satir

Plötsligt insåg jag att det idag är amerikanarnas stora kalkondag - Thanksgiving.
Jag kommer ihåg när det förra året närmade sig det och jag pratade med Brandon som ju är amerikan om att det är en fantastisk högtid som jag själv skulle vilja fira någon gång.
Jag firar den ju inte idag, men dagen till ära gör jag ändå en lista över det som jag är extra tacksam över just nu.
I svåra tider gäller det att minnas vad som gör en glad!

Tacksamhetslista. Dock ej i kronologisk ordning.

• Min mamma - helt klart etta på listan!
• Mina fantastiska och bästa vänner ♥
• Mina syskon.
• Movitz och Fredman. De fyller mitt liv med kärlek, håller mina fötter varma om nätterna och äter spindlar!
• Min fasta anställning. Trygghet i vardagen.
• Bra arbetskamrater som förgyller dagarna på jobbet.
• Elementen i min nya lägenhet fungerar!
• Marabous Apelsinkrokant.
• Dexofen och Brufen. Almost takes the pain away!
• Min Iphone.
• Spotify
• Julmust.
• Tamponger
• Värmeljus

... Nä.. Det känns som att det börjar spåra ur och jag kommer inte direkt på något mer. Jag är stå trött att jag inte orkar tänka.
Dagens sista grej som jag är tacksam över idag är min säng. Efter att ha spenderat några timmar i den kommer jag kunna tänka klarare och se fler saker som jag är tacksam över... Jo just det; tandkräm!

Jag orkar aldrig blogga längre. Eller blogga orkar jag ju, men jag orkar inte starta upp datorn och hålla på med den i en evighet för att skriva ner mina tankegångar kring tjockisar, media och det alla andra tjatar om - vintervädret.
När jag finner inspiration till att skriva något befinner jag mig sällan i datorns närhet utan ofta är det när jag umgås med någon eller är på jobbet.
Väl hemma är jag för trött för att starta datorn. Eller så har det iallafall varit den här veckan. Jag har haft på tok för mycket på gång och nästa vecka blir ännu värre.

Ikväll unnar jag mig lugnet och myset i soffan. Imorgon har jag nästan sovmorgon innan jag placerar mig på det tåg som i racerfart tar mig till Stockholm för en spännande och rolig helg. Eller så kommer tåget inte alls fara iväg i racerfart. Det kanske sätter sig i snön någonstans.
Oavsett vad så kommer jag inte behöva tänka på något av allt det som jag har att göra när jag befinner mig på tåget, för det finns inget jag kan göra då ändå. Det gillas!

En förnimmelse av frihet i ett par dagar... En förnimmelse av livet.

Det där med helger är konstigt. Varje gång en helg närmar sig vill jag, sällskapssjuk som jag är, fylla den med påhitt och göromål som får tiden att gå. Denna helgen har varit full av göromål och sällskap och visst känns det bra att mycket har blivit gjort och saker har hänt, men nu sitter jag här, helt slut och längtar till helgen som är om två veckor för då har jag inget inplanerat. Då kan jag ta det lugnt och i min egna lugna ro städa och fixa i lägenheten.

Ändå vet jag att när den helgen närmar sig så kommer jag vilja hitta på något "roligt" för vilken singeltjej vill sitta ensam hemma en hel helg och glo?

Nästa helg ska jag till Stockholm! Det kommer bli fullt upp hela helgen och jag ser verkligen fram emot allt roligt samtidigt som jag funderar på hur mycket jag kommer orka.
Jag har tidigare planerat att låta bli värktabletterna från och med onsdag så jag kan dricka alkohol nästa helg men då jag höll mig ifrån värktabletter torsdag och fredag denna veckan för att kunna dricka vin igår undrar jag om det är värt det.
Jag tror ärligt talat att det är mer värt att bota smärtan det lilla värktabletterna hjälper och hoppa över alkoholen men det verkade inte så populärt hos den kompis som jag ska hälsa på för hon ville att vi skulle supa. Men jag kan ju festa nykter..? Vi får väl se hur jag gör, hur mycket jag står ut.

En flickas lilla Ilandsproblem. Smärtlindring eller vin?
Jag väljer nog smärtlindring.

Helgen har iallafall varit bra och har inneburit flyttstädning och vin&spelkväll med bästa vänner! Så värt!

