Kärleken är gråbrun.

Ibland kan jag ångra att jag skaffade katter. Hade jag inte haft dem så hade jag förmodligen inte bott här nu. Jag hade förmodligen bott i en stor stad, kanske stockholm, kanske London, kanske Berlin. Kanske New York!
Ibland är jag så sugen på att bara dra. Sälja allt o lägga pengarna på en flygbiljett som tar mig nånstans där jag tar första bästa jobb för att klara mig för stunden o sedan jobba mig framåt.
Bara för att uppleva saker.

Men så infinner sig stunder som denna då den lilla grå kryper upp i famnen, o myser på det sätt bara han kan.
Dessa stunder då man känner utbytet av kärlek, och man bara vill gosa honom så hårt det bara går, då är det värt att jag är låst här.
Jag älskar dem verkligen.

En annan sak jag älskar är att jag i fredags såg till att städa hela lägenheten och bädda rena nya lakan i sängen. Så snart när jag går o lägger mig där så kommer jag få lägga mig emellan dessa underbara sköna lakan o njuta av doften av vanilj och orkidé. Små saker i vardagen som förgyller.


Jag kom nyss på att det är alla hjärtans dag idag. Något som jag knappt haft en tanke på. Något som jag tycker att man borde slopa. Tänk på alla de stackarna som har ångest över att vara singlar idag. Eller de som haft ångest i flera dagar för att de tror att deras respektive förväntar sig någon storslagen kärleksgest idag.
När jag älskar någon, när jag är kär och har någon att visa kärlek så gör jag det så ofta jag kan. Det är oftast i den vanliga tråkiga vardagen det betyder mest. När man inte förväntar sig det.
En ärligt stulen iornalle som bär på ett kärleksbudskap som finns där på kudden när du kommer för att lägga dig. En 1000kronors-gåva som ligger som en överraskning på bordet när du kommer hem från jobbet. En liten ask med kakor, bara för att muntra upp när du har det jobbigt. Eller ett nytt härligt BHset som sätter lite extra fart på allt. En extra puss, ett extra ord, en extra tanke som ligger bakom, lite då och då istället för bara en dag om året. Det är det jag satsar på när jag väl har någon.



Jag tycker synd om alla de som lider av ångest såna här dagar, jag har själv varit där. När jag som tonåring varje år lovade mig själv att nästa år skulle jag minsann inte sitta ensam på alla hjärtans dag. Men likförbannat var jag ensam varje gång under hela min tonårstid och kände mig misslyckad och undrade vad det var för fel på mig.

Nu är jag så pass trygg i mig själv att jag inte får ångest idag när jag är singel. Inte mer än de andra dagarna iallafall.
Det är bara ett namn på en dag som är till för att företag ska kunna tjäna mer pengar.
Både förra året och förrförra året hade jag någon. Men inte kändes det som nåt speciellt på alla hjärtans dag för det...

Tacka vet jag kärlek i vardagen.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0