in my chest
Jag har en inre längtan efter en svalkande skön nattspromenad.
Dock har jag sträckt mitt ben så illa att jag tillochmed ibland grimaserar av smärtan. Jag förstår inte hur jag kan vara så känslig över en sträckning, ej heller varför det aldrig går över. Dumma gymet. Jag trodde inte det kunde bli så och med ens föreställer jag mig hur det måste vara för den som så ofta går med den smärtan i benet konstant vare sig hon belastat benet eller inte. Jag kommer egentligen lindrigt undan, om ett par dar är det över, men fram till dess kommer jag känna mig som en liten, haltande och tämligen gnällig tant. Jag vill ha en käpp!
Vidare anledning till att jag avstår promenaden som jag är sugen på är att jag är
Idag fann jag en speciell kista på en antikhandel i Vrigstad. Jag borde inte gå in i de där affärerna.
Kistan hör till en kortegekärra av nåt slag och är rund istället för kantig. Klädd i svart skin och har en alldeles fantastiskt fin nyckel som man öppnar med.
Jag har redan kollat upp hur jag ska kunna byta till mig den. Med hjälp av mammi kommer den nog bli min.
Men jag har bestämt mig för att jag ska sova på saken först. Behöver jag verkligen en kista när jag knappt har råd med mat?
Så typiskt mig att ens fundera över en sån sak.
Det bästa vore ju att glömma kistan.
Nej, det bästa är att hålla sig borta från antikhandlarna så jag inte förälskar mig i ting som jag inte tidigare kännt ett behov av att äga. Jag är duktig på att vara efterklok.
Tur att jag är kräsen och bara vill ha få, stilrena saker som kan passa in i mitt hem.
Av alla de grejer som finns i vrigstad har jag bara funnit den där kistan och en fästmanssoffa som jag brunnit för.
Men så är de ju fantastiska skapelser med.
Nu ska jag nog sova, eller rättare sagt försöka, till tonerna av discobajs från grannens fjortisfest.
Varför har de aldrig bra musiksmak?
Dock har jag sträckt mitt ben så illa att jag tillochmed ibland grimaserar av smärtan. Jag förstår inte hur jag kan vara så känslig över en sträckning, ej heller varför det aldrig går över. Dumma gymet. Jag trodde inte det kunde bli så och med ens föreställer jag mig hur det måste vara för den som så ofta går med den smärtan i benet konstant vare sig hon belastat benet eller inte. Jag kommer egentligen lindrigt undan, om ett par dar är det över, men fram till dess kommer jag känna mig som en liten, haltande och tämligen gnällig tant. Jag vill ha en käpp!
Vidare anledning till att jag avstår promenaden som jag är sugen på är att jag är
- Mörkrädd och ensam
- Egentligen ganska trött efter ett par dygns för lite sömn
- Redan avklädd
- Redan i sängen
- Tråkig
Idag fann jag en speciell kista på en antikhandel i Vrigstad. Jag borde inte gå in i de där affärerna.
Kistan hör till en kortegekärra av nåt slag och är rund istället för kantig. Klädd i svart skin och har en alldeles fantastiskt fin nyckel som man öppnar med.
Jag har redan kollat upp hur jag ska kunna byta till mig den. Med hjälp av mammi kommer den nog bli min.
Men jag har bestämt mig för att jag ska sova på saken först. Behöver jag verkligen en kista när jag knappt har råd med mat?
Så typiskt mig att ens fundera över en sån sak.
Det bästa vore ju att glömma kistan.
Nej, det bästa är att hålla sig borta från antikhandlarna så jag inte förälskar mig i ting som jag inte tidigare kännt ett behov av att äga. Jag är duktig på att vara efterklok.
Tur att jag är kräsen och bara vill ha få, stilrena saker som kan passa in i mitt hem.
Av alla de grejer som finns i vrigstad har jag bara funnit den där kistan och en fästmanssoffa som jag brunnit för.
Men så är de ju fantastiska skapelser med.
Nu ska jag nog sova, eller rättare sagt försöka, till tonerna av discobajs från grannens fjortisfest.
Varför har de aldrig bra musiksmak?
Kommentarer
Trackback
