Första november är snart över och det gillas för just första november gillar jag inte.
Men sen är man inne i november, sista höstmånaden. Det deifinitiva och oundvikliga mörkret faller på och nu när man ställt om klockan så är det mörkt redan klockan fem på eftermiddagen.
Jag hör nog till den grupp av människor som gillar mörkret. Jag tycker det är mysigt när det är mörkt på eftermiddagen, på något sätt är mörkret inte lika farligt då som på natten. Kanske för att det är så mycket liv och rörelse på eftermiddagen.

När vintern senast började gå över till vår var jag nog den enda som letade efter bromsklossarna och nästan med panik försökte finna ett sätt för vintern att hålla sig kvar. Jag gillade snön, jag gillade mörkret och jag gillade kylan. Det passade mig väldigt bra då och jag inser att det passar mig väldigt bra nu.
Jag är en sann hösttjej ända ut i fingerspetsarna och även om November inte är lika vackert som September eller Oktober så är det alldeles okej.
Det enda jag ogillar just nu är att tiden tycks gå alldeles för fort så snart är det sån där äcklig sommar igen.
Bonnabränna, bleka lår, småkryp, myggor och svett.
Allvarligt talat, sommar? Varför älskar alla sommar?

Jag tror nog att jag i maj månad år 2011 kommer sitta någonstans och njuta av värmen som är på väg och därmed hylla denna årstid, fylld av blommor, festivaler och kalla öl runt grillen.
Men det finns nåt jag gillar ännu mer och det är vänner, tekoppar och tända ljus i höstmörkret.

Första november är snart över. Trots att jag inte gillar just första november så tycker jag att det är helt okej att det är november.