I flera dagar har jag stundvis mått illa, till och med gråtit och haft en rejäl klump i mitt bröst.
På radio och i tidningar har det berättats om den förbannade jävla skitstöveln (nej jag tänker inte vårda mitt språk när jag skriver om såna som han) ett odjur, en psykisk sjuk människa som jag hatar så innerligt att jag inte vet vart jag ska ta vägen.
Han är säkert psykisk sjuk, för annars borde man inte kunna göra så, men jag tycker inte synd om honom om han är sjuk.
Rulla honom i glasfiber, häng han upp o ner, häll salt i hans urinrör, och lemlästa honom. Långsamt.
Jag är arg, är ledsen, jag beklagar verkligen sorgen för de som förlorat nån på detta hemska sätt.
Ja. Jag pratar om den förbannade jävla idioten som tagit människors husdjur och plågat dem till döds.


Jag har inte tryckt på nån länk bland tidningarna på nätet, jag vet tillräckligt ändå om vad han gjort. Får jag veta mer så kommer jag inte klara av det. Jag vågar inte läsa mer om det.
När det kommer till djur så är jag oerhört känslig. Känsligare än nån annan jag någonsin träffat. Om man bortser från mina föräldrar, (min mamma vill inte ens se animal planet när ett lejon fångar sin lunch, hon tycker så synd om lunchen.)
De senaste dagarna har jag kramat o pussat Fredman o Movitz extra kärleksfullt, jag har snuffsat in mig i deras päls o dragit in den speciella doften som bara kommer från dem. Mina älsklingar.
Det får aldrig hända dem nåt hemskt!!

Risken med att skriva om hur jag känner över det här är att folk kommer kommentera inlägget med "aa men alla människor som lider världen över då!" eller liknande kommentarer.
Jag tänker ofta på de människor som har det svårt världen över. Jag skickar iväg pengar till organisationer när jag har möjlighet och många gånger när jag är nere så tänker jag på dem som har det svårt och tänker att jag inte ska klaga. Att jag lever ett fantastiskt liv, och hur tacksam jag ska vara över detta livet, när det finns de som har det värre.
Men när det kommer till djur, då kan jag inte hålla inne med mina känslor.
När det kommer till katter.. Jag är onormalt känslig. Men jag har aldrig påstått att jag är normal heller.
Jag förstår inte ondska. Det har jag aldrig gjort och kommer aldrig att göra

Det är bara torsdag!!! AAAAHHH!
Jag vill att tiden ska gå lite fortare. Jag vill att klockan ska vara halv tre imorgon för då är jag hemma från mitt jobb.
Idag var det dock en lite mer roande dag på jobbet. Jag har sagt till Sören flera gånger att han måste fixa mattan i automaten, men var gång säger han:" hmm aaa. ska fixa det nån gång. men kör på tills det havererar."
Trots tjat har han inte gjort nåt åt vårat bekymmer så det havererade ju totalt imorse och vi har inte kunnat köra linan på hela dagen.
Istället har jag och en snubbe från Stenbergs gjort vårt bästa för att få ordning på mattan, till slut fick jag både han o Sören till att förstå hur lönlöst det var och vi fick byta mattan.
Det var en härlig känsla att få skära loss den gamla. Det riktigt kliade i fingrarna på mig innan och det var härligt att dra kniven i det sega materialet tills den var av. Varför det kändes så bra vet jag inte rikigt. Kanske för att jag irriterat mig på mattans bångstyrighet alltför länge.=P

Nu är det inte långt kvar till min ljuva helg. Jag längtar verkligen!

Idag ska jag möta söta Ida på stan. Jag ska få nästa säsong av DH av henne.
BÄST!
Förmodligen njuta av det vackra vädret idag med.
Vädret i helgen vet jag inte hur det blir. Blev lovad fint väder, sen lovad regn. Men jag skiter i vilket. Vädret spelar ingen roll. Inte denna helgen. Den blir härlig oavsett....

