Jag märkte inte ens att det blev kväll. Dagen har verkligen bara bestått av mys, jag har nyligen sett färdigt en dokumentär jag lånade av mammi om Axel Von Fersen. Inte lärde jag mig så mycket nytt egentligen, jag visste redan allt det Herman Lindqvist snackade om, men reagerade över en byggnad i dokumäntern.
När jag gick med Henke genom stan i onsdags så pekade jag på den byggnaden och frågade vad det var för någon byggnad, men han hade ingen aning trots att han är stockholmare.
Men i just den byggnaden satt Axel fängslad, dock bara en kort stund under hans sista dag i livet innan misshandeln av honom fortsatte.
Jag höll på att skriva att det är fascinerande men kom på att fascinerande inte riktigt är rätt ord i sammanhanget.
Snarare sorgligt.

Jag är trött och lite uttråkad. Jag har inget emot att vara hemma och mysa, det är inte det som tråkar ut mig. Det är det att jag gör det ensam.
Inte har jag gjort någon ansats för att få hit någon att mysa med mig, snarare är det väl så att jag på sätt och vis önskar att det var någon här vare sig jag ville det eller ej.
Svårt att förklara det där.

Nu ska jag läsa en stund, förklara för Fredman att han är grå och sedan försöka somna.
Jag måste försöka vända på dygnet.

Imorgon blir det mysfrukost med vänner. Det ser jag fram emot!