satir

Idag var sista dagen på Itab.
Det är konstigt vad man kan känna sig hemma på en fabrik efter två år.
Det kändes väldigt sorgligt att tömma skåpen, lämna verktyg och säga hejdå till arbetskamrater. Det är många på det där stället som jag kommer sakna, och jag hoppas att jag kan hålla kontakten med en del av dem.
Man har ju de som man lärt känna när man jobbat där, vissa känner man jätteväl, andra mindre bra, men de flesta har gjort intryck på mig och jag är tacksam över att jag fått lära känna dem.
Jag kommer ihåg min första arbetsdag på Itab. Jag var vilsen, såsom man så lätt är på en ny arbetsplats, men den första som jag blev glad över att se var Robban. Han var ett ansikte jag kände igen, även om det bara var för att vi precis helgen innan hade träffats på en efterfest efter en spelning han haft med sitt band. Han var så trevlig och det kändes bra att ha en kompis på företaget. Till en början tydde jag mig mest till honom av alla innan jag rotade mig och lärde känna de inne på lacken ordentligt.
Han är en av de jag kommer sakna.
Jag tänker inte räkna upp alla jag kommer sakna från Itab med någon ingående berättelse om dem, men två stycken jag inte kan låta bli att nämna är pojkarna på lacken. Marcus och Björn.
Marcus för allt roligt vi haft och allt vi hittat på, och ja. För allt. Björn för den fantastiska vänskap han har visat under min tid på Itab, och för att han alltid får mig att le när andra får mig att gråta.
Jag hoppas att dessa vänskaper aldrig försvinner, jag bär med mig minnen för livet.

Mina senaste två år har varit så otroligt händelserika, på både bra och dåliga sätt, men jag har utvecklats som människa, både när det gäller arbetserfarenheter och andra livserfarenheter och mycket av det kan kopplas till Itab.
Jag trivdes verkligen som medarbetare där. Jag trivdes bland de människorna och jag trivdes med företaget i stort.
Jag hoppas att jag en dag kommer tillbaka dit. För där, borta på tryckerigatan, finns ett bra företag. Arbetssysslorna kanske inte alltid är drägliga eller roliga, men det var det värt, för jag trivdes verkligen.

Men livet går vidare och för mig väntar nya utmaningar.
Utmaningar som jag antar med entusiasm, för det är livets utmaningar som visar oss världen.

Nu har jag nördat några timmar och spelat Heroes. Spelade för ovanlighetens skull Rampart, det är alltid kul med variation!
Men jag känner mig lite otrogen mot Tower och Solmyr.
Töntigt.

En annan töntig grej är min klump i magen. Eller själva klumpen i sig kanske inte är töntig men anledningen till dess existens.
Jag var nyss nere i tvättstugan och hämtade upp tvätt och just som jag skulle gå så såg jag en jättehemsk spindel! Den var en sån där med grova agressiva ben och såg så fruktansvärt ond ut att jag ville skrika efter mamma och börja gråta. Men jag fann mig och nu sitter jag här med en klump i magen, men med vetskapen om att den där hemska spindeln är död. Jättedöd. Eller så var den väldigt duktig på att spela död efter att jag försökt döda den. Det känns dock som att den hemsöker mig, för det kryper över hela kroppen. Spindeljävel. Lämna mig ifred!

Att man inte ska kunna döda nån utan att bli hemsökt av dem efteråt? Vad är det för värld vi lever i egentligen!?

Igår var det grillning och picknickkänsla i gräset som gällde.
Det var fantastiskt grillväder och igår kände jag för första gången i år, att det verkligen är sommar på riktigt nu.
Göttans!

Det var verkligen skithärligt att bara ligga i gräset, äta, softa och kasta pinnar till Honey som envist ville leka hela tiden. Det är det bästa med sommaren. Att man kan ligga ute och bara njuta av livet och alla dofter.
Dock har ju sommaren en del negativa effekter också i form av mygg och andra insekter. Men jag lät det inte påverka mig jättemycket annat än att jag viftade med händerna som en tard runt huvudet när myggen flängde runt, och skrek som en liten flicka när ett konstigt kryp gick förbi just där jag satt.

Idag kommer mammi hit på middag. Det gillas jättemycket! Nu ska jag städa och tvätta så det är fint när tant mammi kommer.

