satir

Snäll flicka? Jag?

Okej så det där med att jag tänkte sova kan jag ju ta och glömma. Helt plötsligt försvann huvudvärken och jag piggnade till.
Om jag lägger mig för att sova nu så kommer jag aldrig somna.
Varför är det så egentligen? Om jag lägger mig innan jag är tillräckligt trött för att somna så ligger jag bara och skruvar på mig hela natten, men om jag hade lagt mig en timme senare när jag verkligen vore trött så skulle jag somna på en gång.
Borde man då inte somna när man skruvat på sig i en timme tills man når den tidpunkten då man brukar sova?
Sömn är konstigt.

Jag funderar på att klicka fram en shoppingsida, som ellos eller liknande för att fördriva tiden med något trevligt! Men jag borde nog låta bli för plånbokens skull.
Höstkollektionen har kommit ut för länge sen och jag älskar höstkollektionen! Jag sprudlar av glädje varje år då höstkatalogerna kommer ut. Jag har redan beställt ifrån ellos höstkollektion ( bland annat en ny favoritkofta) men kan nog trycka in lite till i garderoben. Det dumma är bara att det kostar pengar. No shit!
Det finns så mycket man vill ha, så mycket mysiga höstkläder, koftor, stickade klänningar och vippiga höstkjolar.
Varför är man aldrig nöjd med det man har?

Jag längtar till hösten då jag får dra på mig alla höstkläder. Men än så länge är det faktiskt bara Juli. Eller iallafall i en timme till.
Så kanske borde jag svälja min längtan och njuta av att det fortfarande är sommar.

Jag har just kommit hem från en heldag med makarna Nordquist! Vi började dagen med att dem bjöd mig på underbar mysfrukost på Thimons. Dem är så snälla! Vi satt ett par timmar och pratade och sedan promenerade vi på stan innan vi åkte hem till dem.
Jag hjälpte dem att få ordning på "plupprummet". Vi bar ner garderober och andra grejer till källaren, satte ihop en ikeasäng och röjde undan saker som var ivägen. Det blev lite svettigt med allt kånkande och mycket spring i trapporna så jag har inte längre dåligt samvete över att jag dissade gymet idag.
Sedan hade vi myskväll, Adam introducerade mig till Monkey Island så nu ska jag ta och skaffa det jag med!
Men nu kommer jag nog inte ha så mycket tid till att spela eftersom jag börjar jobba igen...

Idag var förmodligen sista gången jag träffade Ida och Adam innan Plupp kommer. Pluppdagen är imorgon, kanske går hon över tiden, men man vet aldrig.
Det kan verkligen ske när som helst nu.

Jag har haft en jättebra dag men nu är jag riktigt trött. Har fått ont i huvudet så ska försöka somna snart.
Jag måste verkligen vända på mitt dygn. Det känns konstigt att jag ska stiga upp halv fyra på måndag. Det var så länge sen jag gjorde det nu.

Söndagsångest. Fortfarande.

Jag märkte inte ens att det blev kväll. Dagen har verkligen bara bestått av mys, jag har nyligen sett färdigt en dokumentär jag lånade av mammi om Axel Von Fersen. Inte lärde jag mig så mycket nytt egentligen, jag visste redan allt det Herman Lindqvist snackade om, men reagerade över en byggnad i dokumäntern.
När jag gick med Henke genom stan i onsdags så pekade jag på den byggnaden och frågade vad det var för någon byggnad, men han hade ingen aning trots att han är stockholmare.
Men i just den byggnaden satt Axel fängslad, dock bara en kort stund under hans sista dag i livet innan misshandeln av honom fortsatte.
Jag höll på att skriva att det är fascinerande men kom på att fascinerande inte riktigt är rätt ord i sammanhanget.
Snarare sorgligt.

Jag är trött och lite uttråkad. Jag har inget emot att vara hemma och mysa, det är inte det som tråkar ut mig. Det är det att jag gör det ensam.
Inte har jag gjort någon ansats för att få hit någon att mysa med mig, snarare är det väl så att jag på sätt och vis önskar att det var någon här vare sig jag ville det eller ej.
Svårt att förklara det där.

Nu ska jag läsa en stund, förklara för Fredman att han är grå och sedan försöka somna.
Jag måste försöka vända på dygnet.

Imorgon blir det mysfrukost med vänner. Det ser jag fram emot!

Jag har söndagsångest. Jag vet att det bara är fredag och att jag borde göra det bästa av att det är fredag, men samtidigt har jag i en dryg veckas tid haft söndagsångest inför måndag.
Jag är inte på fredagspartyhumör, mer på humör för fredagsmys. Jag har redan mina stickade knästrumpor på, en stor byllsig t-shirt och planerar att spendera dagen på bästa myssätt.
Jag är sugen på att baka, det är så mysigt att ställa till med storbak. Men jag har ingen jäst hemma.
Kanske ska jag klä på mig ordentligt så jag kan gå och köpa. Eller baka kakor istället. Men kakor är farliga, jag äter ju bara upp dem!
Jag har börjat dra ner alla säsonger av Vänner från nätet, känner mig risktagande och äventyrlig som trotsar fildelningslagarna, och njuter av att kunna kolla på hur många avsnitt jag vill på raken.
Nåt ska man ju göra när man inte gör nåt.