Det är augustisol o blå vacker himmel.
Några få blad på ett träd utanför mitt fönster har börjat ändra färg, körsbären på körsbärsträdet lyser inte längre med sin röda vackra klarhet och det stora körsbärsträdets grenar gungar i den lätta vinden som flyter fram genom Nässjö stad.
Det är en perfekt augustidag.
För att njuta av den perfekta augustidagen begav jag mig ut på promenad, vilket i början gick jättebra, jag trodde verkligen att min blåsa på hälen försvunnit nu när jag inte haft tighta skor på några dagar.
Men efter bara en kvart börjar hälen påminna mig om hur dum jag är som är ute o går med skavsår.
Jag ändrade riktning och begav mig till apoteket dit jag kom precis innan stängning. Compeed och lite vitaminer inhandlades sedan gick jag förbi konsum (som har världens tråkigaste sortiment) och därefter vände jag tårna hemåt igen, stannade till o pratade med Adam Edenborg som jag inte träffat på jättelänge så det blev en lång pratstund som bland annat handlade om de små söta kattflickor han just hade varit o steriliserat. Så snart lär det bli besök hos honom och hans små tjejer=)

Jag är sugen på att simma idag igen.
Jag simmade en stund igår, det blev inte en hel timme för Qamilla fick så ont i ryggen att vi valde att basta sista kvarten istället.
Men det var härligt att simma, jag älskar det. Efter simningen blev det en hot choco och sedan ljuv sömn.

Jag ser verkligen fram emot helgen, och jag önskar den kunde komma nu. På studs. Men det är bara två dygn kvar. Sen är det ljuv fredag med allt vad det innebär.
Jag lever för helgerna nu. Ljuva fritid. Ljuva helg.

Jag är lycklig. Mitt inre lyser ikapp med augustisolen. För jag har nåt som ingen annan har.

Nu sitter jag o kopplar av efter att ha lagat massor med mat till matlådor.
Tänkte först att en portion skulle vara dagens middag med, men har inte riktigt haft aptit på några dagar. Jag vet inte varför, men har inget emot det. Jag behöver komma i form igen så kan vara bra att äta lite mindre:P
Så då blev det ännu en matlåda, så jag slipper stå o slava vid spisen varje dag denna veckan:P
Kommer bli goda matlådor, jag gjorde kyckling ala mammi=) Jättegott=)


Igår var jag i Jönköping o träffade Sophia. Vi drog upp till A6, hon var sugen på fika så jag bjöd på kaffe o lite gotti och sedan gick vi runt o snokade i butikerna=) Jag hittade en hel del som jag ville ha (as allways) men då mycket av det var sånt som var på rea så var ju det mesta slut i mina storlekar.
Det blev ändå ett par snygga toppar på HM, och ett par sneakers.
Mina nya sneakers är det närmsta jag kommer det jag letat efter ett tag så jag tvekade inte en sekund.

300 kronor  var de verkligen värda! Ville att de skulle finnas i svart men det gjorde de tyvärr inte. Synd bara att jag har skoskav av allt mitt promenerande de senanste dagarna. Får nog vänta ett tag med att ha på mig dem.

Nu ska jag msna färdigt med bästa Ida, något som lär ta ett tag för vi diskuterar skor o lite annat. haha=P
Tack gumsi du är så bra, du förstår alltid allt. Alltid.

Projekt inre välbefinnande del 2
Idag tränade jag för första gången på en månad! Jag fattar inte hur jag har kunnat skippa träningen så länge.
Jag blev verkligen förlegad under semestern, men allt annat var mycket roligare och intressantare än ett gym utan luftkonditionering.
Efter dagens styrketräning, som utövades med försiktighet då jag har fått problem med ryggen, så gick jag powerwalk några varv runt Ingsbergssjön. Jag väljer hellre att köra min kondition utomhus när vädret tillåter än att stå inne på ett tråkigt gym, med maskiner som ändå gör så fötterna gör ont och med luft som gör mig tung i huvudet.
Nu låter det som att gymet bara är en pina, så är det inte. Jag älskar gymet, eller rättare sagt, jag älskar att gyma. Att ta i, känna musklerna jobba, svetten tränga fram och hjärtats ökade puls. Det är kul, det är skönt och det är nyttigt.
Men jag har problem med crosstrainern på gymet, jag får alltid ont i fötterna efter 20 minuter vilket gör att det är en pina att hålla på längre, något jag helst gör. Enligt en annan som vanligtvis tränar på ett annat gym så är maskinerna på mitt gym riktigt dåliga och han tyckte verkligen inte om dem när han tränade där. Och jag förstår honom, nu när jag upptäckt bättre maskiner.
Så jag tänker kolla läget på gymet som är uppe vid badet istället, jobbet betalar ju om man tränar där så det är det ju värt!
Nu kom jag av mig.. Vart var jag?.. Jo just det!
Promenaden runt sjön var härlig, och jag njöt verkligen av den. Det blir nog en till sån sväng imorgonbitti.
Efter att jag tränat och så umgicks jag med människor som får mig att må bra. The best of the very best.
Lagade mat och myste och njöt av stunden.
Sedan blev det en biltur runt om i trakterna innan jag begav mig hem, gjorde varma mackor o slog på en film.
Min lördag har varit en näst intill perfect day. =)
Men sen har jag en lång vecka framför mig.
Vad ska jag göra för att få den att gå fort?

