I flera dagar har jag stundvis mått illa, till och med gråtit och haft en rejäl klump i mitt bröst.
På radio och i tidningar har det berättats om den förbannade jävla skitstöveln (nej jag tänker inte vårda mitt språk när jag skriver om såna som han) ett odjur, en psykisk sjuk människa som jag hatar så innerligt att jag inte vet vart jag ska ta vägen.
Han är säkert psykisk sjuk, för annars borde man inte kunna göra så, men jag tycker inte synd om honom om han är sjuk.
Rulla honom i glasfiber, häng han upp o ner, häll salt i hans urinrör, och lemlästa honom. Långsamt.
Jag är arg, är ledsen, jag beklagar verkligen sorgen för de som förlorat nån på detta hemska sätt.
Ja. Jag pratar om den förbannade jävla idioten som tagit människors husdjur och plågat dem till döds.


Jag har inte tryckt på nån länk bland tidningarna på nätet, jag vet tillräckligt ändå om vad han gjort. Får jag veta mer så kommer jag inte klara av det. Jag vågar inte läsa mer om det.
När det kommer till djur så är jag oerhört känslig. Känsligare än nån annan jag någonsin träffat. Om man bortser från mina föräldrar, (min mamma vill inte ens se animal planet när ett lejon fångar sin lunch, hon tycker så synd om lunchen.)
De senaste dagarna har jag kramat o pussat Fredman o Movitz extra kärleksfullt, jag har snuffsat in mig i deras päls o dragit in den speciella doften som bara kommer från dem. Mina älsklingar.
Det får aldrig hända dem nåt hemskt!!

Risken med att skriva om hur jag känner över det här är att folk kommer kommentera inlägget med "aa men alla människor som lider världen över då!" eller liknande kommentarer.
Jag tänker ofta på de människor som har det svårt världen över. Jag skickar iväg pengar till organisationer när jag har möjlighet och många gånger när jag är nere så tänker jag på dem som har det svårt och tänker att jag inte ska klaga. Att jag lever ett fantastiskt liv, och hur tacksam jag ska vara över detta livet, när det finns de som har det värre.
Men när det kommer till djur, då kan jag inte hålla inne med mina känslor.
När det kommer till katter.. Jag är onormalt känslig. Men jag har aldrig påstått att jag är normal heller.
Jag förstår inte ondska. Det har jag aldrig gjort och kommer aldrig att göra