Jag har fått jobb igen. Anställd på Montico men ska gå uthyrd till ITAB.
Been there done that!
Jag tackade såklart ja, och börjar inte jobba förrän vecka 32 så jag ska söka annat under tiden utifall något bättre dyker upp.
Det är ju på sätt o vis kul att komma tillbaka till ITAB det är en del som man saknat därifrån. Men samtidigt en del man inte saknat.
Det känns lite konstigt det där att man har jobbat där så länge och hela tiden fått löften om att det kommer komma en fast anställning, de vill ha kvar mig och sedan så blev man sparkad.
Nu vill de ha tillbaka mig men vill inte ha mig anställd på företaget, så de hyr in mig istället. Kanske kan det leda till en ITABanställning senare men vågar man tro på det nu?
De vill ha kakan och äta den, de säger att de vill ha mig på företaget men säger hela tiden att det inte går. Om omständigheterna hade varit annorlunda hade jag helt klart varit förstahandsvalet.
Löften hit, löften dit som sedan bryts med ett resultat av att jag blir besviken.
Hmm... Det där påminner mig om en sorts relation jag hade en gång...

Nåja, jag har ett jobb, ett jobb som jag vet hur det går till, något som jag är riktigt bra på och som ger mig en bra lön.
Så jag är nöjd ändå.
Vi får ju se hur länge det håller den här gången.

Min Akassa har för övrigt fortfarande inte kommit. Jag har försökt ringa och kolla hur det går med det där men kommer inte fram för att det är för många som ringer.
Akassan borde kanske överväga att ha mer än två timmars telefontid om dagen?
Det börjar bli riktigt tight i plånboken nu.

Kanske borde jag gå ut på bakgården och elda upp 100.000 kronor för att visa hur jobbigt jag har det? För det är ju så effektivt och smart har jag hört.

Imorse fick jag stiga upp redan halv sju!
Ibland vaknar jag så tidigt av mig själv, men när man sovit för lite så känns det omänskligt att stiga upp då trots att det bara är en o en halv timme tidigare än jag brukar.
Jag skulle iväg till Brandon idag, så tuffade iväg i ett tidigt morgontåg, för att dricka kaffe, sitta naken och snacka om allt och ingenting i några timmar.
Det är så roligt att sitta modell för honom, inte enbart för att han alltid får en att känna sig fin utan också för att det är så kul att bara hänga med honom. Det är ju oftast så vi umgås om vi inte går på vernissage  någonstans tillsammans. Vi konstaterade det när vi tjattrade att det sällan blir att vi umgås på annat sätt, men det är för att när vi träffas passar vi på att göra nytta av det och få färdigt målningarna. Men vi bestämde att det får bli några öl ihop nån dag snart. Han ska bara få tid och möjlighet.

Runt tvåtiden skjutsade han hem mig till mammi där jag passade på att tvätta lite både åt mig själv och åt mamma. Jag jobbade sedan i mammis trädgård fram till sjutiden. Det blev ett par avbrott när mammi kom hem från jobbet och sådär men annars jobbade jag konstant tills mamma sa åt mig att komma in och äta.
Jag blev riktigt nöjd men är lite besviken över att jag inte hann färdigt. Det finns mycket arbete i den där trädgården. Men har redan lovat mig själv att åka och fixa mer i trädgården någon dag. Mammi jobbar så mycket att hon knappt hinner med allt!
Det är så mysigt att jobba i trädgården, lyssna på musik och njuta av den friska luften samtidigt som det blir fint i rabatterna. Det enda dumma var bara att det är så mycket kryp överallt! Men jag skrek bara som en liten flicka en endaste gång! *stolt*

Men när jag skulle hämta skottkärran som stod upponer vid garaget så upptäckte jag att den var full med tvestjärtar. Eller full och full men där var iallafall fem stycken i den!
Jag stod en stund och bara stirrade med en massa frågor som ploppade upp.
Vad ska jag göra? Ringa mamma? Ringa brandkåren? Vad fan skulle brandkåren här o göra? Ska jag försöka borsta bort dem? Spola bort dem med vatten? Ska jag springa i panik till grannen?
Jag bestämde mig efter ett tag att skottkärran fick stå kvar där så jag fyllde hela tiden en hink med ogräs istället som jag gick och tömde i skottkärran. På så vis höll jag mig på bra avstånd hela tiden.
Och jag överlevde.