I onsdags blev det en spontantripp med mor o brorson till Stockholm. Vi hälsade på morfar eftersom det känns som att han inte har så långt kvar.
Man känner sig otillräcklig när man inte kan hälsa på oftare eller kan få honom att bli piggare. Men han var iallafall glad för vårt besök!
Efter att vi varit hos honom checkade vi in på hotell, gick ut på stan och åt en jättegod sallad och därefter knatade jag iväg genom stan på eget bevåg för att möta Henke.

Han och jag spenderade sedan kvällen genom att gå runt, först i gamla stan och sedan vidare mot andra delar av staden. Vi stannade med jämna mellanrum på pubar och tog varsin öl, solen sken och det blev en riktigt lyckad onsdagskväll. Jag blev lite förälskad i Stockholm, allt var så vackert när solen låg på och ölen berusade.
Förtjust som jag är i gamla byggnader och småpalats med så älskade jag såklart gamla stan bäst. Men det gör nog alla när jag tänker efter.
Det var länge sedan jag var turist i min egen huvudstad, jag insåg att jag inte varit där för att "vara turist" sen jag var där med Cenny.
Med tanke på att det var två och ett halvt år sen det tog slut med honom så kan man därefter räkna ut hur länge sedan det var. Dessutom var det vinter då. Sommarkvällen är vackrare.

Igår umgicks jag med Rebecca i några timmar, då duggade regnet ner men vi var ute och gick iallafall, pratade om allt som hänt sen vi sågs sist och om allt vi hoppas ska ske i framtiden. Det blev en jättemysig dag och framåt tretiden sökte jag upp mammi för att åka hem. Vi tog en "omväg" bort till Lidingö, kollade på huset mammi växte upp i och på huset där mammi och pappi först flyttade ihop. Lidingö är så fint! Ska man bo i Stockholm ska man bo där.

Förresten lärde jag mig att om en stockholmare säger att det tar 20 minuter att gå från punkt A till B så tar det mer en timme. Dessutom är det konstigt att stockholmarna inte är tjockare än de är, de tycks ta tunnelbanan om det tar mer än tio minuter att gå. Hur kan man välja bort en härlig promenad i en stad som stockholm?

Idag ringde jag chefen och fick veta att jag ska infinna mig på ytbehandlingen klockan fem på måndag morgon.
Söndagsångest var det ja. Du anar inte!

Men det ska bli skönt att få jobba igen.

En flickas ilandsbekymmer: Jag vill ha på mig mina lackskor med guldnitar, men då jag förra helgen märkte att jag såg ner på alla när jag bar dem så känner jag mig lite osäker. Jag blir 1.83 lång i dem. (Och man ska ju inte se ner på dem som är mindre värda...) Eller hur var det nu...
Nåväl, så jag har ett par 9cmklackar istället, men kan inte låta bli att kasta dröjsamma blickar på de andra.
Efter tre öl har jag i vilket fall slutat tänka på det så det spelar ju ingen större roll.

Jag har träningsvärk i hela kroppen idag, jag var inte snäll mot mig själv igår. Körde stenhårt på gymet och extra ordentlig powerwalk på kvällen. Det gör man inte ostraffat.
Men kanske försvinner även värken efter tre öl?

Idag blir det ut på okänd Nässjömark med Emelie.

Dagens pepp:

När jag vaknade imorse var jag så glad, för luften var sval och doftade av regn!
Jag ansåg att dagen var som gjord för träning!
Dock är det äckligt klibbväder så det räcker med att ta på sig skorna för att man ska känna svettens längtan av att sippra fram.
På gymet rann det om mig som aldrig förr redan innan jag ens kommit till det tyngsta.
Inte kändes det när man kom hem att man duschat kallt och länge på gymet, man ville bara duscha igen.
Nu har jag legat o läst och lekt med mitt nya smink, men fick för mig att få ordning på torpet så har diskat och ska vika min tvätt.
Men så fort man rör sig blir man klibbig.

Man är väl aldrig riktigt nöjd med vädret.

Sminket jag lekte med är en mineralfoundation jag köpt på tikei.se. Det var Louice som tipsade mig om den och jag är helnöjd! Man kan köpa prover som kostar tio kronor burken med. Det är riktigt bra.
Så nu har jag suttit och provat för att se vilken nyans som passar mig bäst, men ska prova några andra innan jag bestämmer mig för vilken jag väljer.
Den var verkligen super, täckte där jag ville att den skulle täcka men lät fräknarna titta igenom bättre än min gamla foundation. Resultatet blir inte jättglansigt så man behöver inte pudra sig heller.
Den lägger sig inte heller som en kaka någonstans.
Nu känner jag mig nästan som en liten töntig modebloggerska som tipsar sina läsare om saker och ting men jag kunde inte låta bli att nämna den, för den är riktigt bra!

