Jag tror inte att jag någonsin gått i sömnen förut. Inte vad jag märkt av. Eller visst att jag ibland varit knappt vaken när jag släppt ut katterna mitt i natten när jag bodde i Vrigstad och visst att jag kan svara på tal i sömnen när jag är mellan sömn och vaket tillstånd. Men aldrig att jag varit med om att jag fakitskt märkt att jag gått i sömnen.
Inatt vaknade jag av att jag trillade i min hall. Jag snavade på en av mina katter och trillade in i mitt skoskåp. När jag trillade var jag i riktning mot mitt sovrum, vad jag varit uppe och gjort vet jag inte och jag kommer ihåg att jag i förvirringens stund undrade var jag gjorde där, och tog mig till sängen och somnade om på en gång igen.

Jag har funderat på det hela morgonen, och kanske är det febern som fick mig att gå i sömnen eller är det min inre oro? Men vad var jag uppe för?
Läskigt är det iallafall och hädanefter ska jag nog låsa bägge låsen i min ytterdörr om nätterna, för säkerhets skull.
Skulle vara jobbigt att famla ut i trapphuset. Och väldigt pinsamt eftersom jag är nakensovare.
Hoppas det var en engångsföreteelse.