Jag sitter o tänker tillbaka.
Idag pratades om saker som påminde mig om svunna tider, en förnimmelse av en låt på radion återgav en glömd känsla. En sommar, ett skratt, ett par jeans, ett hopp.
En vän, en tid, en längtan. Vad tiden har gått fort. Jag var femton då och nu är jag 23.
Jag minns vissa dofter, vissa blickar, vissa ögonblick. Jag minns den kvällen. Och ja, jag minns den andra kvällen med. Jag minns ord, frisyrer, hat o kärlek.
Jag minns ångest varvat med hopp o längtan. Jag minns saknaden.
Jag minns doften. Stegen jag tog, ställen jag sprang till, ställen jag sprang ifrån.
Jag minns den känslan. Åh vad jag har vuxit upp. Lilla Tulle.
Jag minns den flickan. Flickan som bar den känslan, den längtan, det hoppet. Jag minns hon som finns kvar djupt inne i mig.
Och jag minns första gången jag blev kär. Jag var 15 då och nu är jag 23.
Vad tiden har gått fort.
En sommar, ett skratt, ett par jeans, ett hopp.
En vän, en tid, en längtan.