Att vara lyckligt lottad.

Julaftonsmorgon.

Jag kommer ihåg hur det var när jag var barn. Jag hade alltid så svårt att sova natten innan julafton och när jag vaknade på morgonen så brukade det pirra i hela kroppen.
Jag brukade lyssna efter rörelser i huset, försökte höra om någon var vaken.
Efter att ha legat kvar en stund och bara lyssnat brukade jag tassa upp och ta mig fram till granen för ett litet paket. Vi har som tradition i vår familj att alla får nåt litet, ofta en pysselbok eller tidning, direkt på morgonen av "granen".
Det paketet var till för att underhålla oss barn under dagen så vi hade mer tålamod till den riktiga julklappsutdelningen.
Oftast var det omänskligt tidigt jag kom upp och efter att ha underhållit mig med min tidning eller bok brukade jag "spara" på den till senare och satte mig oftast istället och spelade tvspel utan ljud för att inte väcka någon.
Oftast tillsammans med yngste storebror Boris eftersom han också brukade vara tidigt uppe när vi var små.

Vi har inte firat jul i Vrigstad på fem år, utav olika anledningar utan är nuförtiden hos Hanzi i Falköping.
Det brukar bli jättemysigt hos honom. Vi kommer dit runt tolv för grötlunch, får även nuförtiden en liten klapp av "granen" och sedan brukar vi hamna i soffan och bara umgås och ha roligt tillsammans. Framåt tre brukar jag ta mig ut till köket tillsammans med mammi för att förbereda middagen med allt stök som det innebär medan alla andra tittar på Kalles Jul.

I år blir det lite annorlunda, i år ska jag vara tomte för Kevin. Det ska bli spännande att se hur jag ska lyckas dölja mitt sanna tryne och lyckas låta som en gammal gubbe. Men det ska nog gå bra, jag älskar skådespel!

Nu när jag ser tillbaka på alla jular jag upplevt så fylls jag med kärlek och glädje.
Ja om man då bortser från julen för fem år sedan, den var bara hemsk och den vill jag helst glömma.
Men ändå inser jag hur fruktansvärt lyckligt lottad jag är som fått en sån fantastisk familj!
Visst grälade jag och mina bröder på varann in i det oändliga när vi var yngre men det gör nog alla syskon någon gång i livet.
Men idag är jag så uppfylld av förväntan och glädje. Julkänsla var det ja. Där har vi rätt ord.
För första gången på flera år är jag uppfylld av äkta julkänsla.





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0