Fredag. För vissa innebär det jobb, för andra innebär det smink, höga klackar och en flaska vin.
För mig innebar det idag att vakna halv åtta, ta morgondusch och sedan placera mig i soffan för en timmas Heroes of Might and Magic 3.
Därefter upptäckte jag att jag efter en evighets nerladdande äntligen fått hem The Crimson Pirate och jag burrade därmed upp kuddarna, slöt in mig i min pläd och tog kaffekoppen i högsta hugg och såg på filmen.

Filmen jag såg var en av mina favoritfilmer som liten flicka och trots att jag aldrig förstod vad de sade i filmen så såg jag den flera gånger om! Den är från 1953 så den är ju inte som filmer är nu förtiden och trots att den är lite fånig så gillar jag den fortfarande!
Burt Lancaster ränner runt i alldeles för tighta trikåer i vad som kan vara femtiotalets bästa piratfilm. Som Röde Piraten beger han sig ut på äventyr för att rädda sitt hjärtas kärlek och för att slå ner på kungens fisförnäma män med hjälp av sin ständigt trogne och stumma kumpan.
Med sitt blonda hår och blåa ögon kan jag tänka mig att han var en populär skådespelare bland flickorna på 50-talet.
Vill man se en klassisk piratfilm med barnvänligt våld, fåniga engelsmän och trikåfylld spänning borde man se den!

Det kommer bli en lugn fredag efter en hektisk vecka och inför en hektisk helg.
Veckan har bjudit på både måndagsIKEAmys med bästis och Torsdagskvällsmys med densamma och däremellan har veckan spenderats med långa arbetsdagar och mammibesök.
Ida och jag har börjat planera nyåret och fler påhitt därtill och rackarns vad mycket jag har att se fram emot!

Den där tjejen som bodde här före mig är nog den äckligaste människan någonsin.
Jag märkte när jag flyttade in att hon inte skurat spisen eller toaletten, men lät det hela bero och tänkte att jag kan ju skura skiten själv. Orka ringa och gnälla.
Så jag har skurat själv, toaletten hade utan tvekan stått oskurad under alldeles för lång tid, och likaså var spisen fruktansvärt äcklig.
Jag skurade spisen utvändigt till en början för tiden har varit knapp och likaså har smärtan gjort att jag inte orkat ta itu med spisen invändigt. Förrens idag vill säga.

Eftersom jag ville använda ugnen idag så ville jag få rent den men då jag öppnade luckan möttes jag av den äckligaste ugn jag någonsin sett. Jag började skura men efter att ha hållit på i en halv evighet utan att ens fått rent en tredjedel av ugnen gav jag upp. Mina bästa rengöringsmedel är kvar i min gamla lägenhet eftersom jag behöver dem när jag flyttstädar den. (Jag anser ju att man ska skura rent en lägenhet innan man lämnar den...)
Såpan räcker inte till så jag ringde min mor för råd och hon sade åt mig att vänta tills hon kommer förbi i veckan med ett fantastiskt rengöringsmedel som de har på hennes jobb.
Jag hoppas det hjälper.

Nu vill jag inte längre hålla käften, jag vill gnälla. Mammi tycker att jag ska säga till hyresvärden så han anlitar en städfirma på den där tjejens bekostnad.
Vi får väl se, hyresvärden ska ju hit imorgon så då kan jag ju se till att han kollar i ugnen.

Men jag vill inte vara den där jävla bruden som gnäller. Men för fan. Ibland kommer jag till en viss gräns då jag fan inte orkar hålla käft.
Äckliga jävla brud! Inte konstigt att hon flyttade, jag hade inte heller kunnat bo i allt äckel.

Min storebror Boris är som jag nämnt tidigare riktigt snäll nuförtiden.
Jag har fått ett par stora högtalare av honom och en liten klump till förstärkare, för att jag ska slippa det hemska skränet från min dator.

Ikväll ringde han och frågade om jag kopplat in det, men det hade jag inte eftersom jag är totalt hopplös när det kommer till teknik, så han guidade mig genom telefonen så alla koppartrådar föll på plats och sladdar sattes rätt och sen var det bara att trycka på ON.

Nu förstår jag inte hur jag stått ut med det skräniga ljudet från datorhögtalarna.
Mina nya, klumpiga 80talshögtalare är fantastiska!
Det bästa är att förstärkaren är från 70talet, precis som min TV och de matchar varann perfekt! Dessutom passar förstärkaren perfekt i TVbänken.
Så nu sitter jag här och känner mig teknisk och stolt som lyckats få allt rätt och lyckats få fram det fantastiska ljud som just nu smeker mina öron.

