Det är redan helg igen.
Helt plötsligt går veckorna så fort, måste tiden ha så bråttom?
Inte det att jag har något emot att det är helg, verkligen inte, trots att det finns saker med vardagarna som jag gillar med.
Jag älskar helger. Men tiden går bara så satans fort.
Förra helgen var ju fantastisk och jag önskar att varje helg kunde vara lika bra.
Dock kan man inte alltid ha det bra och denna helgen har jag inte planerat något annat än att gå till frisören, bli pank och träna ett par gånger.
Jag är sugen på några glas vin, men vet inte riktigt hur, när och varför jag är sugen.
Det återstår att ta reda på det.

Jag har lovat mig själv att hålla mig till Nässjö i helgen och inte sova borta, eftersom det känns som att jag försummar katterna om jag gör det fler helger på rad.

Jag var på besök hos Ida för lite te och nybakta muffins i tisdags (mumma) och noterade att hon har börjat tjocka till sig. Fint!
Både Ida och Sophia har gått över halva tiden på sina graviditeter nu, och fjärilarna i magen blir alltmer påtagliga.
Spänning, kärlek o förväntan.
Nu insåg jag att det var länge sedan jag träffade Sophia.
Jag måste råda bot på det snart. Innan skrev hon att det snart är ett år sen vi var i Budapest.
Herregud, vad ett år går fort. Allt som hänt har hänt så fort, speciellt de senaste månaderna.
Återigen; måste tiden ha så bråttom?
Nu känner jag att jag vill resa bort igen, men denna gången har jag inte min Sophia att resa med. Hon är den bästa resepartnern man kan ha, hon har sån koll och gillar samma saker som jag.

Jag vill verkligen få resa bort o vara med om nåt spännande och roligt.
Något nytt.

Ser ut som att jag kan vara arbetslös om ett par veckor. Kanske ska man ta sig en resa då?
Den som lever får se.