Jag gick och lade mig för natten och skulle sova när jag plötsligt kände en osmaklig odör.
Det luktade kattbajs!
Jag gick upp för att kolla kattlådan men det luktade inte i badrummet så jag gick in i sovrummet igen och möttes då återigen av lukten. Jag kollade runt på golvet med en bit papper i hand efter det otänkbara - kanske hade katterna bajsat på golvet? Men sånt gör dem aldrig!

Till slut noterar jag Fredman som ligger under fåtöljen.
Han låg där som att han skämdes, han brukar aldrig ligga där. Han brukar alltid vara hos mig i sängen vid läggdags!
Jag drar fram honom och upptäcker att han har ett enormt kånkelbär! Jag förstår inte hur han kan ha ett som har så kort päls men han hade tydligen lyckats ändå.
Jag tog min pappersbit och drog bort kånkelbäret, men när jag gjorde det kom det såklart med lite päls och det gjorde så ont på Fredman att han attackerade mig i självförsvar, men då attackerades Fredman av Movitz!
Förmodligen försökte Movitz bara försvara mig eller nåt, men det blev en rejäl catfight!
Jag spolade ner bajset och letade sedan efter Fredman. Han hade gömt sig under bordet i vardagsrummet. Jag försökt locka fram honom men han vägrade komma fram.
Jag såg rakt i ögonen på honom och det såg verkligen ut som att han grät! Han såg så sorgsen ut och han tyckte ju säkert att vi var jättedumma, men jag försökte ju bara hjälpa honom. Att Movitz började slåss med honom var totalt onödigt och det försökte jag göra klart för Movitz med.
Men Fredman vägrade komma fram och moloket insåg jag att det var bäst att låta honom vara. Rädd för att han aldrig skulle förlåta mig gick jag och lade mig och skickade ett sms till mammi där jag förklarade vad som hänt och skrev bland annat med en smula humor inblandat: "Han är jätteledsen på mig och vill inte förlåta mig. Nu vägrar han komma och lägga sig bredvid mig som han brukar. Jag vill inte somna utan att vi har blivit sams igen ju!"

Haha, som om han vore något helt annat än en katt, haha!


Jag hade verkligen dåligt samvete för att ha orsakat att han blivit så ledsen men försökte sova ändå. Till slut kom Fredman iallafall och hoppade upp, nosade mig lite i ansiktet och lade sig sedan som en boll bredvid huvudkudden. Jag gav honom en liten puss på huvudet, klappade om honom och somnade sedan gott med bägge mina katter i sängen.

Och sedan sov vi gott i cirka sex timmar.