Efter en rörig och körig arbetskväll var det riktigt skönt att komma hem.
Jag är hungrig och har för en gångs skull matlust. Jag har överdoserat Ipren och Alvedon och smärtan är mer som en öm förnimmelse just nu. Visst känns det lite när jag äter men inte så farligt som annars.

Istället för att vara vettig och ta ett knäckebröd eller nåt öppnade jag min kakburk och frossade i mig några kakor.
Men jag borde ta mig ett knäckebröd nu för jag kan inte äta mig mätt på kakor. Hur ska jag kunna somna om kroppen är full av socker?!

Imorgon måste jag upp tidigt för jag måste hinna till djuraffären och köpa kattsand.
Jag avundas de med barnvagn för de kan ju släpa hem kattsanden på vagnen. Jag ska bära hem den. Den är egentligen inte så tung. Tio kilo bara, men när det är förpackat i en kartong på det där sättet är det väldigt otymplig att bära på genom hela stan.
Jag har ingen att be om skjuts så då får jag slita istället.
Apropå mina bajsande katter så kräktes Movitz nyss upp en av de äckligaste spindlar jag någonsin sett.
Det var en sån där stor med tydliga ben. Den värsta sorten!
Men den hade röda ben och kolsvart kropp.
Fruktansvärt att jag haft en sån i min lägenhet!
Jag älskar mina katter som skyddar mig från alla kryp, men tycker det är oerhört äckligt att de äter dem.
Men jag överväger faktiskt terapi på riktigt nu.
Jag börjar ju nästan gråta när jag ser en otäck spindel. Även om den är död.
Är den levande och för nära börjar jag faktiskt gråta! Det är inte normalt.

Nej, jag vet att de inte är farliga och det är inte det som det handlar om när det gäller alla kryp.
Jag får en konstigt obeskrivlig, avgrundsångest av dem.
Man kan nog inte beskriva hur hemskt det är för någon som inte själv lider av fobi på riktigt.
Jag borde nog försöka bli av med det dock.

Dusch, knäckebröd och sömn! Yes!