Längtan.
Ledigheten börjar gå mot sitt slut, jag har bara en och en halv vecka kvar.
Jag ska inte klaga, jag har haft så mycket ledigt denna sommaren men nu börjar jag få lite smått panik över allt jag inte gjort när jag varit ledig.
Som att åka på utställningen i Göteborg som jag längtat till hela sommaren. Jag har inte haft råd och egentligen har jag inte råd nu heller men funderar på om jag inte borde ta mig råd.

Det blir isåfall nästan 6 timmars tågfarande på en och samma dag om jag inte passar på att sova över hos en kompis.
Utställningen är verkligen värd varenda krona, men jag funderar på hur roligt det blir att åka ensam.
För inte har jag många konstintresserade vänner om man bortser från Brandon och Nanne.
Dem kan jag inte åka med.
Samtidigt känner jag att jag hellre reser ensam än med någon kompis som inte är intresserad av det. Jag minns när jag gick runt i vatikanmuseet när jag var i Rom. Jag slet mig ganska snart bort från gruppen för att ströva runt själv i egen takt och häpnas över allt fantastiskt som fanns där. Det var så mysigt!
Ska jag gå tillsammans med någon så ska det vara någon som åtminstone förstår mitt intresse och därför inte blir uttråkad utan kan tycka att det är mysigt den med.
Men ja... Jag får väl se hur jag gör.
Jag lider av beslutsångest.
Jag ska inte klaga, jag har haft så mycket ledigt denna sommaren men nu börjar jag få lite smått panik över allt jag inte gjort när jag varit ledig.
Som att åka på utställningen i Göteborg som jag längtat till hela sommaren. Jag har inte haft råd och egentligen har jag inte råd nu heller men funderar på om jag inte borde ta mig råd.

Det blir isåfall nästan 6 timmars tågfarande på en och samma dag om jag inte passar på att sova över hos en kompis.
Utställningen är verkligen värd varenda krona, men jag funderar på hur roligt det blir att åka ensam.
För inte har jag många konstintresserade vänner om man bortser från Brandon och Nanne.
Dem kan jag inte åka med.
Samtidigt känner jag att jag hellre reser ensam än med någon kompis som inte är intresserad av det. Jag minns när jag gick runt i vatikanmuseet när jag var i Rom. Jag slet mig ganska snart bort från gruppen för att ströva runt själv i egen takt och häpnas över allt fantastiskt som fanns där. Det var så mysigt!
Ska jag gå tillsammans med någon så ska det vara någon som åtminstone förstår mitt intresse och därför inte blir uttråkad utan kan tycka att det är mysigt den med.
Men ja... Jag får väl se hur jag gör.
Jag lider av beslutsångest.
Kommentarer
Trackback