Men nu ska jag ta tag i tvätten.
Sen kommer Idus.

För en stund sen kom jag, lite småförälskad, hem från Bankeryd!
Han var så söt lilla Leo, nästan så det gjorde ont att titta på honom!
Att se Sophia som mamma var också väldigt omtumlande. Man är inte van vid att se henne sådan, visst har man vetat att snart är Fian o Mange mamma och pappa men det blir ändå en annan sak när man ser det.
En sak är jag tveklöst säker på; det kommer bli svårt att inte skämma bort grabben!
När jag stod o höll i honom kunde jag inte låta bli att känna ett sting av längtan efter en alldeles egen.
Det blir nog så, skaffar en vill alla ha. Nån gång i framtiden ska jag också ha en.
Bara inte än.

Jag tog fram skålen, fyllde på med mjölk och skulle just äta min frukost när jag insåg att jag glömt ha i flingor.
Det var bara en skål med mjölk.
Jag ser det som ett tecken på att jag borde gå och lägga mig igen men jag piggnar nog snart till.

Jag somnade inte förrän vid fyratiden inatt, jag låg bara och vred o vände på mig.
Hade egentligen tänkt stiga upp redan vid 8tiden och gå en lång härlig powerwalk, men när klockan ringde och jag knappt hade sovit så svor jag bara lite och bestämde mig för att så mycket är inte den powerwalken värd. Jag får ta den ikväll istället.
Jag hade tänkt gå igårkväll, försöker att varje dag så är jag antingen på gymet eller så går jag powerwalk, ofta gör jag bägge. Men igårkväll när jag skulle gå så fick jag oväntat besök, så jag satt på balkongen istället för att gå. Men det var det värt!

Snart ska jag tåga iväg till Bankeryd! Jag ska äntligen hälsa på Sophia, Magnus och världens finaste Leo! Jag har längtat efter det mötet och jag spricker snart av nyfikenhet över det lilla knytet!

Ledigheten börjar gå mot sitt slut, jag har bara en och en halv vecka kvar.
Jag ska inte klaga, jag har haft så mycket ledigt denna sommaren men nu börjar jag få lite smått panik över allt jag inte gjort när jag varit ledig.
Som att åka på utställningen i Göteborg som jag längtat till hela sommaren. Jag har inte haft råd och egentligen har jag inte råd nu heller men funderar på om jag inte borde ta mig råd.

Det blir isåfall nästan 6 timmars tågfarande på en och samma dag om jag inte passar på att sova över hos en kompis.
Utställningen är verkligen värd varenda krona, men jag funderar på hur roligt det blir att åka ensam.
För inte har jag många konstintresserade vänner om man bortser från Brandon och Nanne.
Dem kan jag inte åka med.
Samtidigt känner jag att jag hellre reser ensam än med någon kompis som inte är intresserad av det. Jag minns när jag gick runt i vatikanmuseet när jag var i Rom. Jag slet mig ganska snart bort från gruppen för att ströva runt själv i egen takt och häpnas över allt fantastiskt som fanns där. Det var så mysigt!
Ska jag gå tillsammans med någon så ska det vara någon som åtminstone förstår mitt intresse och därför inte blir uttråkad utan kan tycka att det är mysigt den med.
Men ja... Jag får väl se hur jag gör.
Jag lider av beslutsångest.

Helt plötsligt var det en tråkig måndag igen. Men jag behövde en måndag, söndagen räckte inte för att ladda mina batterier.

Jag har haft en fantastisk helg, som känns lite som en långhelg. Förra lill-lördan så ölade jag till det med gode vän GB. To many of those drinks. På vägen hem till mammi gick jag omvägar i  mitt älskade Vrigstad, njöt av doften, natten och alla dessa minnen man får när man traskar runt där om nätterna.
Been there, done that.

I fredags åkte jag till Vrigstad igen, grillade med underbara Louice o Daniel, Ted, Nicole, och en barndomskompis till Daniel - Ronny och hans bihang; Pia och Dave. Dave var från Kanada. Det första jag sa när han sa det var "beklagar sorgen". Som tur var hade han humor nog att ta det.
Det var en totalt lyckad kväll, det sprudlade av rosé, öl och god mat och jag hade roligare än jag haft på länge. När mörkret lagt sig hittade jag och Dave upp till studsmattan och studskampen var i fullgång! Det var halt på studsmattan eftersom kvällen lagt sig med dis och fukt men det gick någotsånär bra ändå. Jag har då inte skrattat så mycket på evigheter. Note to self; ha inte en klänning nästa gång du hoppas studsmatta!
Inte konstigt att de som tittade på var så roade... Eh...
Jag ska se om jag kan sno några bilder ifrån hoppandet av Daniel o Louice, det vore kul att ha på bild.

