Imorse när jag vaknade så mådde jag rätt okej. Kanske inte riktigt så bra som jag försökte inbilla mig men klart mycket bättre än igår.
Jag bestämde mig då för att faktiskt satsa på fest ikväll.
Jag hade tänkt ta det lugnt och inte dricka så mycket men ändå komma bort till Eriks fest. Jag ville verkligen!

Efter ett par telefonsamtal med både min mamma och min bror har jag blivit övertalad att sitta hemma.
Bägge två tror att jag har fått hjärtsäcksinflammation och ja, jag har med börjat tro det.
Jag klarade knappt av att diska innan, fick göra flera pauser för att jag fick ont i vänstersidan av bröstkorgen, hjärtklappning och andnöd.
Samma sak skedde när jag dammsög, när jag duschade och när jag fixade håret för kvällen. Inte ens håret orkade jag med.
Jag har kollat upp på internet och det visar sig att jag har alla symptom och jag slås nu av tanken att min "förkylning" förmodligen har varit en inflammation hela tiden.
Så jag vågar ärligt talat inte gå på någon fest, dessutom tror jag inte att jag skulle orka gå hela vägen till Erik ändå.

Jag känner mig instängd i min lägenhet, min karantän, mitt fängelse.
Fortfarande cirkulerar tankar i skallen; "kanske ska jag gå bort på festen ändå.."
Det finns ju faktiskt taxi.

Men jag vet inte. Helt klart inser jag var som är rätt och förnuftigt i det här fallet och det är att lyssna på min bror, som själv haft hjärtsäcksinflammation, och sitta hemma.

Men helt ärligt; jag är sällan särskilt förnuftig.

Dock säger jag alltid att man ska följa sitt hjärta och även om det inte är riktigt på det här sättet jag menat det så får jag nog hålla mig till det.
Tråkigt.