Dagen som mest spenderats ensam i soffan med tvspel, utan viljan att göra något på grund av smärtan har genast blivit mycket bättre.

Så länge det finns musik är jag aldrig ensam.

När jag lyssnade på denna låten insåg jag att jag missat ungefär hälften av allt ljud i den när jag lyssnade på datorn! Den låter tillochmed ännu bättre nu!

 

Det där med sömn är problematiskt.
Jag är trött men vill inte sova.
Drömmen jag hade natten till idag var riktigt obehaglig och jag kan inte sluta tänka på den.
Jag drömde att Ida blev sur på mig för att jag gick vilse på en skola (som såg ut som en Super Mario 3-bana) och därför skvallrade hon för en "stornäst" kvinna om saker som gjorde den stornästa kvinnan arg på mig! Hon var så arg att hon jagade mig med pistol och försökte skjuta mig. Jag minns att jag sprang som en galning men hur jag än gjorde eller svängde så kom jag hela tiden tillbaka till början av jakten.
Med ständig skräck i kroppen för att hon skulle få tag på mig sprang jag in på ett sjukhus som sedan visade sig vara ett badhus och jag kastade mig ner i bassängen och simmade runt, runt, runt i hopp om att undslippa kvinnan med näsan. Inte förstår jag hur jag skulle kunna simma ifrån henne när jag var i en bassäng, men jag har aldrig påstått att jag drömmer logiskt.

Medan jag simmade i bassängen så vaknade jag och jag vet därför inte slutet. Jag tror hon fick tag på mig till slut.
Jag är en sådan människa som grubblar över drömmar och vad de kan betyda.
Är livet kanske en ond cirkel?
Flyr jag från något?
Borde jag spela super mario 3 oftare?

För säkerhets skull så fick jag Ida att lova att aldrig bli så sur på mig om jag gick vilse att hon skulle säga allt det där till en stornäst kvinna.
Det blir så jobbigt när man måste springa så mycket då.
Man måste ju faktiskt tänka på att jag är sjuk! JU!

Jag har aldrig sett mig som en tjejig tjej men i ett avseende är jag verkligen tjejig! Flera månader i förväg börjar jag fundera på vad jag ska ha på mig vid särskilda tillfällen.
Som julfesten med jobbet. Jag har varit ute efter en bra klänning, jag har vetat exakta nyansen jag vill ha och stuket på den och därefter letat som en galning! Alla man hittar som är något sånär okej kostar runt 500 kronor. Men ingen av dem klänningarna har känts rätt.
Ni anar inte hur glad en pank flicka blir när hon hittar klänningen hon letat efter för blott en femtilapp.
Sann lycka!
Dock har jag inte råd med de matchande skorna jag ville ha men man kan ju inte få allt här i världen!
Jag är glad så länge jag klär i rött.

Jag har fått ännu starkare tabletter av doktorn så imorgon ska jag testa att jobba på dem och se om det går! Jag hoppas det, annars blir det sjukskrivning, men jag har fått nog av sjukskrivning.
Har fått en remiss till smärtkliniken med så hjälper inte tabletterna nu så kanske dem kan hjälpa mig.
Det är skönt att man kan få hjälp med sina besvär! Doktorn tyckte dock att jag var lite otålig och naiv när det gällde att bli frisk, sjukdomen håller tydligen ofta i sig i flera månader ibland upp till ett år och jag har ju bara varit sjuk några veckor. Så han tyckte inte det var konstigt att jag inte var helt frisk ännu. Jag tycker det ska finnas en mirakelmedicin som gör mig frisk! Nu!

Roligt att jag senaste månaden spenderat tusen spänn på läkarbesök och mediciner. NOT.
Men jag är inte bitter. Mest bara fattig och trött.
Och kanske lite rastlös.

Jag börjar känna en svag förnimmelse av en frustrerad desperation. Jag vill bara vara frisk.
Idag har jag så fruktansvärt ont och varje rörelse, hur liten den än är, förvärrar det.

