Eftersom jag börjat bli lätt uttråkad av att sitta hemma och glo så gjorde jag det alla sjuklingar till slut gör. Jag for hem till mamma.
Jag har konstaterat att jag är rätt dum. Jag vet, ingen större nyhet, men jag insåg idag hur dum jag faktiskt är. Både i torsdags och igår rörde jag mig på tok för mycket för jag kände mig faktiskt rätt okej.
Det får jag sota för idag.

I mammas lilla kök med mammas lilla dator sitter jag och surplar kaffe medan mammi fixar och donar. Så fort hon är klar ska vi fara till Nässjö, först för att visa min nya lägenhet för henne och sedan ska jag byta om inför kvällen.
Man skulle kunna tro att jag är en sån som lär av sina misstag och håller sig hemma i soffan när det så tydligt är korkat att göra annat. Men en middag i Jönköping med nära och kära är ju inte så farligt. Man sitter ju bara och äter. Kanske skrattar jag för mycket, men jag tänker försöka ta det lugnt.
Fast jag är ju uppenbarligen ganska dålig på det.

Jag har för övrigt fått en fantastisk present av min mamma! Sådär apropå klockor och ur liksom.
Ett golvur som har gått i släkten ett tag, men jag vet inte hur länge, ej heller vart det kommer ifrån. Vet bara att min mormors mormor har haft det för det var med i bakgrunden på en gammal bild på henne. Men en dag ska jag ta reda på det! Jag är iallafall glad över uret, trots att jag inte kommer ha det igång för det dongar nog för högt när man bor i lägenhet.
På bilden syns det nog att det är urgammalt. Ja, skämten om ur har haglat från alla möjliga håll det senaste dygnet och det känns som att det fortsätter för trots allt så är linjen mellan dålig humor och bra humor hårfin.