Igår hade jag tänkt att jag bara skulle ligga hemma och snuffsa hela kvällen, för jag hade inte så mycket energi efter jobbet och ingen större lust att hitta på något heller. Men under kvällen började jag känna mig smått uttråkad och när då William skrev till mig att han var uttråkad så bestämde vi att vi skulle ta en kvällspromenad!
Vi drog ut en sväng på landet, en jättehärlig runda som William kände till precis utanför stan. Det var jättehärligt och uppfriskande att gå runt i naturen kolla på "bräkisar" som skuttade runt i hagen och fundera på varför ladugårdar alltid är röda och aldrig gula.
Vi fick för oss att tävla med varann om vem som skulle hinna fram först, och sprang busigt bland flaxande måsar i guanotäckt gräs, men jag skrattade för mycket för att springa och blev jätteandfådd, så vi tävlade inte så länge. Lågkondis AB.
Väl framme bjöds vi på öl av Jacob, som var jättegästvänlig med tanke på att han inte hade en aning om vilka vi var! Vi grillade korv, och eftersom både jag o William körde rövarspråk och sjöng om rom stup i ett så drog gäsvänlige Jacob fram en flaska rom! Arrr!

Kvällen var verkligen skitkul och romflaskan (arrr!) var pricken över i!
Jag somnade gott när jag kom hem, eftersom jag då varit uppe i nästan ett dygn och idag var jag inte särskilt mycket människa när jag vaknade.
Men det har ordnat upp sig nu och nu drar jag till Ida och Adam för grillning!

And god created friends, and he saw that it was good!

Facebook. Ett community som tagit över våra liv. Facebookgrupper som säger vad vi tycker och tänker så att vi inte längre behöver prata med våra vänner om vad vi känner eller tänker.
"Jag vet. Jag såg det på facebook."
En liten del av mig hatar facebook, en annan älskar facebook.
Jag kan hata vissa grupper som jag tycker är fruktansvärt töntiga och döm om min förvåning när en grupp som irriterat mig riktigt mycket på sistone nämndes av Alex Schulman i hans fönster mot mediavärlden häromdagen.
Gruppen heter "Varför får man inte säga negerboll om man får säga vitlök".
Det ÄR inte samma sak, vänner! Indianerna tar inte illa upp av rödlök. Kineserna tar inte illa upp av gullök heller.
Att säga en färg är inte samma sak som att använda ordet neger trots att ordet neger betyder svart. Jag tycker det är synd att neger har blivit ett skälsord för jag tycker om ordet, det är fint och beskriver bra vad en människa har för ursprung. Men det finns de som tar illa upp. Jag använder ordet flitigt men ser då också till att ingen blir illa berörd. Jag tycker som sagt att neger och negress är något fint. Men den där gruppen på facebook får mig bara att sucka.

När jag ändå är inne på det så förstår jag inte de som använder en smiley med duppel haka heller?
:))
Är det bara jag som tycker att det är jättefult?

Facebook. Ett community som tagit över våra liv. Ibland älskar man det och ibland hatar man det.
Idag är en dag då jag älskar facebook! Ric Nagualero är inte bara en fantastisk konstnär i allt han tar sig an och någon som jag beundrar utan även en härlig pirat!
Han tipsade mig om att man kunde ta och ändra facebookspråket till piratengelska! Man gör det längst ner på sidan, det står i blått det språk du för tillfället har. Klicka på det och välj "Englis Pirate".
Det förgyller vardagen och livet på facebook blir lite roligare. Här är lite utklipp på exempel på hur det kan se ut.



ARRR!

Jag fick mitt regn på vägen hem från jobbet idag. Jag njöt av varje droppe som föll på mina varma trötta kropp och kände mig som en liten utsliten blomma som sträckte sig mot skyn för att ta emot regnet!
När det blev riktigt skyfall var jag dock tvungen att ta till mitt paraply eftersom jag är så rädd för att bli sjuk. Av samma anledning låter jag bli att träna idag trots att jag känner ett inre behov av att springa en runda eller ta ett par timmar på gymet för att få ur mig allt jag bär på. Med det menar jag tankar och inte vikt. Träning är en av de bästa terapier som finns.
Men jag har något som gror i mig, jag är inte 100% kry, och med tanke på alla som blir sjuka nu är det dumt att ta några risker så jag tar det lugnt med träningen. Men nog skulle det vara så typiskt mig att bli sjuk i helgen iallafall.