Det blev allt som allt en riktigt bra dag! Det var verkligen roligt ute hos Brandon, och jag är nöjd med mina insatser hos mammi!

När vi åt middag kom jag samtidigt på en lista på saker som inte passar ihop med bearnaisesås!

• Rostat bröd.
• Pasta.
• Äpplen.
• Kaffe.
• Falukorv.
• Knäckebröd.
• Lax.
• Fisk över huvudtaget.
• Jordgubbar.
• Tacos.
• Köttfärslimpa.
• Flingor.
• Kalopps.
• Glass.

Observera! Detta är ingen fullständig lista.

Jag gick och lade mig för natten och skulle sova när jag plötsligt kände en osmaklig odör.
Det luktade kattbajs!
Jag gick upp för att kolla kattlådan men det luktade inte i badrummet så jag gick in i sovrummet igen och möttes då återigen av lukten. Jag kollade runt på golvet med en bit papper i hand efter det otänkbara - kanske hade katterna bajsat på golvet? Men sånt gör dem aldrig!

Till slut noterar jag Fredman som ligger under fåtöljen.
Han låg där som att han skämdes, han brukar aldrig ligga där. Han brukar alltid vara hos mig i sängen vid läggdags!
Jag drar fram honom och upptäcker att han har ett enormt kånkelbär! Jag förstår inte hur han kan ha ett som har så kort päls men han hade tydligen lyckats ändå.
Jag tog min pappersbit och drog bort kånkelbäret, men när jag gjorde det kom det såklart med lite päls och det gjorde så ont på Fredman att han attackerade mig i självförsvar, men då attackerades Fredman av Movitz!
Förmodligen försökte Movitz bara försvara mig eller nåt, men det blev en rejäl catfight!
Jag spolade ner bajset och letade sedan efter Fredman. Han hade gömt sig under bordet i vardagsrummet. Jag försökt locka fram honom men han vägrade komma fram.
Jag såg rakt i ögonen på honom och det såg verkligen ut som att han grät! Han såg så sorgsen ut och han tyckte ju säkert att vi var jättedumma, men jag försökte ju bara hjälpa honom. Att Movitz började slåss med honom var totalt onödigt och det försökte jag göra klart för Movitz med.
Men Fredman vägrade komma fram och moloket insåg jag att det var bäst att låta honom vara. Rädd för att han aldrig skulle förlåta mig gick jag och lade mig och skickade ett sms till mammi där jag förklarade vad som hänt och skrev bland annat med en smula humor inblandat: "Han är jätteledsen på mig och vill inte förlåta mig. Nu vägrar han komma och lägga sig bredvid mig som han brukar. Jag vill inte somna utan att vi har blivit sams igen ju!"

Haha, som om han vore något helt annat än en katt, haha!


Jag hade verkligen dåligt samvete för att ha orsakat att han blivit så ledsen men försökte sova ändå. Till slut kom Fredman iallafall och hoppade upp, nosade mig lite i ansiktet och lade sig sedan som en boll bredvid huvudkudden. Jag gav honom en liten puss på huvudet, klappade om honom och somnade sedan gott med bägge mina katter i sängen.

Och sedan sov vi gott i cirka sex timmar.

