Åh det är inte alltid lika härligt att ha katter.
Har städat hela lägenheten, dammsugat, torkat golv, dammtorkat o.s.v.
Det har varit ganska mysigt att städa, medan jag lyssnade på Neal Schon o njöt av stillheten.

Väl färdig så hoppar jag in i duschen för att fräscha till mig själv. Jag tänker att vissa söndagkvällar verkligen är härliga, och jag förundras över hur härlig kvällen varit, trots att jag traskat runt ensam i min lägenhet o städat.
Medan jag har hårinpackningen i håret så tar jag på mig badrocken o går ut i köket, och när jag kommer in dit hinner jag se en katt på min fönsterbräda o sekunden efter hör jag en smäll och ser hur hela köksgolvet blir täckt av jord, vit sten o glas.
För en gångs skull höll krukan, men min fina ljushållare som jag tyckte så mycket om pajades.
En gång i tiden hade jag två såna ljushållare. Nu har jag ingen.
Jag känner hur nånting brister inom mig. Jag som ljust städat så ordentligt!
Jag skriker några sanningens ord till katten som inom en sekund har sprungit in o gömt sig under min säng.
Sedan suckar jag o tänker att det bara är till o dra fram dammsugaren igen. Så jag gör det o börjar dammsuga.

Men så är det som det alltid är för mig. Går en sak åt helvete, går allt helvete.
 Dammsugaren får för sig att den ska sluta fungera. Jag kollar dammsugarpåsen, o byter den. Dammsugaren funkar ändå inte. Jag svär åt dammsugaren att den ska funka, men icke. Den blev väl för trött av dammsugningen tidigare under kvällen. Eller så har dammsugaren kommit in i en trotsålder.
Frustrerad drar jag till slut fram min sopborste o sopar upp allt.
Jag svär lite o funderar på vad jag har gjort för att förtjäna detta.
Sedan inser jag att hårinpackningen som bara ska vara i 3 minuter (men som jag brukar ha i 10 minuter) har varit i 20 minuter. Då hoppar jag i duschen, inte alls lika tillfreds med kvällen som jag var en halvtimme tidigare.

Nu tänker jag gå o lägga mig. Om inte det nu också går åt helvete.