Men just det ja, vad var det nu... Positiva tankar så blir allt bra?
Det finns en filmkaraktär som jag älskar och det är Oddball i Kellys Hjältar. Han är så härlig, spelas perfekt av underbara Donald Sutherland och han säger alltid att om man tänker positivt så blir det bra, men negativa tankar förgiftar världen och sabbar allting. "If you think the bridge is there, it will be there. Its a motherbeautiful bridge and its gonna be there".
Hans motto har jag tagit åt mig sen jag såg filmen för första gången, det är flera år sen nu.
Men att tänka positivt funkar inte alltid. När hoppet och tankarna ligger i någon annans makt kan man inte göra så mycket åt det som sker, hur positivt man än tänker.
Det värsta med dessa positiva och hoppfulla tankar är när de krossas av verkligheten och man gång på gång blir besviken. Till slut orkar man inte hoppas på det positiva längre när det gäller vissa saker för man orkar inte med fler bakslag än man redan tagit på den punkten.
Men någonstans inom mig kan jag inte låta bli att hoppas på en överraskning. Naiv och dum som jag är.

Nog för att jag inte låter mig träna men en promenad i den härliga efter-åsk-luften tänker jag unna mig, för det kan nog inte göra någon skada.
Ska bara lägga all mat jag lagat i matlådor. Tänkte laga middag och samtidigt fixa matlåda till jobbet imorgon men aptiten är som bortblåst så det blir desto fler matlådor istället för en eftermiddagsmåltid. Det är ju faktiskt positivt!

Jag och Daniel har kommit på att vi ska få fram ett ungdomsserum som gör att kroppen alltid stannar i 23årsålden, då den är som bäst! En sån otroligt bra idé, evig ungdom! Att ingen tänkt på det förut!

Idag har jag sommarkänslor. Det har inte varit någon direkt skön dag, det har varit varmt, kvavt och fuktig, äcklig luft. Svetten har runnit hela dagen på jobbet. Det är inte roligt att ha ett fysiskt krävande arbete en sån här dag, men när jag gick hem så njöt jag för fullt. Luften var fortfarande tung, himlen fortfarande grå, men det var härligt iallafall.
När jag kom hem tog jag en jättelång sval dusch och den förvandlade mig till en helt ny människa!
Just nu njuter jag bara av sommarkänslan men kommer nog njuta mer imorgon för då ska det regna. Regn är så fruktansvärt underskattat!

Jag funderar på hur denna sommaren kommer bli och jag funderar på hur förra sommaren var. Kommer denna sommaren kunna slå förra?
Det var ju så ljuva tider då!

One can only hope.

 

†Vila i frid†

Ronnie James Dio

Mer än en legend, mer än en myt, mer än min tonårsidol.

En av musikhistoriens största stjärnor har fallit.

 

 

 

 

Det var så längesedan nu, jag hörde Dio för första gången och det var också där jag kom i kontakt med Ronnie James Dio för första gången. Dio blev ett av mina favoritband som tonåring och Dont talk to strangers en av mina absoluta favoritlåtar, och det är den fortfarande. Var gång jag hör den låten slår hjärtat extra hårt och och livslusten sprudlar extra.

Efter att ha hört Dio smekte jag öronen med de andra band som Ronnie var med i, såsom Rainbow och Black Sabbath.

Dio slog till i mig precis i början av att jag börjat utveckla ett starkare musikintresse som 12-13åring och har bidragit mycket till min musiksmaks utveckling, till min utveckling i allmänhet och till musikvärldens utveckling. Han har bidragit till att jag har blivit den jag blivit och jag tror inte jag är ensam om att ha påverkats av musiken, av hans musik, på det sättet.

En fantastisk man, en fantastisk stämma, har lämnat jordelivet.

Vila i frid.

Jag är sur över att det är söndagkväll. Jag känner inte alls för att det ska vara det, jag tycker det ska vara fredag morgon eller nåt.

Helgen har gått fort, så som det så lätt gör när man har kul! Efter att jag träffat Sophia i fredags drog jag iväg till Ida o Adam för o spela lite Heroes of might and magic, mysa o äta brända mandlar.





Jag och Honungen har för övrigt väldigt dålig humor, vi tyckte det var jättekul att Idas BH är så stor att vi kunde vara musse-piggiga i den!

