Jag vaknade mitt i natten och log igenkännande över det som så välbekant hade väckt mig ur min sömn.
Jag somnade snabbt om och när jag vaknade imorse var det där igen, nu mera ihållande och konstant.
Porlandet och knastret det gav ifrån sig lade sig som siden i öronen och jag valde att ligga kvar och bara njuta en stund.
När jag slutligen drog upp persiennerna måste jag erkänna att jag var glad över att vara hemma idag.
Jag såg upp på den gråa himmelen, lät blicken följa en droppe som rann nerför fönsterrutan och hann för en sekund förfasas över risken att höstlöven skulle bli tunga av regnet och falla fortare.
Faller gör de ändå i sinom tid, tänkte jag och lade mig till rätta i sängen igen för att ligga där och titta ut på vindarnas lekar.
I höstregn är det verkligen soffliggarläge och jag tänker försöka njuta av det så mycket jag bara kan!