Jag har fått jobb igen. Anställd på Montico men ska gå uthyrd till ITAB.
Been there done that!
Jag tackade såklart ja, och börjar inte jobba förrän vecka 32 så jag ska söka annat under tiden utifall något bättre dyker upp.
Det är ju på sätt o vis kul att komma tillbaka till ITAB det är en del som man saknat därifrån. Men samtidigt en del man inte saknat.
Det känns lite konstigt det där att man har jobbat där så länge och hela tiden fått löften om att det kommer komma en fast anställning, de vill ha kvar mig och sedan så blev man sparkad.
Nu vill de ha tillbaka mig men vill inte ha mig anställd på företaget, så de hyr in mig istället. Kanske kan det leda till en ITABanställning senare men vågar man tro på det nu?
De vill ha kakan och äta den, de säger att de vill ha mig på företaget men säger hela tiden att det inte går. Om omständigheterna hade varit annorlunda hade jag helt klart varit förstahandsvalet.
Löften hit, löften dit som sedan bryts med ett resultat av att jag blir besviken.
Hmm... Det där påminner mig om en sorts relation jag hade en gång...

Nåja, jag har ett jobb, ett jobb som jag vet hur det går till, något som jag är riktigt bra på och som ger mig en bra lön.
Så jag är nöjd ändå.
Vi får ju se hur länge det håller den här gången.

Min Akassa har för övrigt fortfarande inte kommit. Jag har försökt ringa och kolla hur det går med det där men kommer inte fram för att det är för många som ringer.
Akassan borde kanske överväga att ha mer än två timmars telefontid om dagen?
Det börjar bli riktigt tight i plånboken nu.

Kanske borde jag gå ut på bakgården och elda upp 100.000 kronor för att visa hur jobbigt jag har det? För det är ju så effektivt och smart har jag hört.