Det är sen gammalt att jag och Tisdag inte kommer riktigt överens.
Tisdag tråkar ut mig, gör så att tiden går långsamt och lyckas alltid trampa på mina tår.
Idag var en sån dag då jag verkligen inte orkade med Tisdag. Tisdag gick mig på nerverna.
Men efter några timmar släppte det, förmodligen för att jag blev övertrött, något som resulterade i fnitter, dålig humor och att jag skrattade Tisdag rakt i ansiktet!
Se, jag kan även ha bra dagar när Tisdag dyker upp!
Jag tycker ändå att det är bra att jag bara träffar Tisdag en gång i veckan.

Det är skönt att kunna skratta o le så som idag, även när man går igenom jobbiga tider.
Länge leve skrattet, det spontana endorfinet och hoppet om lösningen.