Idag, denna ljuva midsommarafton är ju en extra speciell dag.
Idag är det ett år sen Fredman o Movitz föddes!

Det är snart ett år sen jag såg dem för första gången, och med bultande hjärta utbrast:
"Movitz! Den katten ska jag ha och han heter Movitz!"
Jag hade inte ens tänkt skaffa katt, men det var kärlek vid första ögonkastet.
Jag tog hans bror med så de skulle ha varann, och trots att jag måste laga en del väggar och inte har så många prydnadssaker kvar så ångrar jag inte en sekund att jag tog dem. De är så fantastiskt fina dessa maincoon/bondkatter och på så olika sätt.
Movitz med sin yviga färgsprakande päls och innerliga framåtanda o lekfullhet är den som är lite storebror, men också den som vanligtvis hittar på mest sattyg, och kryper in i allt man kan krypa in i!
Fredman däremot som har en grå, tunn, kort päls är lugn, harmonisk och lite fjollig. Han lägger sig gärna som en bebis i famnen, sträcke ut framtassarna som att han väntar på manikyr o njuter av att bli kliad på magen. Han är den försiktiga, lite rädda och lugna, men likväl busig och påhittig när det gäller det mesta.
Dessa bröder, döpta efter suputer påhittade av Bellman, är mina ögonstenar.
De får mig att le o de ger lika mycket kärlek som de får.
Fredman o Movitz är mina små kärlekar.♥


Grattis Fredman o Movitz!
Ni leve!
HURRA HURRA HURRA