Se där.
Efter gårdagens strapatser sov man väldigt gott=)
Men under förmiddagen ringdes jag upp av min lilla mammi.
Hon hade fått ett bekymmer. Eller ja... Två bekymmer, bägge runt 8 veckor gamla. Vi snackar kattungar.
Mammi hade hittat dem på gatan, och då frågat grannarna om de visste nåt om katterna.
Men de visste inte, men de hade dock märkt av katterna själva då kattungarna följt efter mina grannar när de varit ute o gått. Men ingen granne fick för sig att ta hand om kattungarna tydligen (de tar för givet att nån annan gör det o bryr sig inte mer än så)
Mammi knackade dörr i grannskapet men hittade ingen ägare så hon tog in dem i huset, gjorde iordning för katterna i mitt gamla flickrum och gav dem mat. De var tydligen väldigt hungriga stackarna!
Men i vilket fulla fall som helst så ringde min mammi mig imorse för o fråga mig om jag kunde hjälpa henne med katterna.
Blödig som jag är så övervägde jag för en sekund att ta hand om dem själv på nåt sätt men viftade bort idén ganska snabbt. Jag har redan två katter och jag tänker inte ha fler än så. Men däremot fixade jag fram numret till föreståndaren till katthemmet här i stan, så snart kommer mammi hit, visar upp kattungarna för mig, för att sedan ta dem till katthemmet. Jag måste ju se dem, kattungar är det sötaste som finns!
Men vad är det för människa som överger dessa kattungar!? Jag ska egentligen inte ställa frågan för jag tror jag har svaret. Vissa människor!!! ÅH!


Idag ska grillas kyckling. Mums på hög nivå!