Igår var det grillfest som gällde, hos Ina och Jonas. Jag känner inte dem två sen tidigare, men de var jättetrevliga och vi hade riktigt kul! De hade så man kunde sitta på taket och grilla och när vi gick genom vinden ut dit så såg vi en hörnsoffa. Den fick komma med ut på taket och med den och alla bra människor blev grillfesten otroligt lyckad! Det blev mycket öl, skratt och flum och mina grillade grönsaksspett var jättegoda, jag hade nästan glömt hur gott det är med grillat!
Erik hade med sig sin pipa med lite körsbärstobak. Jag själv klarade inte av att röka den men den gick varvet runt för de andra.



När det blev för kallt för att sitta ute och det började bli mörkt bars soffan in på vinden igen och vi tog oss ner till lägenheten och fortsatte festen med ölspel och ännu mer skratt.

Det var en bra fest och en bra helg.
Ack om ändå alla helger kunde vara så här bra!

Efter att ha tagit en näve alvedon är det nu dags för nästa steg i min bakfyllesöndag.
Tre skivor morotsbröd - ost och paprika på, är framtaget o placerat på nattduksbordet intill en stor mugg varm oboy och ett stort glas juice.
Kuddarna är perfekt puffade bakom min rygg, raggsockarna är på, täcket ligger rätt.
Det är dags.
Nu ska jag njuta av min bakfyllesöndag med Band of Brothers!

Med trötta steg tog jag mig ut ur den fruktansvärt lila trappuppgången och ut i den fuktiga vårnatten.
Det doftade av blöt asfalt och vått gräs, diset stog stilla över lyktor o trädgårdar och husen stod dunkelt och mörka.
Jag drog djupa andetag och njöt av den välbekanta doften som väcker minnen från ungdomens dagar då man var ute om vårnatten, på en fest nånstans i småland, eller på nattlig promenad med en vän, eller bara på väg hem under Vrigstads brandgula gatlyktssken.
Minnen slog runt i mitt huvud och för en stund kände jag mig som en vilsen 16åring igen. Den där lilla flickan som alltid bar på en längtan, som alltid visste att det fanns mer att få ut av livet men visste inte vad.
Hennes längtan är fortfarande inte mättad och hon har fortfarande så mycket att få ut av livet. Mitt lilla tonårsjag som finns någonstans inom mig, hon sitter där och gömmer sig men kvällar som den här tittar hon fram av nyfikenhet på vad som komma skall.
Mitt tonårsjag försvinner igen när jag möter flickor som enligt min mening är alldeles för unga för att vara ute så sent på natten, jag hörde hur de snackade skit om någon de inte tyckte om, och det var inga vackra ord.
Har jag varit så liten en gång?
Jag traskar vidare över bron, ginar över en gräsmatta och går därefter balansgång på trottoarkanten, tillbaka i mina egna tankar. Jag möter en gammal röd volvo och en gubbe i jeansjacka sticker ut huvet o ropar "öööh bruden!" men jag låtsas som att jag varken hör eller ser, något jag fortsätter med varje gång han far förbi och ropar till mig under min lilla promenad hem.
En epatraktor sveper förbi med Aquas Barbiegirl på högsta volym. Så småningom går oväsendet över till en svagt dunk för att sedan försvinna i nattmörkret.
Tonårstider, epatraktorer, folköl. Nyfikenheten på livet, chanserna man tog och förhoppningarna på dem.
Jag trodde jag visste så mycket då men jag visste ingenting. Ibland känns det som att det är lika bra för hade jag vetat allt jag vet nu hade jag kanske bara varit ännu deppigare som tonårsflicka.
I rödljusens sken dansar två män med utsträckta armar, baginbox och systemetkassar i händerna på väg till en efterfest. De sjunger om Teddybjörnen Fredriksson, eller sjunger och sjunger, gormar snarare, och snurrar runt i det röda, skimrande diset.
Lycklig fylla, dans i nattregn, starköl.
Jag fascineras av synen av de lyckliga männen och minns tillbaka till liknande minnen. Jag ler för mig själv och önskar jag hade en kamera i pannan så jag obemärkt kunde ta ett foto av det jag såg, av dessa dansande onyktra och lyckliga män, i det röda daggljuset.
Jag vandrar vidare hem och känner efter en stund gruset under fötterna, hör knastrandet av småstenen och börjar fippla efter mina nycklar i fickan.
Jag var väldigt ung en gång och av någon anledning ler jag när jag ser tillbaka på det.
Det har ju trots allt tagit mig hit.
Den här kvällen, på mitt hallgolv, med Fredman och Movitz i min famn.
Jag viskar i deras små öron att jag kommer älska dem för evigt, klappar deras lena päls och säger godnatt.

