så lunkar vi så småningom...

IM ALIVE!!!!
Det märks att många läser min blogg när man smsbombas av vänner som undrar hur det är med en o undrar om det hänt nåt.
Jag uppskattar verkligen omtanken, det känns bra att veta att ni bryr er.


Men som jag svarat, inget särskilt har hänt. Kanske kan man tro det för jag var ganska deppig i förra veckan och det återspeglades i min blogg, o speciellt när jag inte skrivit på några dagar. Jag som annars brukar skriva varje dag..
 Men alla har vi våra dåliga dagar, o förra veckan var jag väldigt trött fysiskt och det påverkade mig en hel del psykiskt med. Sen finns det ju alltid nåt man anser kunde vara bättre, men är det inte så livet är?
Det kan alltid vara bättre, man är aldrig nöjd.


Anledningen till att jag inte skrivit är för att jag inte hunnit eller kännt för det, helgen har varit väldigt impulsiv och härligt händelserik!
Jag orkar inte gå in på detaljer, men det blev tjo o tjim med vänner, påhälsning i Vrigstad, och sen en visit hos Brandon, där jag hängde några timmar o modellade för målningen. Jag kommer nog bara behöva sitta modell ett par gånger till för den, o snart ska vi börja med en ny.
I like it!


Men dagarna är tunga nu, det är sjukt mycket att göra på jobbet och det är jag som får gå o kontrollera allt för jag är den enda som kan allt, och det blir så himla varmt på jobbet!
Ja, jag gör som alla andra o klagar på värmen!

Bara för att vi bor i Sverige ska vi väl inte låta bli att klaga när vädret på något sätt får oss att må dåligt trots att det är på grund av sällsynt värme?


Inne på vår avdelning är det upp till 33 grader när jag är där. Tack gode gud för förmiddagsskiftet! Men för de som går på kvällen blir det ännu varmare, och jag tycker verkligen synd om pojkarna. Om jag hade haft bil hade jag köpt varsin glass till dem men det har jag inte. Jag funderade igår på att gå med glass till dem, men glassen skulle hinna smälta.
Det kommer bli värre nästa vecka. Då är alla andra på semester och jag o Andreas ska köra linan själva. Jag är glad att jag får ha honom nästa vecka, han kan ju iallafall något. Då slipper man fixa allt helt själv trots att allt ansvar vilar på mina ömma axlar. Men jag får bita ihop o härda ut, efter den veckan blir det ljuv semester i tre veckor! De tre bästa juliveckorna någonsin!
 
Trots att jag är trött o eländig o utmattad nu, så är jag lycklig.
För jag vet vad som komma skall...





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0