Jag jobbade igår, och trots att alla gjorde allt lättare för mig så fick jag jätteont. Stundvis var det som knivhugg i bröstkorgen. Igårkväll blev smärtan värre och idag har det varit värst.
Smällen kommer lite i efterhand verkar det som.
Jag ska till doktorn idag, men vet inte hur jag ska ta mig dit. Borde ta en taxi men har inte råd. Jag hoppas snöovädret hinner avta lite innan det är dags att ta sig dit iallafall.

Jag vill bara bli frisk så jag kan jobba normalt, träna igen och göra vanliga saker.
Det var så skönt att vara på jobbet igår, jag insåg när jag kom dit hur mycket jag saknat det. Arbetskamraterna, atmosfären, den dära jargongen och rutinen. Hade det inte varit för att jag hade så fruktansvärt ont imorse när jag vaknade hade jag nog försökt tvinga mig dit igen.

För fan.
Jag måste bli frisk snart.

Jag har äntligen flyttat! Trots att allt befinner sig i kartonger och inget är riktigt där det ska ännu så trivs jag jättebra i min nya lägenhet! Jag är glad att jag inte sköt upp flyttten samtidigt inser jag att det var ganska dumt, för jag var inte så frisk som jag trodde att jag skulle vara. Idag har jag haft jätteont i bröstet, trots att jag undvek att bära de tunga grejerna men jag tänker ändå gå till jobbet på måndag. Jag vill inte få någon mer sjukskrivning, jag är trött på det. Kanske kan man göra arbetet lite lättare på något sätt så att jag inte överanstränger mig lika mycket?

Flytten gick iallafall bra igår och det finns inte en chans att jag hade klarat det utan Ida, Adam och Erik!
Jag fick dessutom hjälp av förbipasserande bekanta när jag lastade ur lastbilen något som också förenklade allting!
Stort tack till alla!

Igårkväll var det bara Ida och jag kvar och medan vi gjorde iordning i lägenheten drack vi lite vin och myste och bubblade tjejsnack fram till två-halvtre inatt.
Det var jättemysigt och väldigt värt trots att jag bara fick 5 timmars sömn inatt.

Idag har jag varit i Jönköping hela dagen för att fira Boris som fyllde 28! Mycket god mat, mycket god tårta och mycket skratt och snack. En helt fantastisk dag med familjen!
Dessutom lyckades Boris få igång min Iphone igen!
IT´S ALIVE!!!

Helgen har verkligen varit underbar hittills! Nu tänker jag dock undvika att röra mig mer denna helgen så nu blir det en film och ett försök till att somna barnsligt tidigt så kroppen blir bättre till på måndag!

Jag kände kallsvetten komma, paniken kröp lömskt fram längs med ryggraden och tankarna arbetade febrilt med att hitta en lösning och en förståelse till det fruktansvärda som just hänt.
Gång på gång försökte jag med återupplivning på alla möjliga sätt, men inget hjälpte.
"Vad ska jag ta mig till?" tänkte jag om och om igen utan en aning om hur jag någonsin skulle klara mig i denna grymma värld nu efter att allt bara blev svart.

Min älskade, älskade Iphone! Du måste komma tillbaka från de döda! Jag klarar mig inte utan dig ju! ♥

Så jag steg upp tidigt idag för att förbereda inför dagens flytt och tvätta en del grejer som jag vill ha helt nytvättade innan de kommer in i nya lägenheten.
Jag har jobbat kvällsskift hela hösten och därefter varit sjukskriven i tre(?) veckor eller nåt, så jag är inte van vid att stiga upp klockan sju på morgonen.

Nåväl jag tog det som skulle tvättas, rände ner till tvättstugan och satte på ena maskinen med mina lakan. När jag förberedde den andra maskinen kom jag på att jag ville ha med en kofta som låg i lägenheten så jag gick upp för att hämta den och när jag kom ner till källarn igen tyckte jag det lät väldigt konstigt från tvättrummet.
När jag kom in såg jag hur den startade maskinen spottade ut vatten åt alla håll och kräktes ut örngott som om det vore en box rosévin som slukats för fort.
Luckan var med andra ord inte stängd, men tydligen lyckades jag starta maskinen ändå.

Därmed har jag lärt mig varför man inte ska ha tvätt-tid så tidigt på morgonen.
Nu dricker jag kaffe.

