En vän sade en gång till mig att det kommer bli bättre. Bara vänta, så ska du se.
Jag trodde honom såklart inte då, men med tanken att det iallafall inte kunde bli värre, gjorde jag det jag var tvungen till att göra och kämpade och väntade och nu kan jag konstatera att han hade rätt.
Det har blivit bättre. Inte nog med att det är så mycket bättre, det fortsätter åt det hållet!

På fredag är det fest med jobbet!
Jag undrar vart det kommer sluta, hur det kommer gå och vem som kommer dansa på bordet denna gången!
En sak är jag iallafall säker på; det kommer bli så in i helvetes jävla kul!

Jag har lagt märke till att jag svär mycket mer när jag jobbar förresten. Jag måste minska på det. Det är som om svordomarna kommer hand i hand med anställningen. När något går åt helvete på jobbet brukar jag högljutt och aggressivt dra hemska ramsor som ibland kan få mig att skämmas lite eftersom Mikael, min medarbetare är väldigt religiös.
Varför är det så att man alltid skäms lite när man svär i närheten av de religiösa?
Mikael säger att den dära "Gud" älskar mig lika mycket ändå.
Han säger att Gud älskar alla människor, han tycker om alla men han tycker inte om allt folk gör.
Jag frågade Mikael om Gud älskade Hitler. Jag fick inget direkt svar på det. "Njo, han tyckte nog väldigt synd om Hitler.."
Att tycka om och tycka synd om är inte samma sak enligt mig.

Jag tycker tillexempel synd om idioterna som släppte ut massa minkar från en minkfarm i Skillingaryd eftersom deras mamma måtte slagit med ett basebollträ på skallen på dem när de var små, eftersom de har max 3 i IQ. Men jag tycker verkligen inte om dem.
Stackars minkar.

Men vad vet jag, Gud kanske har en annan syn på saken.
Hans vägar äro som sagt outgrundliga.