A good man, a good lie?

Ikväll vankades det några vinglas hos Peter. Han odlar mustach och passar i det fruktansvärt bra. Det är nåt särskilt med mig o män med ansiktsbehåring...
Nåväl, vi blev en grupp på fyra personer, efter ett tag tre som hade riktigt trevligt. När vi bara var tre, jag, Peter och Koffe så var det fruktansvärt kul! Jag uppskattar verkligen denna kvällen trots att jag kommer vara bakis imorgon.

På vägen hem passerade jag ett gäng ynglingar i 17årsåldern eller nåt. Inget mer med det, jag brydde mig inte, gick i mina egna tankar, men strax efter jag passerat dem hör jag en av dem ropa: "Knullar damen?" Jag tyckte mest att det var en oförskämd fråga, typiskt tonårspojkar och brydde mig inte mer utan fortsatte gå med händerna djupt nerkörda i fickorna och med nerböjt huvud. "Hallå, jag sa, knullar damen?!" ropade pojken igen och jag hörde hur hans kompisar skrattade glatt och beundransvärt. Jag fortsatte att inte bry mig om pojken men kunde inte låta bli att fundera på vad det är som gör män till sådana djur... Jag är säker på att pojken inte menade allvar i sin fråga, han ville bara vara cool inför sina kompisar, men ändock har jag insett att män, killar, kan vara kapabla till allt så länge de får ett ligg. Jag vet mycket väl att det finns undantag, några av mina bästa vänner är just de undantagen, men jag har också manliga vänner som behandlar tjejer som objekt.
Vad ska man som kvinna behöva göra för att vinna respekt och slippa bli behandlad så? Ibland kan en kvinna bete sig dumt och ligga med en man enbart för att det bara är då som hon  får den uppmärksamhet hon är ute efter hos den specifike mannen, och när hon sen säger ifrån angående sexet inser hon att det för hans del var allt eller inget. Han brydde sig bara om henne så länge han fick ligga.
Det finns så många sådana män och jag kan inte låta bli att undra, finns det någon därute som inte kommer behandla mig som ett objekt?

Finns det män för mig som är som mina manliga "goda" vänner?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0