May the health be with you.♥

Åh vad mysigt det är att komma hem till en liten brun, o en liten grå som älskvärt välkomnar mig hem till min lugna vrå.
Mys o gos på hög nivå!

Igår var jag på släktträffen och det var riktigt kul trots att man kände sig som att man inte riktigt hörde hemma.
Det var von dittan och von dattan. Finfolk!
Men det var roligt iallafall, jag fick ju träffa Annika o Ninna som jag inte träffat på evigheter!
Alexandra(hon jag kallar Ninna) har växt som ogräs så trots att jag hade mina 11cm lackpumps så nådde jag precis upp till axlarna. "Vad lång du är!!" "Jaa, men det är ju för att jag har klackar (ett par cm bara:P) utan klackarna är jag bara 183 cm lång..."
Bara....
Men gud vad roligt det var att träffa dem, och jag lovade att komma o hälsa på dem i Tyskland snart. Det var verkligen längesen nu. Men det får nog vänta ett tag för jag vill hälsa på medan Ninna är hemma och i Oktober åker hon till Michael Whitaker o bor hos honom några månader. Hon ska rida med honom och så tydligen. Vilket liv lilla Ninna har fått. Och Annika med för den delen.

Och man kände ju lite längtan efter mer spänning när man var på festen, dels för Annikas o Ninnas liv men också för de andra man pratade med. Det var inte så många i min ålder på festen men de få som var sade saker som "jooo, men min pappa blablabla, resa blabla, rikemansliv blabla." Jag kände ett sting av avund kring dessa gossar med dyra kostymer och bakåtslickat hår, ett bekvämt och roligt jobb och med möjlighet att resa hur mycket de vill. Det värsta är att de tar sitt liv för givet med. Sen frågar de mig vad jag sysslar med o om jag bor i stan... "Hrrrm naee, jag bor i Småland, arbetar som ytbehandlare (som de så fint heter) på ett företag som gör butiksinredningar"
Jaha..? De sa då något i stil med "jaha men DET var ju INTRESSAAAANT!"
Nej det är det inte. Och de visade ju inget intresse heller, det verkade mer som att de tyckte synd om mig. De som förstod att ytbehandlare innebar att jag är en sån som går på ett industrigolv då..
Nåja, nu ska jag inte sänka ner mig totalt, alla kan vi inte vara överklass som kan köpa Biancoskor utan att blinka...
Hade jag varit en av dem hade jag inte uppskattat det lilla jag har lika mycket.
Men jag kan ändå inte låta bli att avundas dessa människor som förmodligen aldrig har, o förmodligen aldrig kommer känna känslan av att inse att man just övertrasserat kontot.
Avund är en dödssynd. Nu hamnar jag i helvetet. Nåja. Jag har inte råd med himmelen ändå..


"show me the money..."

Nu bär det snart av mot stockholm!
Tåget går om en timme.

Ikväll ska jag på släktträff, en stor fest med släktingar från hela världen som jag inte träffat innan. Hoppas det blir roligt!
Mamma o jag ska bo på Mornington Hotel, jag älskar det hotellet!
Bara att komma iväg ska bli toppen, det är kul att göra nåt med mammi med, vi har alltid kul ihop.
Sådan mor sådan dotter sägs det ju och hon o jag är så lika att det är skrämmande!

