Det sägs att frosseri är en dödssynd, en sägen som jag kan förstå med tanke på alla dessa rika människor som förr i tiden dog av "välstånd".
Det sker fortfarande men i vår tid kallar man det fetma, och det är inte längre bara rika människor som har råd med att äta hela dagarna som dör i det, utan nuförtiden tror jag nästan att det är vanligare i de lägre klasserna.
En dödssynd.
Jag är en syndare, livet är för kort för att inte äta, något som kanske syns på mitt stussmått att jag tycker.
Denna syndaren inom mig tittar framförallt fram när jag tycker synd om mig själv, ja jag kanske kan kallas tröstätare.

Inatt vaknade jag flertalet gånger både av Movitz som förde oväsen men också av feberfrossa. Den där feberfrossan har hållit i sig hela dagen och jag har mått så dåligt att jag flera gånger övervägt att gå hem ifrån jobbet. Enda anledningen till att jag inte gjorde det är att jag börjar tycka att det är pinsamt. Min frånvaro har blivit lite väl hög på sistone.
Så envist höll jag mig kvar på jobbet med tanken att "så illa är det inte. Jag har ju mått värre."  Därav belönar jag mig nu med godisfrossa.

Karlsson på taket var ingen favorit för mig som barn men en sak minns jag ifrån honom; Kuckelimuckmedicinen.

Därför lägger jag mig nu i min säng för att frossa kuckelimuckmedicinen och dricka varmt citronvatten tills jag somnar. Förhoppningsvis gör det susen för mig så jag mår bättre imorgon.