Efter regn kommer solsken sägs det ju och ja, det stämmer!
Jag har haft en fantastisk helg, jag har försökt skjuta mina bekymmer åt sidan (så gott det går) och bara njutit av livet!
I fredags tog jag det lugnt i goda vänners lag, mest på grund av att jag snålar med pengarna eftersom akassan är försenad.
Men under lördagen kom världens bästa Annika, vi drack lite öl och vin, fnittrade över fjortisgrejer, snackade minnen och snackade nutid och sedan drog vi fnittrande ner till coverfestivalen.
Det tog ett tag att komma ner, som det så lätt gör när man är lite full och hittar saker att leka med på vägen ner, och väl framme blev Annika överlycklig för att Style spelade. Jag fattade först inte vad det var för några och var inte särskilt exalterad över det heller, men tjoade glatt med Annika ändå.
Jag såg mig om bland de som stod i publiken och konstaterade att det inte är konstigt att jag inte kände till musiken riktigt, alla såg ut att vara 35+. Om man bortser från några tolvåringar då.

Vi drack mer öl kollade på band och träffade många pratglada människor, både bekanta och främmande. Bland annat träffade vi en kille som tydligen aldrig sett gröna ögon förut och därför blev alldeles fascinerad. Med andra ord - han var bra full. Vi drog barfota bort till Brotsabokyrkan vid tio för att se Somehow eftersom jag lovat William och de var riktigt bra! Soundet kändes bättre live än annars och publiken tycktes hålla med mig.

Efteråt sprang vi snabbt förbi lägenheten och drog på mig skor och sedan fortsatte kvällen i samma tempo och anda.
Träffade nån österrikare med. Vet inte riktigt varför men det var roligt iallafall!
Tyvärr hade jag för roligt under kvällen för att ta kort på allt och alla. Men en del blev det och de dyker upp på facebook någon gång imorgon. Nu är jag för slö för att syssla med sånt.

För övrigt ska nog vissa människor rannsaka sig själva och fundera på sitt beteende. Falsk inställsamhet och fjäsk kommer man inte långt med. Jag ser rakt igenom det, och fylls bara av negativ energi av det hela.
Det är väl lättare att bara leva ärligt och vara sig själv?

Förresten så uppskattas det inte heller att ett fyllo står och ringer på dörren mitt i natten, och står där i en evighet och bangar.
Raring, lärde du dig inte sist du betedde dig så att jag inte direkt uppskattar det?

Imorgon är det måndag. Jag önskar jag kunde gå till jobbet då. Apropå jobb så träffade jag många gamla arbetskamrater på festivalen. Vissa håller på som de alltid gör på fyllan, andra var svettigare än vanligt. Det var verkligen kul och just då kände jag ett sting av saknad.
Men snart har jag ett nytt jobb att gå till! Jag ska bara få ett först!

Idag har det verkligen varit en jättejobbig dag.
Det är inte så lätt som det kan framstå att vara arbetslös, när man blir ratad på jobb man söker och man aldrig kan slappna av för att man oroar sig för framtiden.
Idag var jag uppe vid åtta och började fixa med ansökningar nästan på en gång, men har problem med mitt officepaket så var tvungen att installera om det, men av någon anledning funkade det inte att avinstallera det gamla (och ja, jag vet hur man gör, hade dessutom support av min bror som är datatekniker) så jag kunde inte använda det sen.

Medan jag håller på och försöker lösa allt krångel får jag post där bland annat ett brev från akassan säger att jag behöver komplettera arbetsgivarintyget. Det saknas alltså grejer på det IGEN!
Så nu kommer det ta ännu längre tid innan jag får pengar!
Jag gick till ITAB och lämnade det till personalansvarige, pratade lite med Björn och några andra och sedan gick jag hem och fortsatte mina försök att komma överens med datorn.

