Igår när jag kom hem från jobbet var jag den tröttaste rumpnissen på denna jord. Jag orkade inte göra någonting, jag ville inte göra någonting och jag tänkte inte göra någonting.
Men så kom hon. Ja, Ida alltså. Det är lustigt vad ett par timmars tjejsnack med bästaste vän kan göra skillnad för hur man mår!
Efter ett par timmars häng ringde även Mammi, Hanzi och Kevin på med kassar fulla med mat och de avlöste Ida som en stund senare åkte hem.
Mammi ställde sig i köket och lagade mat och det var meningen att Hanzi och jag skulle sätta dit grejer på väggarna, men han glömde sin borr så vi gjorde inte så mycket. Eller jo, jag hjälpte mammi lite med potatisen för jag tyckte synd om henne där hon slet alena i köket trots att hon propsade på att få göra det själv eftersom jag hade ont.

Min inplanerade sitta-ensam-i-soffan-och-göra-ingenting-vid-dator-och-tv-knaprandes-på-en-pizza-fredag blev inte som jag hade tänkt, men den blev fruktansvärt bra ändå.
Glad men trött efter en körig vecka och allt besök lade jag mig vid halv tio och somnade nog i samma sekund jag lade huvudet på kudden.
Ljuva säng.

Imorse var jag däremot inte så glad på mig själv.
Vem är så korkad att hon bokar tvätt-tid på en lördagsmorgon!?