Idag har det verkligen varit en jättejobbig dag.
Det är inte så lätt som det kan framstå att vara arbetslös, när man blir ratad på jobb man söker och man aldrig kan slappna av för att man oroar sig för framtiden.
Idag var jag uppe vid åtta och började fixa med ansökningar nästan på en gång, men har problem med mitt officepaket så var tvungen att installera om det, men av någon anledning funkade det inte att avinstallera det gamla (och ja, jag vet hur man gör, hade dessutom support av min bror som är datatekniker) så jag kunde inte använda det sen.

Medan jag håller på och försöker lösa allt krångel får jag post där bland annat ett brev från akassan säger att jag behöver komplettera arbetsgivarintyget. Det saknas alltså grejer på det IGEN!
Så nu kommer det ta ännu längre tid innan jag får pengar!
Jag gick till ITAB och lämnade det till personalansvarige, pratade lite med Björn och några andra och sedan gick jag hem och fortsatte mina försök att komma överens med datorn.

Såsmåningom löste jag det hela med en kompromiss, och ska fixa det ordentligt med en formatering när jag har möjlighet att åka till Boris och få hjälp. Efter det kände jag att jag kunde slappna av lite, jag hade löst allt, sen skulle jag bara fixa ansökningarna med.
Jag tog en paus och bakade för att rensa tankarna, och för att muntra upp mig lite. Jag kände att jag behövde energi, för det var så mycket som varit jobbigt fram tills dess.
När jag bakat sätter jag mig med ansökningarna drar fram några papper som jag inte kollat på på ett tag och upptäcker ännu en jättejobbig akasserelaterad grej. Jag skulle ha lämnat in en lapp på Arbetsförmedlingen innan klockan fyra idag tydligen men min handläggare hade sagt till mig att det var en sak som jag kunde nonchalera så det gjorde jag tills jag läste noggrannare vad det var som stod.
Det där läste jag tre minuter i fyra. Jag får panik, ringer Björn som skjutsar mig till arbetsförmedlingen samtidigt som jag försöker få tag på min handläggare, men får inte tag på honom. Till slut tar en snäll dam hand om lappen och jag kan bara hoppas att det räcker. Annars blir jag avstängd från akassan.
Jag vill ha en ny handläggare nu, han ljög för mig och det höll på att kosta mig jättemycket. Det var nog inte med flit men han har uppenbarligen inte så bra koll. Jag vill ha en handläggare med koll!

Det var bara för mycket idag. För mycket som krånglade, för mycket att få panik och ångest över när man redan har annat som trycker ner en. På vägen hem gick jag förbi systemet och sen skjutsades jag hem av en person som gav mig oväntat fint stöd. Det betydde jättemycket att se den goda sidan, att just den personen kramade om en och uttalade orden att allt kommer lösa sig till slut.

Ibland behöver man verkligen en sån bamsekram, såna ord och en öm puss i pannan för att det ska kännas lite bättre.
Och ibland måste man bara våga låta sig gråta när man inte har det bra.
Man kan inte alltid vara stark.

Mammi kom förbi senare under kvällen för att muntra upp mig. Vi åt sallad och därefter jordgubbar men jag hade inte så mycket aptit. Jag njöt mest utav sällskapet.
Och en sak är säker. Jag har verkligen tur att just jag fick den finaste mamma som finns. För utan mammi hade jag inte varit någonting. Varje gång jag hör nedanstående låt så tänker jag på mammi ♥