Jag har på bara fem minuter gjort två riktigt jobbiga upptäckter.
Jag visste att jag inte hade någon alvedon eller ipren kvar i mitt lilla medicinskåp men jag bär ju alltid med mig en pillerkarta i väskan som är till för nödfall.
Med ett hopp om att få i mig ett vitt piller som skulle kunna lura mig att jag mår bra började jag så rota i väskan.
Där var dock ingen karta någonstans och plötsligt så minns jag; -det var någon på festen i fredags som hade huvudvärk och istället för att ge personen ifråga ett par tabletter så räckte jag personen hela kartan. Jag minns inte vem det var.
Jag är alltså pillerlös.
Nåväl tänker jag, "jag får hoppas att jag somnar snabbt ändå" och traskar in i mitt sovrum för att förbereda för att lägga mig i sängen med min dator den sista kvarten innan jag somnar.
Sovrumsgolvet var då täckt med blomjord. Okej, inte täckt men det låg mycket blomjord på golvet. På sängen låg Movitz och Fredman med oskyldiga, busigt lysande ögon som sade "snälla bli inte arg". Hur kan ögon vara oskyldiga och busigt lysande på samma gång?
Jag kunde ju inte dammsuga upp det, klockan är ett på natten och även om grannarna gillar att störa mig när jag sover så gillar jag inte att störa dem.
Så jag fick snällt sopa upp. Imorgon får jag dammsuga och moppa igen (gjorde det imorse).

Det är tur för mina katter att de är så fruktansvärt fina. Annars hade jag kunnat bli lite bitter på dem.