Det är något alldeles speciellt med den. Otroligt mörk, mystisk och sprudlande kommer den med November.
Trots att den tittar fram andra gånger på året så är den aldrig så omtyckt som nu. Dess doft sprider sig och skapar en särskild känsla, en känsla som mest bara kan beskrivas med värme, nostalgi och mys.
Antingen hatar man den eller så älskar man den. Jag älskar den.
Med tända ljus runtomkring mig slår jag mig ner i soffan med den i min hand och låter den släcka den törst som jag bär inom mig.
Men den kan inte vara vilken som helst, oh nej. Den måste komma ifrån Apotekarnes annars är den inte rätt.
I min ålder har en flicka lov att vara kräsen.

Lätt att packa inför flytten när man har en brun gullebiff som älskar kartonger.

Det är en sån där alldeles lagom onsdag.
Jag steg inte upp förrän vid tio och då enbart för att förflytta mig med till soffan där jag intog min frukost medan jag tittade på Stekta gröna tomater.
Så nu har jag lipat mig igenom tidernas feelgoodfilm. Varje gång jag ser den gillar jag den lika mycket!

Jag har nog jagat på min nya hyresvärd varje dag i en evighet för att få besked om vad som händer med min nya lägenhet. Den skulle vara nyrenoverad när jag flyttar in men till en början tog det en evighet för honom att besiktiga lägenheten, därefter på tok för lång tid innan han försökte boka målare så tydligen kommer det inte göras om förrän i januari.
Han sade att om det hade varit ett sml-hus hade det blivit omgjort redan denna veckan men han lyckades inte fixa till det.
Så i tre månader får jag bo i fula väggar, men det gör egentligen inte så mycket, bara det blir bra sen. Jag har faktiskt tur som ska få nytapetserat i alla rum och få välja precis hur jag vill ha det!
Jag har fått två pärmar med de tapeter som man får välja emellan och det fanns finare tapeter än jag trodde. Dock har jag valt att det ska målas i vardagsrum och sovrum för jag vill ha samma gröna färg i vardagsrummet som jag har nu och i sovrummet vill jag ha plommonlila. Det fanns ingen plommonlila tapet i pärmarna.

Allt kommer bli så bra såsmåningom, och för det är jag jätteglad.
Ibland får man bara finna sig att vänta.

Min väntan på att bli frisk börjar för övrigt gå mot sitt slut. Jag mår bättre för varje dag nu. På måndag är jag äntligen tillbaka på jobbet och ställer till det igen! Jag ser fram emot det!

Första november är snart över och det gillas för just första november gillar jag inte.
Men sen är man inne i november, sista höstmånaden. Det deifinitiva och oundvikliga mörkret faller på och nu när man ställt om klockan så är det mörkt redan klockan fem på eftermiddagen.
Jag hör nog till den grupp av människor som gillar mörkret. Jag tycker det är mysigt när det är mörkt på eftermiddagen, på något sätt är mörkret inte lika farligt då som på natten. Kanske för att det är så mycket liv och rörelse på eftermiddagen.

När vintern senast började gå över till vår var jag nog den enda som letade efter bromsklossarna och nästan med panik försökte finna ett sätt för vintern att hålla sig kvar. Jag gillade snön, jag gillade mörkret och jag gillade kylan. Det passade mig väldigt bra då och jag inser att det passar mig väldigt bra nu.
Jag är en sann hösttjej ända ut i fingerspetsarna och även om November inte är lika vackert som September eller Oktober så är det alldeles okej.
Det enda jag ogillar just nu är att tiden tycks gå alldeles för fort så snart är det sån där äcklig sommar igen.
Bonnabränna, bleka lår, småkryp, myggor och svett.
Allvarligt talat, sommar? Varför älskar alla sommar?

Jag tror nog att jag i maj månad år 2011 kommer sitta någonstans och njuta av värmen som är på väg och därmed hylla denna årstid, fylld av blommor, festivaler och kalla öl runt grillen.
Men det finns nåt jag gillar ännu mer och det är vänner, tekoppar och tända ljus i höstmörkret.

Första november är snart över. Trots att jag inte gillar just första november så tycker jag att det är helt okej att det är november.

Min måndagsmorgon har spenderats i min säng. När jag vaknade bestämde jag mig för att börja dagen med en film så jag har legat och kollat på The men who stare at goats.

Fantastisk! Jag kan nog inte säga mycket mer än så.

Efter det har jag småfixat med smågrejer. Jag har tvätt-tid idag. Det är jag inte ett dugg road av.
Nåväl. Jag har ju nåt att göra iallafall.