Man känner sig ganska gammal när man är faster till någon som tagit studenten.
När jag tänker på Anja, så minns jag en liten skitunge med stort leende som gärna retades och busade, framförallt med sin farbror Erik.
Det var aldrig en lugn stund när hon var och hälsade på!



Den lilla flickan, har blivit stor. Jag har inte träffat henne sen pappis begravning för fem år sen och mycket har förändrats hos henne sen dess. Hon har vuxit upp.
Jag läser hennes blogg ibland och kan både förfaras och glädjas åt allt hon är med om, men är väldigt stolt för hon har blivit en riktigt bra tjej.
Hon är smart, hälsosam och har hjärtat på rätta stället. Full av ambitioner och entusiasm har hon nu slungats ut i vuxenvärlden.
Grattis gums!

Jag hoppas jag får träffa henne i sommar.