Kvällen var så lyckad att vi bestämde oss för att ses dagen efter och då också gå ut i Jönköping.
Så jag tog på mig långa svarta och korkade upp igen. Dock bangade tjejerna denna gången så det var bara jag och "gubbarna" som jag kallade dem. Med all rätt!
Men vi hade jätteroligt, först var vi på Piren och njöt av sommarkvällen och utsikten och sedan drog vi till Pipes of Scotland! Där hade vi jättekul, Hanna kom förbi, något som var jättekul för jag har saknat henne! Var evigheter sen vi sågs. Hennes kompis Kim kom efter ett tag med sin kille o hans kompis och det visade sig att hennes kille var Rickard som bodde hos Boris ett tag, så det var kul. Ett kärt återseende! Its a small world.

Jag ska ärligt säga att jag inte är säker på att jag minns allt från kvällen, men jag minns tillräckligt. Det var en fantasisk kväll och ja... Vissa saker låter jag helt enkelt bara bli att skriva ner här just nu.
Men jag gillade det.
Den här helgen, med allt vad den innebar var precis vad jag behövde.
Thanks!

Idag kom det äntligen oväder! Som jag har längtat! Blev dock lite besviken över att det försvann så fort, regnet hade jag gärna behållit!
När jag hörde den dånande åskan komma närmare så pirrade det till i mig av glädje, och jag tyckte de mörka molnen skapade en härligt mysig stämning. Jag bakade och mös runt lite men under den tiden då åskan stod rakt över mig kunde jag inte låta bli att rysa lite av rädsla. Övertygad om att blixten skulle slå ner i mig (det skulle vara typiskt min otur) höll jag hårt i lilla Grå och såg ut på blixtrarna med en blandad känsla av fascination och fasa.
Det kan inte hjälpas, jag är rädd för åskan när den kommer för nära, hur mysig den än är på avstånd.
Vid sådana tillfällen önskade jag att jag hade en man som tryggt och starkt kunde skydda mig från alla farhågor.
Men som singeltjej får man nöja sig med en katt.

Jag minns ett åskväder jag såg från flygplanet när jag flög hem från Italien. Det var på natten, så himlen var alldeles svart, och i fjärran såg jag de rundlagda molnen, med de mjuka, mörka och otroligt vackra formerna!
Blixtrarna lyste upp hela himmelen och det var ett fantastiskt skådespel som jag aldrig kommer glömma.
Jag gjorde ett litet försök att filma det, men det var svårt när det var så mörkt runt om. Min kamera var inte tillräckligt bra för det.
Även då hade jag den där känslan av fasa och fascination, då och då kom flygplanet i turbulens av ovädret.
Men då var min beundran för åskan mycket högre än vad den är nu när man ser den från marken. Det var så otroligt mycket vackrare där uppe i mörkret!

Runt åtta kunde jag inte hålla mig längre. Jag tog min Sagan om isfolket-bok, satt först en stund på balkongen och därefter uppkrupen i soffan. Jag hade bara tänkt läsa ett par kapitel. Läsa i en timme eller så.
Nästa gång jag såg på klockan var hon ett på natten.
Jag som ska upp för tidig tvättid klockan sju!

De där böckerna fångar mig nåt så innerligt, jag känner med folket och önskar jag var en av dem.
Jag kan bara inte lägga ifrån mig böckerna. De är som gift i mina årdror!

Nu ska jag gå och lägga mig, inte för att jag vill. Egentligen vill jag läsa fram till klockan sju utan för att jag måste. Det är lättare att sova på natten nu när det är så varmt.

I ett desperat försök att förbättra livskvalitén för mina katter gav jag dem en frysklabb att kela med.

Det är jobbigt att man inte kan sänka värmen i lägenheten och inte heller kan förklara för katterna att jag inte kan göra något.
Katter klarar ju naturligt av olika väder o värmeförhållanden men ibland känns det som att det är lite för varmt för dem. Fredman är väldigt gnällig, slö och grå. Framförallt grå.

Jag har suttit ett par timmar med ett brev till jobb jag ska söka men det gick inte särskilt bra. Det känns som att hjärnan går på lågvarv, jag orkar inte tänka klart, och det jag just läst eller skrivit glömmer jag nästan bort på en gång.
Kanske har matbristen sin del i det och där har vi kanske en "positiv" grej med den här värmen!
Jag äter inte ens hälften så mycket som annars.
Mammi säger att jag kommer gå upp i vikt om jag inte äter ordentligt, men man kan ju alltid hoppas att jag går ner en skvätt! Så kanske man kan platsa på beachen lagom till att semestern är slut!
Oh-lala!

Jag har nyss kommit hem från ett givande möte med min karriärcoach.
Hon var riktigt bra, såg saker och möjligheter som jag själv inte sett och gav mig nya idéer!
Hon gav mig lite av en klapp i ryggen, ett uppmuntrande som gör det lite roligare att verkligen satsa. Men det är verkligen dags för det där körkortet! Jag lovade henne att försöka satsa på det så fort jag får råd.
När det nu blir?