För nu ska jag sova. I min säng, i mitt hem, i mitt 23åriga jag.

Någonstans på vägen växte jag upp. Hur gick det till?
Innerst inne är jag ju fortfarande samma lilla flicka, med ett hjärta fyllt av hopp och längtan.

Det var fullt med stånd i stan idag. Och med det menar jag såna där små marknadsstånd som säljer marknadsgodis och andra udda prylar.
Jag och Sophia strövade runt, jag köpte en påse brända mandlar av en tacksam gubbe och hittade strax därefter ett gulligt stånd som sålde buddhafigurer! Överförtjust köpte jag en lycklig buddha som drog på en kappsäck och en fisk. Jag kände att den kunde ge mig lycka och medgång i livets bördor!
De sålde även snidade träpenisar som man skulle hänga runt halsen som en symbol för tur i pengar.
Jag tackade fnittrande nej, och jag o sophia svajade sedan fnittrande därifrån.
Vi slog oss sedan ner på thimons, mumsade god panini, och en fantastisk skål med vit chokladmousse, knäckbitar och mosade körsbär, med ett körsbär på toppen! Underbart gott!



Såg under dagen för övrigt en förgätmigejblå klänning med små svarta förgätmigejformade blommor. Den var jättesöt och jag överväger nu att gå ner på stan imorrn igen och köpa den. Eller åtminstone prova den. Men klänningar som är skurna på det sättet som den är, har en tendens att sitta illa på mig.
Men vi får väl se... Det kliar i mina kontokortsdragarfingrar när jag tänker på den.

Efter att ha spenderat ett par dagar hos min mor kom jag igår hem och var jättetrött. Jag lagade middag till mig o mor min eftersom hon skjutsat hem mig och sedan var jag otroligt peppad på att bara lägga mig i sängen och spela Heroes. Jag orkade inte göra någonting!
Men av någon anledning kom energin snabbt ikapp och jag fick en inre längtan att springa en sväng, så jag gav mig ut i kvällsmörkret.
När jag kom in hade ny inspiration funnit mig och jag slog mig ner med mina oljefärg och en duk för första gången på åratal. Det var mysigt att sitta och måla lite igen!

Hos min mor hade jag det bra, vi spelade sällskapsspel, skrattade mycket, jag bläddrade igenom hennes Allers och mös vid elden, och under gårdagen fick jag för mig att jag skulle gå igenom massvis av gamla kort från min barndom. Jag lyckades komma över en hel del fotografier från min mors barndom och min fars ungdom också och tyckte de var så fina i deras gammeldagsstuk att jag plockade på mig några för att göra ett litet kollage!
Svartvita kort kan verkligen vara jättefina och jag lyckades få med mig mormors gamla kamera hem med. Jag vet inte om den funkar, eller hur den funkar heller men jag tänkte ta reda på det. Det skulle vara mysigt om man kunde ta sådana kort som hon gjorde.

Idag ska jag träffa Fian Dao! Hon kommer till Nässjö med sin stora mage! Det blir mys och ikväll ska jag träffa nästa tjockis, Ida. Vad alla är tjocka! Bah!
Det blir en bra tjockisfredag iallafall, med två av de bästa i världen.

Jag lyssnade just på David Bowies Heroes på spotify, en gammal favoritlåt och jag tänkte att jag skulle slänga upp videon till den på bloggen via youtube. Men då snubblade jag över en cover på låten. En cover av Till Lindemann och Apocalyptica. Det får bli den istället <3

Det har hamnat i min rutin på sistone att det sista jag gör innan jag stänger av datorn är att kolla in på DN.se lite snabbt. Många gånger ögnar jag bara trött igenom det senaste men nu föll ögonen på något som jag kanske kan gilla.


Drogba o Malouda i ett popband? Om de spelar musik lika bra som de spelar fotboll kommer de säkert toppa listorna snabbt, något de kanske kommer göra ändå för att fansen redan avgudar dem.

" Skyttekungen Drogba spelar elbas, ett instrument som artisten Wyclef Jean skänkte honom nyligen, medan Malouda tar hand om trummorna.
Malouda säger att han hoppas på att backen John Terry eller mittfältaren Joe Cole ska sjunga.

