Det är konstigt egentligen. Jag har alltid velat något mer av livet, trott på något stort och drömt om spännande upplevelser i min framtid.
Som litet barn var jag bombsäker på att jag skulle hamna i Hollywood (well, thats just not gonna happen!) eller skriva bestsellerböcker som slutade som filmmanus.
I Hollywood.
Trots alla dessa drömmar man växte upp med och den önskan efter en annan spänning, en annan värld som flyger runt i skallen med jämna mellanrum så trivs jag på något sätt med att vara en liten industriarbetare som går på golvet, sliter och får ont i kroppen och gör det man ska, vare sig det är ett givande arbete eller ej.

Kanske trivs jag så bra för att jag vet att pengarna kommer sitta fint och för att jag har varit arbetslös ett par månader och därför verkligen gillar att göra något igen.
Samtidigt undrar jag vad det finns mer att ta del av.
Varje gång jag reser någonstans vill jag bara resa vidare. Det kan ibland få mig att ångra att jag skaffade Fredman och Movitz, för det finns inte en chans att jag gör mig av med dem, men de hindrar mig från att bara dra härifrån och backpacka runt och se saker.

Jag kom och tänka på det här när jag tänkte på en gammal arbetskamrat och skolkamrat från förr.
Hon skrev en kommentar till "höstfeeling" och hon är en sån som alltid snackade om världen. Om allt som folk aldrig tar sig tid att uppleva eller se, men som hon minsann skulle vara med om.
Många säger så, jag har själv sagt så utan att nåt händer.
Men hon har verkligen kommit ut i världen. Jag vet inte vart hon bor, om hon bor i Sverige för tillfället men har hört att hon reser mycket och fått sig en internationell modellkarriär.
She made it happen.

Ibland kan jag inte låta bli att inspireras av, beundra och avundas sådana som hon, som verkligen gör det möjligt. Som ser till att det händer.

Felet med mig är att samtidigt som jag drömmer mig bort till en annan värld så känner jag att världen jag lever i nu duger.
Dessutom är det svårt att resa ifrån sina vänner även om man möter nya.

Jag är en av alla dem som då och då fantiserar om allt det där utan att se till att det händer.
Men fantasier och drömmar är bra att ha de med...