Delight and Angers

Jag har kommit in i en period då jag sover mer än nånsin.
I söndags, efter att jag avslutat mitt blogginlägg råkade jag stänga ögonen.
Jag vaknade fyra timmar senare, fullt påklädd och totalt sömndrucken.
Jag slet av mig kläderna och sov vidare till nio igår morse. Jag sov med andra ord i nästan 14 timmar och det kändes som att jag lätt hade kunnat fortsätta sova. Vanligtvis kan jag inte sova mer än 8-9 timmar utan att må dåligt av det.

Jag funderar på om det har med månen att göra. Den strålar nåt så fantastiskt där på den svarta himlen, och jag har hört att när det är fullmåne kan det påverka hur människor mår och få dem att sova dåligt.
Kanske påverkar månen mig, på så sätt att den gör mig skeptisk, tjock och får mig att sova som en gris?

Idag har jag inte velat äta. Jag misstänker att det har påverkat dagens tålamod, ty jag har tröttnat på allt så väldigt fort.
Frukost fick jag inte i mig, inte lunch eller så heller. Jag åt vid fyra men klarade inte ens äta upp salladen jag hade med till jobbet.
Tålamodet var oerhört lågt när jag försökte montera ihop en låda i förmiddags och en brun stor katt hela tiden ville "hjälpa till".
Dagen kändes smått hopplös men då, just som tålamodet var på gränsen, så kom hon. Brevbärarinnan. Ett litet vitt kuver landade på min dörrmatta och med omedelbar nyfikenhet rev jag upp det. Det var beskedet om mitt arbetstidskonto på jobbet. Pengar jag glömt att jag skulle få!
Beskedet skänkte mig en oerhörd lycka och efter det kändes dagen så mycket lättare.


Dock blev jag tröttare o tröttare på eftermiddagen, så som man så lätt blir utan mat i magen, men såg ändå fram emot kvällen för jag hade hört på reklamen att det skulle spelas In Flames i P3live! Underbart!
Besvikelsen var obeskrivlig när jag istället för de ljuva tonerna av In Flames hörde blafset från Iransk hiphop i p3.
Jag trodde knappt att det var sant. Iransk hiphop? Men In Flames då?
Jag måste ha hört fel på reklamen, In Flames är nog imorgon hoppas jag!

För att beklaga mig smsade jag Ida o berättade om min besvikelse.
Hon svarade retsamt nåt i stil med att det är väl så In Flames låter...
Fy fan säger jag bara! Mitt svar blev ordagrant:
"Pffft! Hörredudu!
Att jämföra In Flames med Iransk hiphop
är som att jämföra chokladpudding med bajs!
Brunt, visst, men fan vad det smakar olika!"


Med de orden bjuder jag nu på musik as it should be.





Probably the best band in the world..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0