Vi kommer ha skitkul. De är bara tre släktingar på festen som jag träffat innan och det är min moster o min kusin o min kusindotter. Det ska bli spännande att se hur stor min kusindotter har blivit! =)


Nu blir det te o nagelmålning i väntan på att tiden ska gå.

Projekt inre välbefinnande del 1.

Sitter med en hårinpackning i håret, och har gjort en ansiktsmask. Såna saker jag sällan tar mig tid till att göra men som alltid får mig att känna mig frisk, lugn och bra. Enya i högtalarna med, kan det bli härligare?

Jag har tagit tag i en del saker som jag inte har orkat bry mig om under semestern som jag hade tänkt ta itu med då.
Jag vet ju att jag mår dåligt av att ha för mycket saker ogjorda, och faktumet att jag inte tagit tag i saker på sistone har nog bidragit till mitt oigenkännande av mig själv.
Så nu tar jag tag i det. Varför må dåligt när man kan må bra?
Kommer ändå dröja ett tag innan jag är helt till freds med mig själv, men kan inte fixa allt på en gång.

Snart så...

Utanför ser jag min granne klippa sin gräsmatta och det ser inte lätt ut. Hela hans trädgård är igenvuxen av trän o buskar och de hörselskydd han bär dras hela tiden av av grenarna.
Men han kämpar. Han ger inte upp!

Hur talar man om för en människa att han luktar så illa att man mår illa av att vara i hans närhet?
Hur berättar man det utan att såra honom?
Vi fick in en ny kille på jobbet idag, och han luktade så illa att det stack i halsen på mig. Han var nog inte nyduschad.
Det jobbiga är att det går ut över honom på ett sånt sätt att alla undviker honom. Men han förstår nog inte varför.
Min första instinkt var att på något sätt berätta för honom hur illa han luktar o föreslå att han gör något åt det.
För han borde ju få veta det, för sin egen skull. Han vet säkert inte om hur han luktar, hade han vetat hade han inte luktat så.
Men jag vill ju inte såra honom. Min jobbarkompis hade roligt åt att jag tänkte säga det till honom, och sa att det bara skulle göra honom ledsen.
Men helt ärligt! Bättre att han får reda på det. Man kan ju inte göra åt nåt man inte känner till.
Så jag tänker säga till honom imorgon. Vänligt o försiktigt o hoppas att han inte tar det på fel sätt.

Idag är jag för övrigt väldigt trött. Jag har varit pigg hela dagen men när jag kom hem så försvann all kraft, all energi som jag spridit hela dagen.
Att min energi är bortblåst är inget ovanligt nu för tiden.
På sistone har jag inte kännt igen mig själv. Jag har inte varit jag. Jag har varit kraftlös, deppig, rastlös och väldigt förvirrad och tankspridd.
Det är jobbigt när man inte känner igen sig själv och inte de som står en närmast heller gör det.
Det är som att jag aldrig är nöjd, hela tiden känns det som att det kan bli bättre. Det är nåt som saknas.
Men jag känner att allt det är på väg bort snart. Snart är jag samma gamla spralliga, glada, positiva välmående tös som charmar och har kul.
Jag behöver bara slappna av, varva ner, och sluta oroa mig över allting.
Jag behöver bara komma tillbaka i samma form.
Snart så.

Nu har man börjat känna av det hårda arbetet.
Jag har ont i hela kroppen. Verkligen jätteont. Men jag kommer väl in i det efter ett par veckor.
Igår fick vi tråkiga nyheter, eftersom vi fått den där jättestora 40miljonersordern så blir det skiftarbete igen.
Det kommer bli lååååånga veckor.

Men jag njuter av nuet istället och snart ska jag bli bjuden på mat a´la restaurang Akropolis!
Livet är gott ibland!


Ibland funderar folk på livet, "är det här allt? Blir inte livet roligare än så här?"
Men bara man själv kan ändra på saker man tycker är tråkiga.
Är mitt liv så här? Är det vad mitt liv går ut på?
Gå på industrigolv, skaffa villa, vovve, familjebil, och sitta här i en okänd håla i Småland tills jag dör?
Självklart inte. Livet är större än så.
Detta är bara en tillfällig lösning innan tåget tuffar vidare mot mer spännande vidder.
Livet är vad du gör det till.