Att gå till jobbet med migrän är inget jag rekommenderar.
Men jag är stolt över mig själv för att jag gick till jobbet och stod ut trots allt slamrande och allt liv runt omkring som höll på att få mig att kräkas!
Jag mår bättre nu, något jag firar med dajmoboy. Såklart! Något måste jag ju unna mig nu när jag faktiskt varit så duktig!
Men jag måste köpa hem migräntabletter så jag har det.
Funkade ju inte med överdosering av alvedon o ipren ens!
Idag har det varit "Monthy Pythons status day" på facebook. Självklart deltog jag! Monthynörd som jag är!


Jag passade även på att fira med ett litet youtubeklipp från en annan Monthy Pythonfilm. Inte så svårt att gissa vilken:




Varje gång jag ser Quest of the holy grail så blir jag sugen på att säga NI! till allt som stör mig och som inte gör som jag vill. Det är sån min humor är!


Nu ska jag lägga mig och läsa vidare i sagan om isfolket. Sen sova ruggigt gott med mina små pälsgoseknölar till katter.

Where can I find a shrubbery?

Idag när jag handlade på ica gick jag av en slump förbi Oboyhyllan och skymtade den här.
Oboy med daim!
Två goda ting i en, jag tvekade inte en sekund på att köpa den!
Den är riktigt god, men inget jag kan dricka särskilt mycket av på en gång då det blir för sött för mig, men det kan man ju bara se som nåt positivt!
Godis i ett glas!
Mumsfilibaba!

Jag insåg för en kort stund sedan att jag inte kommer vara hemma för att fira mors dag med mammi i år.
Därför ringde jag henne nu och bjöd hit henne på en spontanmiddag. Jag kan ju inte låta bli att fira världens bästa mamma bara för att jag inte är hemma just den dagen!
Men helt ärligt är det bara en ursäkt. Jag har en förmåga att hitta ursäkter för att kunna göra något för min mor och för att träffa henne.
Som tillexempel fira mors dag på Amerikas mothers day.

Egentligen skulle jag till henne i veckan och lägga golv i hennes sovrum, men hon ville att vi skulle skjuta upp det tills målaren ändå ska dit o tapetsera om.
She´s the boss.


Nu ska jag göra mig iordning och förbereda för lyxig middag. Vi satsar på oxfile!
Hot damn!

Jag är överförtjust i Danko Jones senaste platta.
Yes!
Förträffligt!

Igår var det lite fest hos Jimmy. Jag hade så ont i huvudet så jag stannade bara till midnatt, men kände att det var skönt att jag tog kvällen nyktert för med alkohol i kroppen hade säkert huvudvärken varit ännu värre.
Jag konstaterade att få saker är så jobbiga som att sitta nykter och ha kul men känna att det förstörs av att någon som druckit på tok för mycket är på en som en igel. Det var en fruktansvärt jobbig människa, någorlunda trevlig som nykter, obekväm som full, men i det hela inget jag var intresserad av och när det går så långt att man känner att man måste vara direkt otrevlig mot människan för att han ska förstå att jag inte är intresserad och han fortfarande inte slutar vara tjatig och på, då söker man sig flyktvägar.
Men bortsett från den personen så hade jag riktigt trevligt.

Idag ska jag städa och fixa lite. Vardagsrummet känns fruktansvärt rörigt när jag inte har min tvbänk att förvara saker på. Men snart får jag hem den igen, nu står den på jobbet nylackad i svart. Its a beauty.
Det kommer bli så snyggt till slut. Så fruktansvärt bra.

Jag kommer snart trivas lite bättre.

Men Danko Jones är fan pricken över i för min trivselkänsla idag. Tack där!

Ibland tror man att någon känner en men det visar sig sedan att personen ifråga har nollkoll.
Men tanken är ju god, och för den är jag tacksam.

Ikväll har jag tränat o sedan bara slappat vid msn och skrivit med Ida hela kvällen.
Tröttheten är slående och kommer snart tvinga ner mig djupt i min säng för en lång natts drömmande. Imorgon har jag ingen väckarklocka! Så skönt!

Det bästa med att stiga upp tidigt till jobbet är att man verkligen uppskattar de morgnar man inte måste stiga upp.
Men jag måste ärligt säga att denna morgonen var fantastiskt vacker och vore det inte för att jag klädde mig för kallt när jag gick genom soluppgången till jobbet så hade det varit en underbar promenad.
På söndag morgon så kommer det vara en ovanligt vacker soluppgång då månen och Jupiter kommer korsa varandra på vår himmel. Detta kommer ge soluppgången ett alldeles särskilt sken och om man har tur kan man med ett litet teleskop även se Jupiters månar cirkulera runt.

