De som känner mig vet vad mina katter betyder för mig.
De som känner mig förstår hur förkrossad jag blev idag efter jobbet.
Jag märkte att något var fel på Movitz, det var kattspya överallt o Movitz bara låg på golvet utan någon som helst motivation att hälsa mig välkommen hem som han alltid brukar.
Jag förstod först inte vad som var fel, förrens jag såg all sytråd som var dragen likt ett spindelnät kors o tvärs över hela lägenheten. De hade fått fatt på min trådrulle och svalt tråd. Det är livsfarligt för katter för tråden förstör deras tarmar.
Jag vet ju hur farligt det är och märkte att Movitz bara blev sämre o sämre så i panik ringde jag mammi som i sin tur ringde djursjukhuset så jag fick en tid till min katt. Jag grät. Jag var livrädd. Jag trodde på allvar att jag skulle förlora honom.
Fredman började med bli dålig och jag insåg inte att han också fått i sig tråd förrens han kräktes och fick upp en stor klump med svart tråd. Jag ringde förkrossad till djursjukhuset och sa att det kommer en katt till, och sedan satte jag mig på golvet. Jag grät och klappade om mina katter, jag försökte få dem att äta, och Fredman åt, men Movitz varken åt eller drack.
Han åt inte ens skinka, han är tokig i skinka!
Fredman började må bättre men jag var fortfarande förkrossad.
Jag satt på golvet tills mammi kom och vi kunde åka till djursjukhuset. Det blev en färd med en jamande duo i baksätet, katterna hatade att åka bil.
Väl där fick man sitta o vänta en timme och båda katterna visade nu mer energi, förmodligen för att det var så mycket nytt runt omkring.
Veterinären undersökte katterna och vi röntgade bägge två.
I Fredman fanns ingen mer tråd som tur var men jag blev väldigt förbryllad när jag såg röntgenbilden.
"Vad fan... Vad är det där? EN KNAPP?! Har han en knapp i magen?!"
Jag vet inte vad det är för knapp men Fredman har svalt den. Mums tyckte väl han, men den kan bli svår att få ut så han kanske måste opereras imorgon om knappen inte kommit ut den naturliga vägen då.

Movitz hade tråd från munnen ända ner i tarmarna, och veterinären blev tvungen att operera, redan nu ikväll. Så min katt ligger inne på operationsbordet, just precis nu och jag fick åka hem utan min lilla bruna.
Det var tungt, väldigt tungt att lämna honom.
Så jag sitter här med min lilla gråa i famnen. Fredman är alldeles groggy för han fick lugnande av veterinären. Han har blivit otroligt mammasjuk och jag kan inte lämna honom, för då försöker han bara stappla efter.
Jag har lugnat ner mig och inser att katterna kommer bli bra till slut.
Och jag har alltid sagt att jag gör allt för mina katter, men idag insåg jag att det verkligen är så. Jag hade gett hundra tusen för att få hem dem igen.
Jag älskar dem verkligen så satans mycket.

Men jag fattar inte varför de ska rota i alla skåp o lådor och äta allt jämnt?!