Jag har lagat lasagne. Lasagne är riktigt goodygoody och idag när jag stod och jobbade så funderade jag på vad jag skulle laga för mat när jag kom hem. För jag var tvungen att laga mat idag, så jag kan ha matlådor på jobbet. (Vuxenpoäng till mig!)
Jag kom fram till att lasagne var det perfekta valet. Det är smidigt och gott och perfekt som matlåda, dessutom var det evigheter sen sist jag åt det.
Jag blev mer o mer sugen på den där lasagnen och nu står den där. Nyuttagen från ugnen, doftar ljuvligt och ser så fantastisk ut!
Dock lyser aptit och matlust med sin frånvaro nu när jag ser den där. Jag vill äta den men jag antar att det gått för lång tid sen jag åt senast. Ibland blir det ju så att när man varit hungrig länge så försvinner känslan. Jag är bombsäker på att jag, om jag börjar äta lite, kommer få tillbaka min hunger. Så kanske tar jag en tugga sen. Ja. Nu blev jag sugen på den.

Idag kom jag på mig själv med att önska att jag var någon annan. Eller inte någon annan för jag tycker hemskt mycket om att jag är jag. Med mina interna små skämt som jag har för mig själv som bara jag förstår. Vad knäppt om jag hade varit nån annan o inte förstått den personens tankar o egna interna skämt? Det skulle ju bara vara konstigt.
Nej inte att jag önskade att jag var någon annan utan mer att jag levde annorlunda.
Kolla på tjejerna i Sex and the city. De är fyra tjejer som alltid kan luta sig tillbaka på varann, som träffas o äter frukost ute, eller skålar i skumpa, eller nåt annat liknande supertrevligt varje dag!
Jag vill med ha det så. Träffa bästisarna varje dag, skratta, skvallra och dela med mig om allt.
Men verkligheten är inte sån. Jag bor i nässjö, och jobbar elva timmar om dagen. Jag träffar mina bästisar så otroligt sällan och finner mig i det. Det är så verkligheten är.
Men ibland så önskar jag att jag var en sån kvinna, med ett självständigt skribentjobb, som bor i en storstad och som kan trippa runt i snygga skor varje dag. Äta frukost på en uteservering med de jag tycker mest om och njuta av livet och skratten.
Ja, ibland önskar jag att jag var mig själv, men i ett annat liv.
Men gör jag nåt åt det?
NÄ!
Fan vad tråkig jag är.
Ta tag i ditt liv o dina drömmar Heidi!