Snart ska jag ner till Montico och skriva på anställningspapprena och få lite jobbarkläder. Inte för att jag vill bära deras fula kläder när jag jobbar på ITAB, då har jag ITABs kläder på mig, men arbetsskor behöver jag. Jag tvivlar på att mina skor finns kvar där jag så synligt och uppenbart gömde dem när jag slutade på ITAB.
Det är sköna skor, som ITAB betalat dyrt för att jag ska ha och jag gillar dem, de är schyssta mot fötterna. Eftersom jag kände på mig att jag en dag skulle komma tillbaka så lät jag bli att kasta skorna och diverse andra grejer som jag gömde i Marcus skåp.
Nog tvivlar jag nu på att jag kommer få tillbaka de grejer han sa att han skulle förvalta åt mig, han suger åt sig verktyg som en igel, men jag får ju nya verktyg isåfall.

Förresten borde Montico verkligen förnya sina kläder. De är ju fruktansvärda och helt ärligt, världen är ytlig! Man tjänar på att låta sin personal bära snygga och professionella arbetskläder.
Jag kommer förmodligen säga det till dem nu när jag är där nere, såvida de inte redan tänkt tanken själva.

Värmen tar fortfarande kål på mig.
Det var så skönt att stiga in på gymet, de har ju världens underbaraste luftkonditionering!
Det gick lätt att träna idag, men jag kunde inte njuta så mycket av att det var svalt, för jag var varm o svettig ändå. Det hade ju förstås varit värre om de inte hade luftkonditionering...

Nu ska jag lägga mig i min säng med mina katter, läsa lite till i sagan om isfolket och sedan sova gott.
Imorgon är ju trots allt en annan dag. Den med.

När kommer regnet? Som jag längtar efter det!
Men det känns som att det undviker mina trakter...

Värmen är inte uppskattad hos mig, visst är det skönt att jag kan gå ut i enbart en klänning och inget därtill, men när det blir så varmt att man inte kan gå ut utan att må dåligt av det så är det för mycket.
Jag har iallafall orkat städa men det tog lång tid för mig att få tummen ur och sätta igång. Jag har liksom ingen lust till något. Inte blir det bättre av att jag inte äter. Det minskar nog min ork ännu mer, men jag känner helt enkelt inte för att äta. Det enda jag får i mig är sallad och glass.
Men jag har börjat tröttna på det, trots att jag varierar mina sallader och bara äter glass varannan - var tredje dag sådär.

I fredags for jag till vrigstad, satt i skuggan hos Annika och drack vin och öl och myste med barnen.
Vi grillade lite och gick ner till sjön en sväng. När vi kom hem till Annika kom vi på i fyllan och villan att hon hade en lekpark precis bredvid sitt hem, något som vi högljutt gladdes åt en lång stund i kvällsskymningen!
Det blev en bra kväll, jag somnade sent och dagen efter ville jag inte riktigt stiga upp. Sängen i mitt gamla omgjorda flickrum är så mjuk och skön! Speciellt när man har en bra bok!
När jag väl kommit upp och iordning gick jag o mammi ner till en antikhandel i stan och sedan for jag hem.
Kom dock hem så pass sent och var så pass trött att jag inte orkade göra något annat än att ligga hemma under det lilla av kvällen som var kvar.
Värmen tar kål på mig.

Jag har en inre längtan efter en svalkande skön nattspromenad.
Dock har jag sträckt mitt ben så illa att jag tillochmed ibland grimaserar av smärtan. Jag förstår inte hur jag kan vara så känslig över en sträckning, ej heller varför det aldrig går över. Dumma gymet. Jag trodde inte det kunde bli så och med ens föreställer jag mig hur det måste vara för den som så ofta går med den smärtan i benet konstant vare sig hon belastat benet eller inte. Jag kommer egentligen lindrigt undan, om ett par dar är det över, men fram till dess kommer jag känna mig som en liten, haltande och tämligen gnällig tant. Jag vill ha en käpp!
Vidare anledning till att jag avstår promenaden som jag är sugen på är att jag är

• Mörkrädd och ensam
• Egentligen ganska trött efter ett par dygns för lite sömn
• Redan avklädd
• Redan i sängen
• Tråkig

Det är varmt här i mitt sovrum och nej, datorn gör det inte svalare direkt. Frågan är om det är något kallare ute?

Idag fann jag en speciell kista på en antikhandel i Vrigstad. Jag borde inte gå in i de där affärerna.
Kistan hör till en kortegekärra av nåt slag och är rund istället för kantig. Klädd i svart skin och har en alldeles fantastiskt fin nyckel som man öppnar med.
Jag har redan kollat upp hur jag ska kunna byta till mig den. Med hjälp av mammi kommer den nog bli min.
Men jag har bestämt mig för att jag ska sova på saken först. Behöver jag verkligen en kista när jag knappt har råd med mat?
Så typiskt mig att ens fundera över en sån sak.
Det bästa vore ju att glömma kistan.
Nej, det bästa är att hålla sig borta från antikhandlarna så jag inte förälskar mig i ting som jag inte tidigare kännt ett behov av att äga. Jag är duktig på att vara efterklok.
Tur att jag är kräsen och bara vill ha få, stilrena saker som kan passa in i mitt hem.
Av alla de grejer som finns i vrigstad har jag bara funnit den där kistan och en fästmanssoffa som jag brunnit för.
Men så är de ju fantastiska skapelser med.

