En del av mitt livs vardagslyx är mina mysduschar. Jag älskar verkligen att ha dimmer i badrummet, det är så mysigt att dämpa ner lyset och ställa sig i duschen i en halv evighet. Särskilt efter en arbetsdag.
Idag klarade jag dock inte av att njuta av det. Jag skar mig djupt och fruktansvärt i mitt högra långfinger när jag slogs med några lackhinkar på jobbet och det svider varje gång fingret kommer i närheten av vatten. För att inte tala om när det kommer åt tvål eller shampoo.
Det konstiga är att det första jag tänkte när jag märkte hur djupt såret blivit, var att det kommer bli jobbigt att diska denna veckan. Det var det enda jag tänkte. Precis som om det vore min favoritsyssla?
Anyway...
Fingertoppar har ju som tur är en förmåga att läka snabbt, och jag hoppas mitt finger gör det trots storleken och djupet på skadan.

Tiden läker ju trots allt alla sår. Tillochmed min handled som jag ojade mig mycket över igår ser bättre ut idag och jag har dessutom känt ett inre läkande de senaste dagarna, som fått mig att må bättre och känna mig som mig själv igen. Med tiden läker det mesta, även om man ibland är där och pillar och stör läkandet så återhämtar det sig sakta men säkert, tills den dagen då man kan inse att man faktiskt har kommit över det värsta.
Det är så skönt!

En sak som svider till lite, eller ömmar mer som ett blåmärke är att jag tycks missa stadsfesten i Eksjö i helgen. Både jobbet och pengarna ställer till det för mig.

En ung kvinnas smärtor... Vissa värre andra ganska obetydliga. Det är nog smärtan som lär oss livet och vore det inte för den skulle vi nog inte uppskatta det lika mycket när vi voro smärtfria.