Jag kommer nog försöka vakna då för att ta mig en titt. Jag älskar att dra nytta av naturens och rymdens vackra under.

Idag när jag stod trött och mör på jobbet så tyckte jag att jag såg en osynlig stjärna falla.
Jag förstod att det nog var inbillning, men utnyttjade ändå situationen och tänkte starkt en önskan.
Nu får jag nys om att det kanske slår in. Kanske.

En önskan, en längtan, ett hopp, allt det är så farliga saker för man vet att det så lätt kan göra en besviken. Det räcker med ett nej.

En önskan, en längtan, ett hopp. Du får gärna slå in.

Veckan har gått fort och det är redan torsdag!
Det innebär en arbetsdag kvar innan helgen. Skönt.
Morgonveckorna känns alltid längre än kvällsveckorna.

Jag har haft en effektiv vecka, och fått mycket gjort efter jobbet.
Igårkväll var det filmkväll med Erik, vi lovade varann när vi såg Boondock Saints ihop att vi skulle se tvåan med när den kom ut. Det har dock kommit annat emellan hela tiden men igår var det så dags! Den var nästan lika bra som första filmen, stort minus var slutet som slet mig i tårar, stort plus att den faktiskt var bättre än förväntat och följde den stilen som jag så högt älskar i filmer.
Jag saknar dock Sean Patrick Flanerys unga år, då han fick mitt hjärta att slå extra hårt bara genom att vara. Hot damn vad han var fin. Men mycket av det han hade en gång har försvunnit med åren.

Idag lyser solen och jag funderar på att gå ner o köpa en gungstol jag såg vid röda korset. Men vet inte hur jag ska få hem den så jag tror jag låter den passera.
Jag har så många andra projekt på gång att jag inte kan ta in en gungstol och måla om just nu också.
Men ack jag vill ha en gungstol, har velat ha det så länge nu!

Nu ska jag göra nåt vettigt. Vad nu det skulle kunna vara. Hittills har eftermiddagen bara bestått av dumheter.

Förresten!
Movitz är väldigt fin.

Ikväll vankades det några vinglas hos Peter. Han odlar mustach och passar i det fruktansvärt bra. Det är nåt särskilt med mig o män med ansiktsbehåring...
Nåväl, vi blev en grupp på fyra personer, efter ett tag tre som hade riktigt trevligt. När vi bara var tre, jag, Peter och Koffe så var det fruktansvärt kul! Jag uppskattar verkligen denna kvällen trots att jag kommer vara bakis imorgon.

På vägen hem passerade jag ett gäng ynglingar i 17årsåldern eller nåt. Inget mer med det, jag brydde mig inte, gick i mina egna tankar, men strax efter jag passerat dem hör jag en av dem ropa: "Knullar damen?" Jag tyckte mest att det var en oförskämd fråga, typiskt tonårspojkar och brydde mig inte mer utan fortsatte gå med händerna djupt nerkörda i fickorna och med nerböjt huvud. "Hallå, jag sa, knullar damen?!" ropade pojken igen och jag hörde hur hans kompisar skrattade glatt och beundransvärt. Jag fortsatte att inte bry mig om pojken men kunde inte låta bli att fundera på vad det är som gör män till sådana djur... Jag är säker på att pojken inte menade allvar i sin fråga, han ville bara vara cool inför sina kompisar, men ändock har jag insett att män, killar, kan vara kapabla till allt så länge de får ett ligg. Jag vet mycket väl att det finns undantag, några av mina bästa vänner är just de undantagen, men jag har också manliga vänner som behandlar tjejer som objekt.
Vad ska man som kvinna behöva göra för att vinna respekt och slippa bli behandlad så? Ibland kan en kvinna bete sig dumt och ligga med en man enbart för att det bara är då som hon  får den uppmärksamhet hon är ute efter hos den specifike mannen, och när hon sen säger ifrån angående sexet inser hon att det för hans del var allt eller inget. Han brydde sig bara om henne så länge han fick ligga.
Det finns så många sådana män och jag kan inte låta bli att undra, finns det någon därute som inte kommer behandla mig som ett objekt?

Finns det män för mig som är som mina manliga "goda" vänner?