Sophias statusrad på facebook svepte idag med mig 4 år bakåt i tiden. Sommaren då jag var 19 år och Sophia och jag åkte runt i hennes snyggobil och en låt med Audio Bullys etsade sig fast.
Det var en fantastisk sommar, jag träffade mycket nytt folk, o hamnade på många nya platser.
Det är mycket ifrån den sommaren som jag aldrig kommer glömma.
Tack Fian Dao för alla de ljuva minnena!



Texten jag skrev till henne är från låten "If you want my love" med Audio Bullys.
En låt som jag inte gillade första gången jag hörde den men som etsade sig fast. En låt som jag numera älskar. Kanske mest på grund av alla minnen jag har kopplade till den. Det är den enda låten jag tycker om med Audio Bullys.
Fantastiskt text, de orden beskriver verkligen den där känslan när man funnit nån.

Det är många lyriker man träffar på som verkligen kan beskriva en situation. Man tänker "det är ju mina ord".
Man känner igen sig så pass i texten, eller så kan texten få en att tänka på någon speciell.
Melissa Horn är en sån som vid flera tillfällen lyckats sätta ord på just vad jag går o bär på inom mig.
Jag gillar inte henne som sångerska, jag gillar inte hennes röst. Men det övriga.
Jag tror att jag för snart ett år sen länkade till en låt med henne som heter New York och som just då fick mig att hajja till.
Nu har hon en låt som heter "Jag kan inte skilja på".

"Och jag kan inte skilja på om jag vill vinna dig
och jag kan inte skilja på om jag vill va med dig
och jag kan inte skilja på om jag vill bli av med dig
och jag kan inte skilja på om jag vill skada dig
men DU OM NÅN BORDE FÖRSTÅ ATT MAN INTE GÖR SÅHÄR MOT MIG"

När jag först hörde den låten på radio så var den träffsäker.



Det finns så många låtar vars texter får mig att hajja till. Se tillbaka till gammal lycka, gammal smärta och gamla ögonblick.
Det finns även låttexter som får mig att se till mitt nu, min framtid och mitt hopp.
Jag skriver ofta själv texter. Texter som jag inte publicerar utan har för mig själv. Mitt egna ordbajsande.
Dikter kanske man kallar det. Prosa.
Jag gillar att skriva av mig, men på jobbet, när jag går med lurarna på så sjunger jag gärna av mig med andras texter. Oftast när ingen hör. Det är tur att mina medarbetare har hörlurar på sig dem med, annars hade de nog tyckt att arbetsdagarna var än mer plågsamma än vad de redan är!