Nu ska jag nog sova, eller rättare sagt försöka, till tonerna av discobajs från grannens fjortisfest.
Varför har de aldrig bra musiksmak?

 

Jag sitter och väntar på Idus, hon ska förbi mig innan vi går ner till parken. Ikväll är drar Pop i sommarnatt igång och Somehow spelar klockan nio! Det kan vi ju såklart inte missa, så det blir en kväll i parken, sitta och mysa i gräset med vänner och njuta av att det är sommar!

 

Det gick bra på gymet ikväll trots att jag kom på att jag glömt äta under dagen så hade inte ätit sen klockan tio!
Men träningen flöt på ordentligt och efteråt fyllde jag på med kycklingsallad.

Nu blir det äppelkaka och film.

Jag har fått jobb igen. Anställd på Montico men ska gå uthyrd till ITAB.
Been there done that!
Jag tackade såklart ja, och börjar inte jobba förrän vecka 32 så jag ska söka annat under tiden utifall något bättre dyker upp.
Det är ju på sätt o vis kul att komma tillbaka till ITAB det är en del som man saknat därifrån. Men samtidigt en del man inte saknat.
Det känns lite konstigt det där att man har jobbat där så länge och hela tiden fått löften om att det kommer komma en fast anställning, de vill ha kvar mig och sedan så blev man sparkad.
Nu vill de ha tillbaka mig men vill inte ha mig anställd på företaget, så de hyr in mig istället. Kanske kan det leda till en ITABanställning senare men vågar man tro på det nu?
De vill ha kakan och äta den, de säger att de vill ha mig på företaget men säger hela tiden att det inte går. Om omständigheterna hade varit annorlunda hade jag helt klart varit förstahandsvalet.
Löften hit, löften dit som sedan bryts med ett resultat av att jag blir besviken.
Hmm... Det där påminner mig om en sorts relation jag hade en gång...

Nåja, jag har ett jobb, ett jobb som jag vet hur det går till, något som jag är riktigt bra på och som ger mig en bra lön.
Så jag är nöjd ändå.
Vi får ju se hur länge det håller den här gången.

Min Akassa har för övrigt fortfarande inte kommit. Jag har försökt ringa och kolla hur det går med det där men kommer inte fram för att det är för många som ringer.
Akassan borde kanske överväga att ha mer än två timmars telefontid om dagen?
Det börjar bli riktigt tight i plånboken nu.

Kanske borde jag gå ut på bakgården och elda upp 100.000 kronor för att visa hur jobbigt jag har det? För det är ju så effektivt och smart har jag hört.

Imorse fick jag stiga upp redan halv sju!
Ibland vaknar jag så tidigt av mig själv, men när man sovit för lite så känns det omänskligt att stiga upp då trots att det bara är en o en halv timme tidigare än jag brukar.
Jag skulle iväg till Brandon idag, så tuffade iväg i ett tidigt morgontåg, för att dricka kaffe, sitta naken och snacka om allt och ingenting i några timmar.
Det är så roligt att sitta modell för honom, inte enbart för att han alltid får en att känna sig fin utan också för att det är så kul att bara hänga med honom. Det är ju oftast så vi umgås om vi inte går på vernissage  någonstans tillsammans. Vi konstaterade det när vi tjattrade att det sällan blir att vi umgås på annat sätt, men det är för att när vi träffas passar vi på att göra nytta av det och få färdigt målningarna. Men vi bestämde att det får bli några öl ihop nån dag snart. Han ska bara få tid och möjlighet.

Runt tvåtiden skjutsade han hem mig till mammi där jag passade på att tvätta lite både åt mig själv och åt mamma. Jag jobbade sedan i mammis trädgård fram till sjutiden. Det blev ett par avbrott när mammi kom hem från jobbet och sådär men annars jobbade jag konstant tills mamma sa åt mig att komma in och äta.
Jag blev riktigt nöjd men är lite besviken över att jag inte hann färdigt. Det finns mycket arbete i den där trädgården. Men har redan lovat mig själv att åka och fixa mer i trädgården någon dag. Mammi jobbar så mycket att hon knappt hinner med allt!
Det är så mysigt att jobba i trädgården, lyssna på musik och njuta av den friska luften samtidigt som det blir fint i rabatterna. Det enda dumma var bara att det är så mycket kryp överallt! Men jag skrek bara som en liten flicka en endaste gång! *stolt*

Men när jag skulle hämta skottkärran som stod upponer vid garaget så upptäckte jag att den var full med tvestjärtar. Eller full och full men där var iallafall fem stycken i den!
Jag stod en stund och bara stirrade med en massa frågor som ploppade upp.
Vad ska jag göra? Ringa mamma? Ringa brandkåren? Vad fan skulle brandkåren här o göra? Ska jag försöka borsta bort dem? Spola bort dem med vatten? Ska jag springa i panik till grannen?
Jag bestämde mig efter ett tag att skottkärran fick stå kvar där så jag fyllde hela tiden en hink med ogräs istället som jag gick och tömde i skottkärran. På så vis höll jag mig på bra avstånd hela tiden.
Och jag överlevde.

