En sak som jag inte riktigt begriper är hur folk vaknar upp med vad de kallar djup ångest efter valvakan igår.
Hur de går runt och skäms och påstår sig må riktigt psykiskt dåligt av att SD är med i riksdagen. (och dessa är svenska svenssons)
Hur personligt kan man ta det?
Visst, jag tycker också att det är illa, det är klart man förfasar sig över det!
Men inte får jag djup ångest! Men kanske får man det om man inte tidigare i livet haft något som skapat djup ångest och därmed lättare får det.
Det är illa att de är med i riksdagen men de kommer bli motarbetade från alla andra politiker. Man får helt enkelt svälja nöten trots att den är hård och äcklig och gör en hård i magen.
Vi lever i en demokrati och alla har fått göra sin röst hörd.
Sen kan jag verkligen inte förstå att folk är så korkade att de röstar på ett parti som Sverigedemokraterna.
Vi får helt enkelt försöka göra det bästa utav situationen och hoppas att dem inte får påverka alltför mycket.
Det jag oroar mig mest för är att de ska fortsätta växa till nästa val. Men så illa kan det väl ändå inte bli?

Konstigt är det ändå att ALLA tycks avsky Sverigedemokraterna. Hur lyckades de hamna där om ingen tycker om dem?
Vart har det blivit fel?