Såsmåningom löste jag det hela med en kompromiss, och ska fixa det ordentligt med en formatering när jag har möjlighet att åka till Boris och få hjälp. Efter det kände jag att jag kunde slappna av lite, jag hade löst allt, sen skulle jag bara fixa ansökningarna med.
Jag tog en paus och bakade för att rensa tankarna, och för att muntra upp mig lite. Jag kände att jag behövde energi, för det var så mycket som varit jobbigt fram tills dess.
När jag bakat sätter jag mig med ansökningarna drar fram några papper som jag inte kollat på på ett tag och upptäcker ännu en jättejobbig akasserelaterad grej. Jag skulle ha lämnat in en lapp på Arbetsförmedlingen innan klockan fyra idag tydligen men min handläggare hade sagt till mig att det var en sak som jag kunde nonchalera så det gjorde jag tills jag läste noggrannare vad det var som stod.
Det där läste jag tre minuter i fyra. Jag får panik, ringer Björn som skjutsar mig till arbetsförmedlingen samtidigt som jag försöker få tag på min handläggare, men får inte tag på honom. Till slut tar en snäll dam hand om lappen och jag kan bara hoppas att det räcker. Annars blir jag avstängd från akassan.
Jag vill ha en ny handläggare nu, han ljög för mig och det höll på att kosta mig jättemycket. Det var nog inte med flit men han har uppenbarligen inte så bra koll. Jag vill ha en handläggare med koll!

Det var bara för mycket idag. För mycket som krånglade, för mycket att få panik och ångest över när man redan har annat som trycker ner en. På vägen hem gick jag förbi systemet och sen skjutsades jag hem av en person som gav mig oväntat fint stöd. Det betydde jättemycket att se den goda sidan, att just den personen kramade om en och uttalade orden att allt kommer lösa sig till slut.

Ibland behöver man verkligen en sån bamsekram, såna ord och en öm puss i pannan för att det ska kännas lite bättre.
Och ibland måste man bara våga låta sig gråta när man inte har det bra.
Man kan inte alltid vara stark.

Mammi kom förbi senare under kvällen för att muntra upp mig. Vi åt sallad och därefter jordgubbar men jag hade inte så mycket aptit. Jag njöt mest utav sällskapet.
Och en sak är säker. Jag har verkligen tur att just jag fick den finaste mamma som finns. För utan mammi hade jag inte varit någonting. Varje gång jag hör nedanstående låt så tänker jag på mammi ♥

Jag är trött nu. Men vill ändå inte gå och lägga mig.
Det är så omotiverat att gå och lägga sig när man vet att man inte måste stiga upp.
Men imorgon har jag faktiskt en hel del att göra.. grejen är den att lägger jag mig 11 så är jag uppe vid 8 iallafall.

Jag och John sitter och skriver med varann över internet (vad bra det är att internet finns förresten!). Det var verkligen roligt att träffa honom på metaltown, och det väcker lite minnen och sådär. Innan metaltown hade vi inte träffats på ett och ett halvt år! Hans syster hade visst lite bilder på facebook från den kvällen! Goda minnen.
Ett av minnena är hur jag brukade sjunga "Heidi Dao och Lille John går igenom skogen, har så skojigt med varann i glada vänners lag"! Jag hittade den på youtube, men helt ärligt så är den mycket roligare på holländska!

Kvällens övertrötthetsfnitter! Oh, yes!

(för övrigt kan vi inte riktigt komma på vad vi sysslade med på nedersta bilden, var ju som sagt ett tag sen. Kom dock fram till att det ser ut som "Naw puttenutt lille Heidi dao" eller nåt)

Jag började dagen med en lång powerwalk och kan bara konstatera att mina fötter inte är lika förtjusta i det hela som jag. Jag har fått skavsår.

Bortsett från skavsåren var det riktigt härligt.
Efter en riktigt kall dusch betalade jag mina räkningar och åt frukost. Har pratat en stund i telefon med Sophia, och nu ska jag göra mig iordning för att tåga iväg till Falköping och hämta Kevin på dagis. Skulle egentligen inte hämta honom förrän klockan sju, men lille brorsonen har fått ögoninflammation så jag får ta första bästa tåg som går.
Idag är jag tillfreds med det mesta. Det enda som är bittert just nu är de två timmarna jag ska spendera på ett äckligt svettigt tåg. De där vättertågen borde investera i en AC. Seriöst!

