Idag var en sån dag då man helt enkelt gömde sig under täcket när man kom hem.
Allt har varit jobbigt på jobbet idag, allt har varit så stressigt o alla har liksom klivit varann på tårna hela tiden.
Jag såg fram emot denna fredagen, för det skulle bli en bra fredag efter jobbet.
Men eftersom allt gick åt helvete redan på jobbet och dagen började med ett besked som ingav stor besvikelse så var dagen pissig redan från början. Sedan fick man fler jobbiga besked under dagen om att man ska jobba skift om ett par veckor.
Jag ska självklart jobba med den som skiter i allt vad ansvar o arbetsmoral heter så jag kommer få ett helvete. Dessutom morgonskiftet. Jag ville ha kvällen. Det är surt o man blir avundsjuk på de andra. Blä.
Och medan jag stängde av på jobbet o gjorde iordning o tänkte att jag snart äntligen är hemma så kände jag i fickan att jag fick ett sms. Jag visste direkt vad det skulle stå. Jag kände det på mig. Det enda jag hade kvar att se fram emot sket sig.
Och det var helt enkelt droppen som fick tårkanalerna att rinna över.
Jag började gråta. Jag funderade på vad det är med mig, som gråter över nåt som jag inte borde gråta över men jag konstaterade att alla tråkiga besked o besvikelser på en o samma dag i samband med hård stress, trötthet o hunger då man inte ätit på fem timmar var för mycket på en gång. Idag har det verkligen varit tråkiga besked, ett efter ett hela tiden.
Och jag har varje gång blivit så himla besviken att jag till slut helt enkelt tappade allt.

    Jag förstår alla som gett mig dessa besked idag, jag förstår verkligen. Så ni får inte ta illa upp av att jag blir ledsen!
Inte nån av er! Jag är helt enkelt ovanligt känslig idag antar jag.

Jag hoppas jag mår bättre imorgon.