Det blev allt som allt en riktigt bra dag! Det var verkligen roligt ute hos Brandon, och jag är nöjd med mina insatser hos mammi!

När vi åt middag kom jag samtidigt på en lista på saker som inte passar ihop med bearnaisesås!

• Rostat bröd.
• Pasta.
• Äpplen.
• Kaffe.
• Falukorv.
• Knäckebröd.
• Lax.
• Fisk över huvudtaget.
• Jordgubbar.
• Tacos.
• Köttfärslimpa.
• Flingor.
• Kalopps.
• Glass.

Observera! Detta är ingen fullständig lista.

Jag gick och lade mig för natten och skulle sova när jag plötsligt kände en osmaklig odör.
Det luktade kattbajs!
Jag gick upp för att kolla kattlådan men det luktade inte i badrummet så jag gick in i sovrummet igen och möttes då återigen av lukten. Jag kollade runt på golvet med en bit papper i hand efter det otänkbara - kanske hade katterna bajsat på golvet? Men sånt gör dem aldrig!

Till slut noterar jag Fredman som ligger under fåtöljen.
Han låg där som att han skämdes, han brukar aldrig ligga där. Han brukar alltid vara hos mig i sängen vid läggdags!
Jag drar fram honom och upptäcker att han har ett enormt kånkelbär! Jag förstår inte hur han kan ha ett som har så kort päls men han hade tydligen lyckats ändå.
Jag tog min pappersbit och drog bort kånkelbäret, men när jag gjorde det kom det såklart med lite päls och det gjorde så ont på Fredman att han attackerade mig i självförsvar, men då attackerades Fredman av Movitz!
Förmodligen försökte Movitz bara försvara mig eller nåt, men det blev en rejäl catfight!
Jag spolade ner bajset och letade sedan efter Fredman. Han hade gömt sig under bordet i vardagsrummet. Jag försökt locka fram honom men han vägrade komma fram.
Jag såg rakt i ögonen på honom och det såg verkligen ut som att han grät! Han såg så sorgsen ut och han tyckte ju säkert att vi var jättedumma, men jag försökte ju bara hjälpa honom. Att Movitz började slåss med honom var totalt onödigt och det försökte jag göra klart för Movitz med.
Men Fredman vägrade komma fram och moloket insåg jag att det var bäst att låta honom vara. Rädd för att han aldrig skulle förlåta mig gick jag och lade mig och skickade ett sms till mammi där jag förklarade vad som hänt och skrev bland annat med en smula humor inblandat: "Han är jätteledsen på mig och vill inte förlåta mig. Nu vägrar han komma och lägga sig bredvid mig som han brukar. Jag vill inte somna utan att vi har blivit sams igen ju!"

Haha, som om han vore något helt annat än en katt, haha!


Jag hade verkligen dåligt samvete för att ha orsakat att han blivit så ledsen men försökte sova ändå. Till slut kom Fredman iallafall och hoppade upp, nosade mig lite i ansiktet och lade sig sedan som en boll bredvid huvudkudden. Jag gav honom en liten puss på huvudet, klappade om honom och somnade sedan gott med bägge mina katter i sängen.

Och sedan sov vi gott i cirka sex timmar.

Efter regn kommer solsken sägs det ju och ja, det stämmer!
Jag har haft en fantastisk helg, jag har försökt skjuta mina bekymmer åt sidan (så gott det går) och bara njutit av livet!
I fredags tog jag det lugnt i goda vänners lag, mest på grund av att jag snålar med pengarna eftersom akassan är försenad.
Men under lördagen kom världens bästa Annika, vi drack lite öl och vin, fnittrade över fjortisgrejer, snackade minnen och snackade nutid och sedan drog vi fnittrande ner till coverfestivalen.
Det tog ett tag att komma ner, som det så lätt gör när man är lite full och hittar saker att leka med på vägen ner, och väl framme blev Annika överlycklig för att Style spelade. Jag fattade först inte vad det var för några och var inte särskilt exalterad över det heller, men tjoade glatt med Annika ändå.
Jag såg mig om bland de som stod i publiken och konstaterade att det inte är konstigt att jag inte kände till musiken riktigt, alla såg ut att vara 35+. Om man bortser från några tolvåringar då.