För övrigt saknar jag regnet. Hade gärna fått regna ett par dagar innan helgen, men vädergudarna brukar inte stå på min sida så jag antar att vi kommer grillas hela veckan ut.
Nåväl, när äntligen regnet kommer ska jag välkomna det med dans!

Jag är så trött på mina fula grannar! De har sån taskig attityd!
Jag ska väl inte klaga, knarkargänget som stal grejer bor ju inte kvar. De kanske åkte in i finkan eller nåt.
Men jag vill verkligen flytta nu. Men vart?
Vad har jag i Nässjö o göra egentligen?

Mina grannar har förstört en bra dag, för jag hade en bra dag!
Vaknade med ömma fötter efter min powerwalk igårkväll, tvättade o städade, sökte lite jobb, rände runt lite på stan med Ida och gick därefter till gymmet. Tränade hårt, duschade länge och kom hem och åt lite.
Jag var nöjd med min dag, jag var glad och avslappnad.
Men när man har jobbiga grannar så sabbas mycket av den goda stämningen.
Hur ska jag göra för att bli munter igen?
Orka sitta och vara irriterad på andra! Det är ju bara slöseri med energi!

Jag ska ringa mammi. Hon gör mig alltid glad!
Morsgris? Jag?

Beroendeframkallande ljuva toner ♥

En midsommarhelg har passerat solig, lyckad och härlig!
Midsommaraftonen började med lunch borta vid stolmakaregatan, Zabina hade gjort jättefint med blommor annat fint och fixat snapsvisehäften till oss alla! Hon är så bra och skål för det!
Det blev en del (kanske lite väl många) snapsar och några midsommaröl och många skratt!
På kvällen tog vi oss bort till Eriks föräldrars hus för poolparty,  där vi grillade och mös i solen.
Jag skippade det där med att doppa mig i poolen (torrboll I know!)
Det kapitlet av kvällen överlämnade jag till andra.

Igår åkte jag hem till Vrigstad och grillade hos mammi med Gittan och makarna Blom! Det var jättetrevligt och framförallt gott med den goda maten och den goda drycken!
Därefter tog jag mig bort till Annika och mös i hennes soffa! Det var så kul att träffa henne igen, vi träffas så sällan och jag har verkligen saknat henne och barnen! Jag hatar att träffa barnen så sällan, de växer ju så fort!
Jag frågade Max om han inte kunde bli bebis igen men han ville inte. Men jag saknar de tiderna då barnen fortfarande var sådär små, och jag träffade dem nästan varje dag!
Tiden går så fort, jag hinner inte med!
Senare på kvällen såg jag, Annika och Jonas på The Ring. Ingen film för en lättskrämd flicka som jag som dessutom skulle traska hem till mammi bland skog och mörker efter filmen. Inte är det lätt att vara sansad heller när Jonas skrämmer mig just som det är som läskigast! Aaaaah!!
Men sen följde både Jonas och Annika mig hem så jag överlevde natten. Även om promenaden också blev lite skräckfylld.

Idag gick jag o mammi runt i massa antikvitetsbutiker i Vrigstad ( det finns fem stycken, om inte ännu fler) och i en butik fyndade jag några gamla böcker. De var inte så gamla, bara 100 år men de är från just den tidsepoken som jag älskar bland böcker. Jag ville köpa allihop som jag såg men har ju inte råd med hur mycket böcker som helst, och dessutom ingen plats för dem. Så jag köpte bara fyra böcker med alla "Shakespears dramatiska arbeten".
I samma butik som jag fann böckerna fann jag också en möbel som fångade mitt hjärta. En fästmanssoffa! Jag har aldrig sett en sådan innan och jag föll för den direkt, men den kostar 7500 och jag är ju inte direkt rik just nu. Men en dag ska jag ha en sån, gärna den. Den var så fin! Hela designen var så härlig, sättet man sitter på i en sådan. Man sitter liksom snett mittemot varann trots att det är en o samma möbel. Den var snygg och stilren också, klädd i ett vanligt fint svart tyg. Jag vill ha den! JAG VILL!!

