Jag vill ha en sån tröja. På jobbet. Internt skämt.

Interna skämt kan verkligen vara jätteroliga, när man vet vad de handlar om. Det gör så att man lätt har roligt på jobbet dessa dagar för det är många interna skämt som utväxlas. Roligast är när någon nämner det utan att veta att det är roligt.
Lättroad? Jag?

Förra veckan diskuterade jag och Björn om vad som är bra humor och vad som är dålig. För jag brukar säga att jag har dålig humor, men vem bestämmer att den är dålig när den får mig att skratta så mycket? Då är det väl egentligen bra? Vem bestämmer att bra humor är dålig och att dålig humor är bra?

Jag har verkligen "dålig" humor. Jag kan skratta åt mina egna skämt länge och ofta. Många gånger för att jag oftast säger dem innan jag tänker dem (jag är mästare på det där att tala innan jag tänker) så oftast blir de lika nya i mina öron. Catched by the moment.
Det är tur att man är lättroad. Ett gott skratt förlänger livet sägs det ju.
Men om ett gott skratt förlänger livet, betyder det att onda tårar förkortar det?
Betyder det isåfall att det ändå kommer jämna ut sig i slutänden och att jag inte alls kommer leva så länge?
Hur kommer det sig att en del av det som får mig att skratta samtidigt kan vara sånt som fyller tårkanalerna till bredden?