Detta är sista inlägget innan vi går till bussen som går vid kvart i fyra.
Det börjar kännas lite segt att sitta uppe mitt i natten, för en timme sen var man övertrött o fnissade, o nu har man börjat varva ner o börjat känna att man vill komma iväg.

Jag har ordnat allt som ska ordnas nu iallafall och jag tror att jag har med mig allt..
Det kommer bli jobbigt att lämna katterna men jag har ju kattvakter som kommer ta väl hand om dem=)
Jag har skrivit brev till dem och jag har bäddat rent i sängen och så, eftersom en ska bo här lite under veckan.

Jag ser tillbaka på min lördag och allt som den har innehållit.
Och jag förnekar inte tårarna som rann efter att jag sagt hejdå till Älski efter en sån toppendag.
Det handlar ju bara om en vecka så det är ju inte så lång tid egentligen.
Men utan honom är jag halv.


Men Budapest kommer bli så otroligt roligt.
Så precis som han säger; det är värt saknaden.