Nåväl. Drömma kan man ju alltid göra.

Midsommarfrukost! Åh så gott med jordgubbar!

Nu mumsar jag i mig min frukost, ska strax ta en härlig dusch och sedan göra mig iordning och lite fin.
Det är molnigt idag, såklart. Som alltid på midsommar. Man hade ju kunnat tro att det skulle bli lika fint väder som igår, men icke!
Men jag klagar inte, jag tycker det är härligt med moln.

Glad midsommar och skål! Må värmen och glädjen vara med er!

Dygnet onsdag-torsdag spenderades i Falköping hos storebror och brorson!
Jag och Kevin var ute på äventyr uppe på Mösseberg i falköping.
Det är ett högt berg med en lek/djurpark på toppen.
Där fanns getter, svin, hjortar, påfåglar och en del andra djur.
Jag och Kevin kollade på alla djur, gungade ikapp och njöt av solen tillsammans.
Nephew-Aunt-qualitytime!
Vi hade jätteroligt ihop, framförallt kanske för att jag flummade ganska mycket, Kevin tyckte det var väldigt roligt med en flummig och busig faster.
Ska bli roligt att komma upp och vara barnvakt igen nästa vecka!
Jag älskar min favoritbrorson!

Idag har jag sopat och skurat balkongen ordentligt, för att göra den fräschare och för att få bort alla spindlar.
Så nu kan jag och mina katter njuta extra mycket av balkongen, det enda som saknas just nu är lite blommor på balkongen. Jag har inte råd att köpa blommor just nu så får se hur det blir med det.




Idag fick jag hem en klänning jag beställt inför midsommar med. Det var en fantastisk skapelse, lika vacker som blommig och jag är störtförälskad i den! Jag har bara ett litet problem med klänningen.
Den sitter perfekt på överkroppen, men vägrar ta sig ner över höfterna.
Den är inte sydd för kvinnor med så kurvig figur som jag.
Den är slutsåld i större storlek och om jag beställde större än small skulle det bara bli pösigt över magen.
Så nu överväger jag att behålla den och sy om den.
Det bästa är väl egentligen att bara skicka tillbaka den, kärlek kommer och kärlek går... Men jag vill inte skicka tillbaka den!

Vart får man tag på nån som är riktigt bra på att sy ut klänningar?

När jag vaknade så öppnade jag balkongdörren lite på glänt. Det hann knappt gå fem minuter innan det var en geting i mitt bo som förvirrat surrade omkring i jakt på friheten! Mina katter blev helt vilda eftersom de bägge två ville fånga den och de sprang och hoppade efter den!
Livrädd för att de skulle få tag på den, och för att de skulle bli stuckna av den onda varelsen, slet jag åt mig en tidning och med skakiga ben jagade jag runt den i mitt vardagsrum samtidigt som jag förskräckt hoppade undan varje gång den kom för nära!
Så där rände vi runt, en yrvaken jag, en leksugen grå och en busig brun i jakt på den lilla getingen, ända tills jag fick fullträff.

"Pang! Du död!"

Om mitt liv hade varit som Truman Show, att det filmas, så hade nog många människor fått sig ett gott skratt av den där uppvisningen!