Vi drack mer öl kollade på band och träffade många pratglada människor, både bekanta och främmande. Bland annat träffade vi en kille som tydligen aldrig sett gröna ögon förut och därför blev alldeles fascinerad. Med andra ord - han var bra full. Vi drog barfota bort till Brotsabokyrkan vid tio för att se Somehow eftersom jag lovat William och de var riktigt bra! Soundet kändes bättre live än annars och publiken tycktes hålla med mig.

Efteråt sprang vi snabbt förbi lägenheten och drog på mig skor och sedan fortsatte kvällen i samma tempo och anda.
Träffade nån österrikare med. Vet inte riktigt varför men det var roligt iallafall!
Tyvärr hade jag för roligt under kvällen för att ta kort på allt och alla. Men en del blev det och de dyker upp på facebook någon gång imorgon. Nu är jag för slö för att syssla med sånt.

För övrigt ska nog vissa människor rannsaka sig själva och fundera på sitt beteende. Falsk inställsamhet och fjäsk kommer man inte långt med. Jag ser rakt igenom det, och fylls bara av negativ energi av det hela.
Det är väl lättare att bara leva ärligt och vara sig själv?

Förresten så uppskattas det inte heller att ett fyllo står och ringer på dörren mitt i natten, och står där i en evighet och bangar.
Raring, lärde du dig inte sist du betedde dig så att jag inte direkt uppskattar det?

Imorgon är det måndag. Jag önskar jag kunde gå till jobbet då. Apropå jobb så träffade jag många gamla arbetskamrater på festivalen. Vissa håller på som de alltid gör på fyllan, andra var svettigare än vanligt. Det var verkligen kul och just då kände jag ett sting av saknad.
Men snart har jag ett nytt jobb att gå till! Jag ska bara få ett först!

Idag har det verkligen varit en jättejobbig dag.
Det är inte så lätt som det kan framstå att vara arbetslös, när man blir ratad på jobb man söker och man aldrig kan slappna av för att man oroar sig för framtiden.
Idag var jag uppe vid åtta och började fixa med ansökningar nästan på en gång, men har problem med mitt officepaket så var tvungen att installera om det, men av någon anledning funkade det inte att avinstallera det gamla (och ja, jag vet hur man gör, hade dessutom support av min bror som är datatekniker) så jag kunde inte använda det sen.

Medan jag håller på och försöker lösa allt krångel får jag post där bland annat ett brev från akassan säger att jag behöver komplettera arbetsgivarintyget. Det saknas alltså grejer på det IGEN!
Så nu kommer det ta ännu längre tid innan jag får pengar!
Jag gick till ITAB och lämnade det till personalansvarige, pratade lite med Björn och några andra och sedan gick jag hem och fortsatte mina försök att komma överens med datorn.

Såsmåningom löste jag det hela med en kompromiss, och ska fixa det ordentligt med en formatering när jag har möjlighet att åka till Boris och få hjälp. Efter det kände jag att jag kunde slappna av lite, jag hade löst allt, sen skulle jag bara fixa ansökningarna med.
Jag tog en paus och bakade för att rensa tankarna, och för att muntra upp mig lite. Jag kände att jag behövde energi, för det var så mycket som varit jobbigt fram tills dess.
När jag bakat sätter jag mig med ansökningarna drar fram några papper som jag inte kollat på på ett tag och upptäcker ännu en jättejobbig akasserelaterad grej. Jag skulle ha lämnat in en lapp på Arbetsförmedlingen innan klockan fyra idag tydligen men min handläggare hade sagt till mig att det var en sak som jag kunde nonchalera så det gjorde jag tills jag läste noggrannare vad det var som stod.
Det där läste jag tre minuter i fyra. Jag får panik, ringer Björn som skjutsar mig till arbetsförmedlingen samtidigt som jag försöker få tag på min handläggare, men får inte tag på honom. Till slut tar en snäll dam hand om lappen och jag kan bara hoppas att det räcker. Annars blir jag avstängd från akassan.
Jag vill ha en ny handläggare nu, han ljög för mig och det höll på att kosta mig jättemycket. Det var nog inte med flit men han har uppenbarligen inte så bra koll. Jag vill ha en handläggare med koll!

Det var bara för mycket idag. För mycket som krånglade, för mycket att få panik och ångest över när man redan har annat som trycker ner en. På vägen hem gick jag förbi systemet och sen skjutsades jag hem av en person som gav mig oväntat fint stöd. Det betydde jättemycket att se den goda sidan, att just den personen kramade om en och uttalade orden att allt kommer lösa sig till slut.

Ibland behöver man verkligen en sån bamsekram, såna ord och en öm puss i pannan för att det ska kännas lite bättre.
Och ibland måste man bara våga låta sig gråta när man inte har det bra.
Man kan inte alltid vara stark.

Mammi kom förbi senare under kvällen för att muntra upp mig. Vi åt sallad och därefter jordgubbar men jag hade inte så mycket aptit. Jag njöt mest utav sällskapet.
Och en sak är säker. Jag har verkligen tur att just jag fick den finaste mamma som finns. För utan mammi hade jag inte varit någonting. Varje gång jag hör nedanstående låt så tänker jag på mammi ♥