... works in mysterious ways...

Det är så fult att det är sorgligt
Vissa saker borde man inte se. Inte heller inse.
Man undrar vad som gått så snett?

Något som är fint är min nya Buddha som jag köpte i fredags när jag shoppade loss med Ida i Jönköping.
Inne på indiska hittade jag en leende guldbuddha som ryckte på axlarna. Den såg så bekymmerslös o lycklig ut, ungefär lika stor som ett mjölkpaket fångade den min uppmärksamhet med en gång och jag älskade den vid första ögonkastet. Nu står den med i min buddhasamling och är min favorit.


Den får mig att le.

Vintertid.

Det är officiellt vinter nu.
Min "första-snö-låt" ända sedan jag var 14 år, o gick nerför den där gatan, på väg till det där stället, i ett fantastiskt vackert snöfall och med ett manowaralbum i hörlurarna.
Det var speciellt. Det var vackert. Det var Courage.
En stark ballad av ett av världens löjligaste powermetalband. Manowar!

 

Det är verkligen vinter för mig nu.

Både med tanke på vädret o allt som händer just nu.

Som varje vinter... Kalla tårar.


illusion.

man tror man känner någon.


Kallt.

Jag fryser.

Damned.



it is autumn outside
the leaves has fallen to the ground
and so it is inside
in my heart, my infinite pound

I am a tree
an oak, hollow and withered
and all I can feel
is this cold, thats been delivered

I watch my leaves as they fall
and cant reach to make it stop
now on the ground I see them all
can somebody please help me and pick´em up?


RSS 2.0