Ikväll har jag varit rastlös. Efter att jag gjort allt jag skulle göra gick jag en härlig powerwalk för att skänka mitt sinne lugn. Jag gick längs västra vägen och sen upp till Ida, hämtade Honey och gick med henne en sväng, lämnade tillbaka henne och fortsatte min powerwalk hem. Väl hemma var jag svettig och dann så det blev en dusch och sedan soffhäng med dator i famn.
Att vara arbetslös sätter sina spår i mig, jag klarar inte av att göra ingenting. Ändå har jag massor att göra känns det som men jag har för mycket tid att göra det på. Lite knäppt det där, men att vara arbetslös är ett konstigt skede i tillvaron.

Imorgon ska jag vara barnvakt iallafall så då kommer jag önska att jag hade en lugn stund antar jag. Likaså på torsdag.

Jag längtar till fredag.
Midsommarafton, vänner, god mat och lite haderajan. Poolparty vankas det med.
Ja, jag längtar verkligen till fredag.

Apropå ett tidigare inlägg om min bror så tror jag han tycker om mig.
Han kallar mig ofta för tjockis, min feta röv är alltid i vägen, jag blev bortbytt på bb, jag är en heffaklump... Ja ni vet, såna saker bröder säger till sina systrar ibland.

Konversationsexempel:

1.
Sabina: jag är inte den som är den
Jag: När jag blir stor ska jag bli den som är den!
Boris: När du blir stor kommer du bli den som är det.

2. (Dagen efter jag hade haft korsetten lite väl hårt snörad)
Jag: shit, jag har fått skavsår på höfterna.
Boris: Du får väl be dem fixa bredare dörrar då.

Jag tror min bror tycker om mig. Jag är ju ungefär lika snäll mot honom, och nog älskar jag honom allt!

Jag tycker inte om när...

• folk alltid sätter tre eller fler punkter efter allt de skriver. Ibland passar det in med tre punkter... Men många sätter det där det inte passar, det framstår så tråkigt då. Detta förekommer ofta i statusrader på facebook och i sms. Ikväll blir det öl med vänner... Nu har jag varit ute o plockat fina blommor... Har haft en fin dag med mycket sol... Det jag hatar mest av dessa är de med fler än tre punkter. Absolut värst är det när man råkar ut för någon som alltid skriver med flera punkter efter allt i ett sms. Det känns som att personen ifråga är deprimerad eller otroligt uttråkad...........
• folk använder flera uttropstecken!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Gränsen går vid tre. Mer än så accepterar jag inte. Jag hade en bekant på facebook som alltid hade ungefär 15 uttropstecken efter varje statusrad, han blev borttagen från min vänlista till slut.
• folk inte använder skiljetecken eller punkter överhuvudtaget det blir bara jobbigt att läsa saker då jag förstår inte varför folk ska skriva utan skiljetecken eller punkt är de för lata för att använda sig av det eller man vet ju ibland inte om saker är menat i en fråga eller vanlig mening
• folk inte låter mig tala till punkt.
• jag får punktering.
• någon punkterar mina drömmar och fantasier.
• någon sätter punkt för allt det roliga.
• folk skriver tråkiga punktlistor som den här.

Idag var jag helt ensam på gymet. Det var inte särskilt motiverande att träna när man var där själv, så träningen blev inte så hård som den brukar, men jag höll igång rätt bra ändå.
Den bästa träningen är ju den som blir av som Adam Alsing brukar säga. Känns dock inte som att hans råd när det gäller träning är nåt man ska följa. Han ser ju inte så... Fit ut.

Efter träningen gick jag hem till fru Nordqvist och mös lite, åt lite och smakade på hennes delikata hembakta kaka.
Ikväll ska jag dra mig bort till andra sidan stan igen, Jag och Ida ska till Zabina och planera midsommar lite.
Jag hade lite ångest över midsommar för alla tycks vilja åka någonstans, men det kostar bara pengar och jag hade ingen större lust att fara iväg eftersom jag är borta ganska mycket ändå. Men som tur är så är jag inte ensam om att trivas med att fira midsommar på hemmaplan! Det kommer bli en mycket bra midsommar iår, det är jag säker på!