag mig på tåget till min lilla mor. Hos henne blev det god middag, myspys, o skratt. Min mamma är bäst! Hittade nya böcker som jag snodde med mig hem, fick inte sno med mig allt jag ville. Vissa böcker är hon för rädd om. Det kan jag förstå.

Idag for vi till Hanzi, inte helt problemfritt. Fjädringen på bilen kraschade eller nåt så rätt som det var låg bilen nästan rakt på ena bakhjulet. Det var egentligen totalt olämpligt för det är aldrig kul när bilen krånglar, det kostar pengar att laga, vi stod där mitt i jönköping på ett industriområde och visste inte riktigt vad vi skulle ta oss till.
Trots att det var så olämpligt och dessutom resulterade i att vi kom tre timmar senare till Hanzi än bestämt så fnittrade o skrattade vi mer idag än på länge. Erik - lillBoris kan få en att skratta åt allt.
Jag är glad över min familj!

Inuti mig bär jag dessutom med mig alla de ord som jag fick höra av min vän Brandon. Jag är så fruktansvärt tacksam över hans vänskap och när allt är svart så kan han få mig att se vita strålar. Hans goda ord, hans komplimanger och visa råd har hjälpt mig mycket på sistone. Jag kan knappt vänta tills jag kan åka ut till han i skogen igen o se hur det går med tavlorna, o sitta modell för att få dem alltmer färdiga.
Snart kommer de vara klara. Snart ska de visas upp för världen! Vad jag ser fram emot det!
Är dock lite pirrigt att världen i princip får se mig naken, men jag är inte blyg, jag står för det jag har att visa upp och dessutom gör jag det för konstens skull!

Helgens tema har varit Rikard Wolff. Jag är totalt nyförälskad i hans stämma o hans sånger.

A leopard wouldnt cheat but a Tiger Wood...

Dumma dumma förkylning! Jag mår inte ett dugg bra. Det är sån befrielse att komma hem från jobbet för det är så fruktansvärt jobbigt på jobbet när jag mår såhär. Hade en riktigt dålig eftermiddag med, ingenting gick som jag ville och mitt humör var som en bergodalbana.
Nu är humöret mycket bättre för när jag kom hem tog jag en het dusch, sen blev jag bjuden på wienersemla från Thimons. Seriöst, den är beroendeframkallande!
Fikastunden muntrade upp mig rejält och trots att jag nu känner mig sämre o tröttare än nånsin så är jag ändå lite munter.

Jag tänker somna tidigt ikväll, men först tänker jag komma över det senaste avsnittet av Desperate Housewives!
Som jag har längtat! När mitt egna liv inte är tillräckligt spännande så behöver man andras påhittade liv för att känna  sig bra.

Spänning ja... Hade tänkt festa loss i jönköping på fredag. Men tänk om jag fortfarande är sjuk då? Det skulle vara så typiskt min otur. Typiskt.
Jag behöver komma ut lite! Det var så länge sen jag träffade Hanna o Emelie med!
Den som lever får se..

Jag är fruktansvärt förkyld. Det gillar jag inte.

Idag har jobbet varit skitjobbigt eftersom jag inte mått bra, dock fick jag Ibumetin av Marcus och det höll mig igång hela dagen. Han kan vara snäll när han försöker.
Efter jobbet träffade jag Mammi som hade vägarna förbi stan. Självklart måste jag passa på att umgås med henne då och jag bjöd henne på plankstek på Akropolis. Gott o lyxigt. Sen handlade vi lite på ica o därefter hängde vi hemma i mitt kök en stund. Mysigt!

Dagens guld är att receptfria läkemedel finns på Ica! Jag har köpt både Nezeril o Ipren så förhoppningsvis kommer det gå bättre att jobba imorgon. Bra där!

Nu ska jag sova. Hoppas jag.