Det är ju tur att Movitz inte är pain in the ass och väcker mig varje halvtimme hela natten.
Typiskt att han lugnar ner sig o somnar just som jag ska stiga upp.
Och tur att jag inte drömmer så hemska mardrömmar om nätterna som involverar den lilla krabaten, något som resulterar i att jag inte kan låta bli att pyssla om honom varje gång jag vaknar för att jag är lipfärdig över det hemska som hände honom i drömmen och måste visa honom att jag älskar honom.
Tur att man inte är löjlig.
Han hade kanske också mardrömmar. Drömde han samma drömmar som jag så förstår jag om han var på mig hela tiden.

Drömmar kan verkligen vara förjävliga, både de man drömmer om natten och de man drömmer i vaket tillstånd.
Nu är jag vaken, verkligheten slår emot mig med solljuset och det är dags att strutta iväg genom stan.

Godmorgon.