crash
Lördagkväll, och jag tycker det är helt fantastiskt för imorgon har jag sovmorgon.
Det är skönt att lördagen är över, vi fick en hel del gjort på jobbet men när vi skulle köra sista ordern skedde en olycka.
Vi går ju med lurar på oss som det är inbyggda walkietalkies i. När jag o Mackan var i fullt sjå med att ställa in för sista ordern hörde vi ett sprakande i lurarna. Mackan frågade Pernilla som står längst ner på änden o tar emot saker vad hon sysslade med, varför det sprakade. Men vi fick inget svar, och ibland är det inget särskilt, bara micken på lurarna som kommer åt nåt. Men jag fick en olustig känsla och gick för att kolla efter, och när jag kom så långt att jag kunde se ända ner såg jag Pernilla på marken, ihopkurad som en boll. Jag såg att hon hade väldigt ont, o sprang fram o försökte förstå vad som hänt. (Tre meter långa askhyllor hade fallit ner i bakhuvet på henne och de väger drygt 30 kilo styck!)
Jag orkar inte skriva allt, men jag o Mackan tog hand om henne tills hennes sambo dök upp o körde henne till akuten, hon ville att han skulle hämta henne istället för ambulans. Stackars liten! På måndag blir det till o skriva tillbudsrapport så det blir ändring på saker o ting, en sån sak får inte ske igen, det är rena turen att Pernilla fortfarande är vid liv.
Efter jobbet hade jag beslutsångest. Lördagkväll som det är vill ju kompisarna att man ska hitta på nåt kul med dem. Vissa ville ha mig till Jönköping för parkhäng o träffa härligt folk, samtidigt var jag bjuden på poolparty hos Erik, men kändes inte som väder för det va?
Jag valde till slut att stanna hemma, ta det lugnt, se massa avsnitt av DH och bara ta det lugnt. Jag insåg att jag trots allt bara hade ett o ett halvt dygn på mig innan det är dags för att ta tag i årets värsta jobbavecka. Och nu när vi missade sista ordern idag så kommer det bli ännu mer att göra. Men en olycka är en olycka. Inget man kan rå över.
Så nu slappnar jag av, njuter av att göra ingenting och längtar tills på fredag. För då kommer jag vara så lycklig som bara jag kan vara när önskningar slår in. Då kommer jag äntligen kunna slappna av o vara en äkta livsnjutare.
Det är skönt att lördagen är över, vi fick en hel del gjort på jobbet men när vi skulle köra sista ordern skedde en olycka.
Vi går ju med lurar på oss som det är inbyggda walkietalkies i. När jag o Mackan var i fullt sjå med att ställa in för sista ordern hörde vi ett sprakande i lurarna. Mackan frågade Pernilla som står längst ner på änden o tar emot saker vad hon sysslade med, varför det sprakade. Men vi fick inget svar, och ibland är det inget särskilt, bara micken på lurarna som kommer åt nåt. Men jag fick en olustig känsla och gick för att kolla efter, och när jag kom så långt att jag kunde se ända ner såg jag Pernilla på marken, ihopkurad som en boll. Jag såg att hon hade väldigt ont, o sprang fram o försökte förstå vad som hänt. (Tre meter långa askhyllor hade fallit ner i bakhuvet på henne och de väger drygt 30 kilo styck!)
Jag orkar inte skriva allt, men jag o Mackan tog hand om henne tills hennes sambo dök upp o körde henne till akuten, hon ville att han skulle hämta henne istället för ambulans. Stackars liten! På måndag blir det till o skriva tillbudsrapport så det blir ändring på saker o ting, en sån sak får inte ske igen, det är rena turen att Pernilla fortfarande är vid liv.
Efter jobbet hade jag beslutsångest. Lördagkväll som det är vill ju kompisarna att man ska hitta på nåt kul med dem. Vissa ville ha mig till Jönköping för parkhäng o träffa härligt folk, samtidigt var jag bjuden på poolparty hos Erik, men kändes inte som väder för det va?
Jag valde till slut att stanna hemma, ta det lugnt, se massa avsnitt av DH och bara ta det lugnt. Jag insåg att jag trots allt bara hade ett o ett halvt dygn på mig innan det är dags för att ta tag i årets värsta jobbavecka. Och nu när vi missade sista ordern idag så kommer det bli ännu mer att göra. Men en olycka är en olycka. Inget man kan rå över.
Så nu slappnar jag av, njuter av att göra ingenting och längtar tills på fredag. För då kommer jag vara så lycklig som bara jag kan vara när önskningar slår in. Då kommer jag äntligen kunna slappna av o vara en äkta livsnjutare.
Kommentarer
Trackback