Idag var första dagen efter semestern, en dag som jag fasat för.
Jag har blivit bortskämd under semestern. Kunna umgås hur mycket som helst med vem man vill, göra vad man vill, känna vad man vill, orka vad man vill.
Jag har verkligen slappnat av under semestern och kopplat bort allt jobbigt, tråkigt o dåligt.
Men den senaste veckan har man insett att man snart ska tillbaka till arbetslivet, att friheten snart är över och det har ärligt talat fått mig att känna mig orkeslös och nere.
Men idag, när dagen väl kom så var det inte så farligt. Det visade sig att alla andra med hade varit deppiga inför denna dagen. Och det är kanske inte så konstigt?

Det finns de tillfällen då man går o grämer sig, man är trött och man är lite nere.
Ibland håller jag även inne med hur jag tänker o känner gentemot människor när jag känner att något är fel.
Men jag har insett att inget löser sig om man håller det inne. Det har jag alltid vetat men har alltid haft svårt för att säga nåt rakt ut så fort det är nåt negativt. Nu har jag börjat öppna mig även för det negativa.
När nån  frågar, då svarar jag hur jag känner, vad som är fel, och personen kan ställa allt till rätta. Då känns allt så mycket lättare och man kan släppa det man tänker för mycket på.
När man ändå är trött, sliten och orkeslös, så finns det alltid nån där som vet precis vad som är boten.
Vad som kan få mig glad o pigg igen och vad som ger mig nya fria krafter.
Vissa människor kommer jag aldrig klara mig utan.

Nu orkar jag ta tag i disken. Därefter blir det en promenad innan jag lägger mig i sängen med lättat hjärta o sover min skönhetssömn. För ibland inser man...


Dagens låt
En låt som jag alltid älskat o alltid kommer älska. Den är tidlös och perfekt.
Phil Collins är underskattad.

Det har kommit in en fluga i min lägenhet, något som upptar mina katters totala uppmärksamhet. Än så länge håller den till vid balkongdörren men om den börjar flyga in mot lägenheten kommer katterna börja en livlig jakt efter den, helt obekymrade och likgiltiga till att de i jakten på sitt bevingade mellanmål kommer riva ner både det ena o det andra.
Hoppas flugan stannar vid balkongdörren.


Igår var det sävsjöfestivalen och självklart var jag där, såsom alla andra berusade år.
Men antingen har jag vuxit ifrån festivalen eller så har festivalen tappat sin glans för det var verkligen inte som det var förr!
Man träffar folk som man inte träffat sen festivalen förra året. Människor man bara träffa när man kommer till hemkommunen, men igår var det ju inte så många av den sortens folk. Jag träffade Micko, en kär gammal vän o arbetskamrat som jag satt o pratade med massor.
Jag vet dock inte hur många ord som passerade den konstiga fyllehickan jag fick igår, sån hicka har jag aldrig haft innan.
Man träffade en del andra, mer eller mindre kära återseenden, men vissa är då väldigt rak på sak. "Shit Heidi, du är fortfarande lika läcker som du alltid varit"
Vissa förändras o vissa inte.

Dagens stora fråga är: Ska jag åka till sävsjö idag igen? Det var inte så roligt, men idag kommer nog fler folk. Det är ju kul att umgås med Hanna och jag behöver verkligen komma ut lite. Jag kan inte bara ligga hemma o dega.
Men orkar jag? Baksmällan har lagt sig men krafterna har inte kommit tillbaka.
Om jag åker idag så blir det nyktert iallafall. Jag har ingen alkohol hemma och dessutom har jag blivit så lättpåverkad att jag känner att jag borde ta det lugnt.
Åka eller inte?

När man sitter o kollar runt på internet är det lätt att slinka in på shoppingsidor.
Jag är väldigt fattig just nu så jag borde hålla i pengarna men kunde ändå inte låta bli att klicka hem lite fint från HM!
Jag försöker att inte handla där så mycket nu för tiden eftersom alla handlar där och det är ju itne så kul att gå i exakt likadana kläder som alla andra. Men vissa saker kan jag bara inte låta bli.

