Runt åtta kunde jag inte hålla mig längre. Jag tog min Sagan om isfolket-bok, satt först en stund på balkongen och därefter uppkrupen i soffan. Jag hade bara tänkt läsa ett par kapitel. Läsa i en timme eller så.
Nästa gång jag såg på klockan var hon ett på natten.
Jag som ska upp för tidig tvättid klockan sju!

De där böckerna fångar mig nåt så innerligt, jag känner med folket och önskar jag var en av dem.
Jag kan bara inte lägga ifrån mig böckerna. De är som gift i mina årdror!

Nu ska jag gå och lägga mig, inte för att jag vill. Egentligen vill jag läsa fram till klockan sju utan för att jag måste. Det är lättare att sova på natten nu när det är så varmt.