Jag är 24 år. Jag är minsann inte gammal. Kanske inte jättefärsk men tant är jag då inte!
Ändå känner jag mig som en 80åring.
Idag mår jag bättre än igår men överansträngde mig under eftermiddagen så jag fick sådär jätteont i bröstet en stund. Det är fruktansvärt obehagligt, det där. Speciellt när det gör ondare av tunga andetag.
Nu under kvällen har jag haft en mer konstant smärta men det har inte gjort sådär jätteont så det är inte så farligt. Stundvis blir det dock jobbigare, så jag ska snart lägga mig.
Jag har märkt att jag mår sämre på kvällarna.

Jag blir flåsig av småsaker och håller mig för bröstet varje gång det nyper till. Inte ens en pratstund i telefon går obemärkt förbi, det slutar med att jag flåsar den andra i örat efter en stund och sedan måste lägga på för att det blir för jobbigt.

Nu vet jag varför morfar aldrig pratar i telefon mer än ett par minuter. När man pratar med honom blir man glad om samtalet varar i fem minuter för det betyder att han är pigg den dagen.
Han har ju knappt nån lungkapacitet kvar, stackarn.

Dagen har iallafall flutit på ganska bra, Marcus kom förbi med lite filmer, mest typiska pojkfilmer men det fanns iallalfall nåt nytt att titta på. Det gillas! Jag har under kvällen valt att tittat på tv istället, det gör jag aldrig nuförtiden. Jag tittar bara på serier som jag laddar ner eller på filmer. Därför blev jag lika irriterad, både på mig själv och på tvn varje gång jag försökte pausa för att svara telefon eller liknande och det inte gick.

När jag blir stor ska jag ha en sån där tvbox som man kan pausa. Vilken lyx! Ännu lyxigare kommer det kännas när jag då också har mer än bara 1an 2an och 4an! My god!