Se där.
Efter gårdagens strapatser sov man väldigt gott=)
Men under förmiddagen ringdes jag upp av min lilla mammi.
Hon hade fått ett bekymmer. Eller ja... Två bekymmer, bägge runt 8 veckor gamla. Vi snackar kattungar.
Mammi hade hittat dem på gatan, och då frågat grannarna om de visste nåt om katterna.
Men de visste inte, men de hade dock märkt av katterna själva då kattungarna följt efter mina grannar när de varit ute o gått. Men ingen granne fick för sig att ta hand om kattungarna tydligen (de tar för givet att nån annan gör det o bryr sig inte mer än så)
Mammi knackade dörr i grannskapet men hittade ingen ägare så hon tog in dem i huset, gjorde iordning för katterna i mitt gamla flickrum och gav dem mat. De var tydligen väldigt hungriga stackarna!
Men i vilket fulla fall som helst så ringde min mammi mig imorse för o fråga mig om jag kunde hjälpa henne med katterna.
Blödig som jag är så övervägde jag för en sekund att ta hand om dem själv på nåt sätt men viftade bort idén ganska snabbt. Jag har redan två katter och jag tänker inte ha fler än så. Men däremot fixade jag fram numret till föreståndaren till katthemmet här i stan, så snart kommer mammi hit, visar upp kattungarna för mig, för att sedan ta dem till katthemmet. Jag måste ju se dem, kattungar är det sötaste som finns!
Men vad är det för människa som överger dessa kattungar!? Jag ska egentligen inte ställa frågan för jag tror jag har svaret. Vissa människor!!! ÅH!


Idag ska grillas kyckling. Mums på hög nivå!

Idag har det varit en riktigt riktigt bra dag. Rolig, spännande och förnyande.
Vättern runt med stopp vid varje sevärdhet is the shit.

Vissa saker betyder mer än andra.

Att renovera en gammal byrå är lättare sagt än gjort.
Jag har en gammal byrå som min mormor o morfar hade när de gifte sig. 1939 var den säkert värsta modegrejen, men den har blivit lite gammal nu. Men jag hade en vision att med en slip o lite färg så skulle den kunna bli skitfin. Slipa bort den mintgröna gamla flagnade färgen och blaska på lite vitt så blir det finemang!
Men det blev lite mer än så. Igår slipade jag, spacklade sedan i hål, stora sprickor och andra ojämnheter som blivit med åren. Därefter skrapade jag några detaljer som sitter runtom i kanten på byrån, och det var sånt pillergöra att det tog flera timmar att få det bra. Idag slipade jag hela byrån igen, för att få en jämn yta efter spacklet, limmade dit detaljerna, och nu har jag börjat måla. Tyvärr tar det lång tid för färgen att torka, så man måste vänta länge mellan varje lager. Något som jag trodde skulle ta 8 timmar, tar dubbelt så lång tid. Och så måste man sitta o vänta emellan med! GAH!
Men den kommer bli fin. Byrån som var hipp 1939 kommer göra sig så fin i mitt sovrum!

Det börjar pirra i mig inför nästa helg nu! Sävsjöfestivalen är något speciellt.
Jag har ränt på den varje år sen jag var liten sketen tonåring (som trodde att hon var bra mycket vuxnare än hon var haha)
Sävsjöfestivalen är speciell. Inte bara för att jag har speciella minnen kopplade till allt man hittat på där genom åren, utan även för att så många från mina hemtrakter går på den. Det är så kul träffa alla gamla homies innanför det där staketet som ramar in festivalen. I år kommer det så många av mina kompisar från Nässjö o Jönköping med eftersom Saxon spelar. Det kommer bli riktigt jävla kul!

Och nästa helg är speciell på ett annat sätt med. Det måste firas.

Igår blev det en liten spontantripp till Skurugata utanför Eksjö.
Det var verkligen oplanerat, så det blev att man klättrader runt i klänning o ballerina skor. Kanske inte världens lämpligaste outfit för den vandringsleden. Men det var riktigt roligt!

Här är lite klickbart ögonnaturgodis!
     

Kamerans batterier tog slut så de flesta bilderna är tagna med mobilen. Det blev inte så många bilder tagna, men en del=)